Men åh vad underbart jag blir tårögd, vad vackert ❤️

Jag har numera två Terapihundar hemma vilket har hjälp mig otroligt mycket i min vardag! :)

Vi har ingen egen hund för tillfället men vi brukar ha en hund som bor här i perioder och han brukar hjälpa mig. Jag har en hörselskada så ifall det är något ljud som t.ex alarmet på morgonen eller om vi satt tidtagare när vi lagar mat så hoppar han upp och lägger sig på mig eller sätter sig i mitt knä när dom börjar låta. Även när det kommer folk och knackar på och jag inte hör det så kraffsar han med tassarna på mina ben.

Det är inget som vi har lärt honom själva utan det är något som han har lärt sig själv.

Hundar är underbara på det sättet. 🌺

ååh vad fint gjort av din hund, du måste vara riktigt stolt! Jag har ingen service hund, ingen diabetes heller men mitt blodsocker sjunker istället och jag kan må riktigt dåligt, bli yr och vinglig, illamående, kräkningar, min hund ger upp hela världen för mig om jag börjar må dåligt, då kan de gå flera hundar på gatan och han bryr sig inte ens, han vill bara hjälpa mig på bästa sätt, om sambon kommer och tar hand om mig istället då blir min hund sig själv igen och börjar studsa runt, men behöver jag hjälp till badrummet så är min hund där snabb som en blixt och låter mig stödja mot honom om jag inte kan gå själv.

#1 Jaa hon är underbar! <3

#2 Vad kul att höra. :)

#3 Så fantastika djur och vänner man har i dom att dom har viljan att hjälpa oss så.

#4 Ja jag är mäkta stolt över henne! Vad konstigt att du får såna besvär utan diabetes, jobbigt! Vilken fantastisk hund du har. Visst är de en underbar känsla att ha någon vid sin sida som är vilig att släppa allt för att man ska må bra? 
Jag vågar t.ex inte sova utan att min Wilma är i närheten då jag öfta är dålig på natten..

#4 Jo de är lite konstigt, de kan ha nåt att gör med att jag åt godis till lunch i ett år i gymnasiet, jag åt en choklad bit medan jag spelade kort med någon sen va de kört, då sjönk blodsockret som en sten i vatten, så de är mitt eget fel att de inte håller sig uppe.😛 Tycker jag hade sån himla tur att jag fick just min hund som faktiskt vill hjälpa mig när jag mår dåligt och är ensam, så underbart med hjälpamma hundar och min sambo som påstår att hundar är osmarta och inte kan förstå saker, tror nog de är sambon som inte förstår.😉

#6 Okej, ja de va juh kanske inte den hälsosammaste lunchen . :P
Ja verkligen!
Hundar är fantastiska och förstår nog mycket mer än vad man tror. ;)

Nej, mina ställer bara till med bekymmer.
Fin historia dock!

Jag har hundar som hjälper mig och det var inte riktigt tänkt så heller. 

Först min första hund, dvärgschnauzer. märkte tidigt att jag hade dåliga dagar både värkmässigt och psykiskt. Hon har tagit hand om mig under alla dåliga dagar och uppmuntrat mig till bättre dagar än de hade varit utan henne. När min depression hade klorna i mig som värst så hade jag troligen gjort nåt dumt om det inte var för henne, det har jag ingen tvekan om. Hon hjälpte mig ur en ätstörning, hon hjälpte mig ur dåliga förhållanden, hon hjälpte mig med växlingen mellan att bo hemma och flytta hemifrån, hon hjälpte mig i sorg och i glädje. 

När vi flyttade till USA så mötte hon Digger som är två år äldre än henne och jag märkte att min gamla hund behöver pensioneras och denna tid som 10 och över är hennes tid inte min. Hon lever som en hund, hon gräver, rullar sig, springer, leker och är pigg fortfarande. Digger är en bc/collie korsning och han ska sova intill mig när jag är sjuk men aldrig annars. 

Jag beslutade att skaffa en chinese crested valp medans Ixxi var kry nog att leka för hon har alltid älskat kineser och jag med. Hon växte upp med en då min vän hade en kinesvalp och våra valpar växte upp ihop eftersom vi träffades i princip varje dag. Hon blev nanny åt denna valp och lärde honom att bli en fenomenal liten individ. Det hade jag inte kunnat göra utan henne. Ixxi har även hjälpt mig rehabilitera rädda hundar. De har vågat så mycket mer med hennes närvaro så jag hade inte kommit så långt jag har med min rescue om det inte vore för henne. Ixxi är en one in a million hund.

Kinesen i sin tur har förvånat mig enormt. Jag har nu diagnosen fibromyalgi och äter mediciner. Han vet att jag har ont och han är så försiktig när han väcker mig på morgonen. Han smyger upp till mig när han vill ha kel och han ska sova på och intill mig så fort jag inte mår bra - och firar med mig när jag mår bra. 

Han är elva månader nu och han är mogen som en treåring. Finns inte ord över hur stolt jag är över mitt psykiska stöd hos dessa djur. Till och med ena katten verkar ha tagit på sig jobbet att ta hand om mig när jag har dåliga dagar. Jag känner mig så lyckligt lottad!

åh vad härligt att höra! Jag kan verkligen förstå att du känner dig lyckligt lottad med dina fina vänner. :)
Djur är fantastiska och har verkligen en helande effekt på oss människor. Hade de inte varit för mina djur hade jag idag antagligen legat som ett kolli i sängen och inte kunnat ta mig upp.
Min Wilma är lite mer än 6 år nu och jag har en kines på 8 månader som jag tänkte att Wilma skulle kunna lära de här med att varna och hjälpa till. Han har sagt till mig en gång när jag sov än så länge så ska bli kul och se om han "tar över" eller vad man ska säga. =)

#10 Vet precis vad du menar. :) Wilma har ju några år kvar att "utbilda" kinesen och de är väldigt känsliga för saker så det kommer nog skulle jag tro. :) Känns ibland som att Frodo vet hur jag mår innan jag själv gör det.

#11 Absolut att hon har! =)
Min första kines så ska bli spännande. Hehe förstår precis! Wilma brukar varna mig och jag fattar inte så går och tar ett blodsocker och ser att de är på väg neråt t.ex så hinner jag stoppa innan jag får anfall. =)
Vad skulle vi gjort utan våra duktiga hundar? <3

kanske inte samma menmen.. Har lidit av psykisk ohälsa i flera år. Och fick min egna hund som 17 åring. Och vi hämta henne när hon var 8 veckor och 5 dagar den 26/1-13. 
Innan kunde jag sova bort hela dagarna, bara undvika folk osv.. 
Nu kan jag prata och umgås med mer folk, (inom hundaktiviteter), jag kommer upp på morgonen. 
Och jag vill inte längre dö eller skada mig själv.   Hon har även stärkt mitt självförtroende/självkänsla. 

Hon är helt fantastisk min lilla tjej <3

#13, jag är i en liknande situation. Har neuropsykiatriska och psykiska funktionshinder och hundarna har hjälpt mig MYCKET, bara genom att finnas där. De får upp mig på morgonen, ger mig någorlunda regelbundna tider, finns där när jag inte orkar med någon annan (inte ens mig själv).
Har jag med mig hundarna så känner jag mig mycket tryggare oavsett vad det är vi skall göra och i hundkretsar - nästan alla mina kompisar har hund eller möjligen häst - så finns det alltid något att prata om.
Och VEM skulle ta hand om mina hundar om jag tog livet av mig?