Låter lite som min hund, han får ryck och hugger hur som helst, jag snurrar kopplet runt handen och tar tag i halsbandet och bara går, jag bryr mig inte om hans beteende, han får studsa så mycket han vill men efter två sekunder slutar han helt, bästa jag provat hittils mot rycken han får, förutsatt att han inte når att bita på något alls.

Jag har en pudel med liknande ryck, men jag gör som #1

#1 - Jaså vad är det för sort? Och hur gammal? Vad skönt att du hittat något som fungerar okej! Jag skulle aldrig kunna ta tag i halsbandet och gå, det gör det hela värre! Han går igång ännu mer och fullkomligt attackerar mig! Enklast är att slänga ut något på marken framför honom, som verkligen luktar gott och som han lätt spårar upp. T.ex. kokt kyckling. Det är den enda avledningen som fungerar!

När min hund var valp var han en riktig piraya. Det enda vi gjorde var att ignorera honom. Ibland gjorde vi ryggsäcken. Idag som unghund bits han inte längre, om man inte busar upp hon rejält, men det är inte dessa bitattacker Heller.

#3 Han är snart 9 månader nu, en schäfer blandis, jag provade som du först, slänga saker på marken, distrahera, låtsas hitta något super intressant, göra så han gräver så han tänker på annat, de funkade inte alls lika bra, när jag började med att rulla in kopplet och ta tag i halsbandet då reagerade han som din i början, blir helt omöjlig, gör allt i sin makt för att bitas och låta läskig, se läskig ut, hade blå märken över hela armarna och sen på benen, jag fick hjälp av en tjej sen, hon lärde mig att inte säga ett enda ord till han. vara helt avslappnad och inte alls bry mig om hans beteende, tog tag i halsbandet och bara gick, sen tog de 2 sekunder och han lugnade ner sig och slutade helt, de har varit ett par gånger jag fått stannat upp och ställa mig mot en vägg och han bara studsar runt och ska hålla på att fjolla sig, då fick han göra de tills han gillade läget och sen kunde vi gå igen.

Hah, känner igen det. Håller fast honom tills han slutar med det :)

Vad händer om ni blir alldeles rosenrasande? Jag menar inte att ni ska kasta er över hunden och slå den till underkastelse, utan att ni ska börja vråla, kasta grejor omkring och läsa långa haranger. Jag antar att det inte är så ni hanterar er hund i vardagslag så en viss förvåning borde infinna sig. När hunden kommer av sig i sitt tramsande så kanske ömka lite och säga OJ, Oj, nu var det konstigt, ja duktig hund som slutade tramsa osv.

#7: Min hund hade reagerat med: Oj, vad roligt. Matte vill också leka! Tjoho! Han var väl mer eller mindre immun mot all slags påverkan när han blev i sitt upptrissade tillstånd.

Jag har samma problem med min 6-månaders schäfervalp. Fast här sker det mest när han får tråkigt. Han kommer till mig och hugger tag i armen, och så fort jag reagerar så backar han lite och ner med överkroppen för att bjuda in till lek. Om jag då reser mig upp då vill han bli jagad, vilken bara trissar upp honom mer. Om jag ignorerar så biter han ännu mer.
 Jag har försökt att helt enkelt ignorera tills han tröttnar, men en schäger biter HÅRT, så det är inte alldeles enkelt. Hittills har jag inte lyckats hålla ut längre än honom en enda gång… Så istället sätter jag honom i time-out tills han lugnat ner sig.

Vet inte heller vad jag ska göra för att få stopp på det där bitandet.. Han biter gärna när han hälsar på folk också, vilket gör att jag sällan låter honom hälsa på någon jag inte känner väl och är hundvan.

Här händer det också då & då, med min lagotto på ett år.
Då gör han lekinviter, biter, biter i kopplet & bara hoppar runt.
Det enda som hjälper för mig är att snabbt få överläge nog att kunna lägga ned hunden på marken, för att sedan klappa lugnt & stilla tills han lugnat sig.
Han gör det inte för att vara dum, utan det är bara överskottsenergin från tonåren som spökar.
Och nej, innan någon kommenterar det, jag lägger inte ner hunden för att visa dominans - det hela sker lugnt & jag gör det enbart för att han ska lugna sig & slappna av maximalt - dvs bryta på en sekund.

#7 Det är så olika hur hundar reagerar när husse/matte beter sig helt onormalt, vissa bryr sig inte, andra tycker att det är ganska jobbigt. Man får ta till det som funkar för sin hund helt enkelt, det går mer än en väg till Rom :)

Det handlar mycket om tajming också, att lyckas se den där milllisekunden där hunden stannar upp innan den bestämmer sig för att det var ju kul/ofarligt/upphetsande eller vad man får för reaktion.

Min gör likadant ibland. Oftast på kvällen när hon är trött. Beroende på hur intensiv hon är så och om vi är ute eller inne så tar jag bara och kortar kopplet och håller henne på en armlängds avstånd och fortsätter gå. Det funkar när hon inte är så intensiv och oftast tar det bara 2-3 steg sedan lugnar hon sig och då släpper jag efter och ger massa lugnt beröm. Är hon mer intensiv så är det ryggsäcken som gäller. Först låter hon som om jag håller på att ha ihjäl henne och hon är bara tänder överallt.. trotts att jag bara håller, men tillslut lugnar hon ned sig och oftast lägger hon sig även ned.. och då får hon ligga så en stund tills hon är helt cool. Sedan går vi vidare :) 2 par byxor har fått sig ett hål var, och mina ben ser lagom fina ut, men hon blir bättre och bättre.. några veckor sedan som hon faktiskt gjorde någon skada när hon fick ryck. Visa hunden att det inte lönar sig, och försök att vara överdrivet lugn och tråkig själv.. så kan ni förhoppningsvis jobba bort det :) Om det finns något speciellt tillfälle då han är jobbig.. var uppmärksam på de gånger som han faktiskt uppför sig och ge beröm :)

#5 - Då har vi nog haft lite av samma situation. Min ser också riktigt farlig ut. En okunnig skulle på allvar tro att valpen försökte slita mig i stycken så som han hugger i armarna, hoppar omkring och attackerar. Ögonvitorna syns och han visar tandköttet. För att bli helt normal så fort vi kommit över episoden.

#7 - Tonlägen biter han inte på. Det har han aldrig gjort gällande någonting. Det blir ju ofta självbelönande när han hittar på sina hyss, så varför lyda mig 😛 Speciellt när jag låter arg! Jag har dock inte provat att skrika så där RIKTIGT högt under koppelpromenader, bara när han rymt och det gav han blanka f-- i 🤪 Men nog har man verkligen höjt rösten ordentligt på en promenad och sagt "NEJ, NU RÄCKER DET!" Ingen framgång…

#9 - Ja time-out tror jag är det bästa här också. Det är lite krångligt på en promenad, så man får kanske knyta honom i något även om jackan hinner bli totalt sönderbiten på vägen dit. Hur tyckte du han reagerade på att hållas? I vårt fall känns det bara totalt fel, det gör honom bara mer osäker, bitig och "aggressiv" (han är ju en valp så det är lite svårt att välja ord…).

#10 - Nejdå, jag förstår hur du menar! Jag önskar bara att det fungerade på honom, men tyvärr…

#12 - Ja, gud så vi plågar dem 😉Haha, valpar alltså. Hur länge behöver du hålla henne? Han får ordentligt med beröm, och speciellt när han går fint, eller går nära mig i snygg position. Problemet är att han går som finast när det är på väg att bli tråkigt, och då ser han plötsligt kopplet som är slappt bredvid honom, samt resten av kopplet i min hand, och då tänker han "AHA! Kul igen!" Och försöker man vara rolig innan det händer, så att han aldrig hinner få tråkigt, ja då går han igång av det!

Jag skulle gärna testa mer av att bara släppa kopplet rakt ner på marken och stå blickstilla. Bli skittråkig! Men det är ju näst intill omöjligt att bara släppa kopplet mitt i ett bostadsområde. Dessutom kan han absolut roa sig med t resten av kopplet när det ligger på marken. Han kan ta i andra änden och springa iväg med det, slänga huvudet fram och tillbaka och "skaka det till döds". Och vad jag än gör när jag ska ta tag i honom (ryggsäcken, ta tag i halsbandet m.m.) så innebär det att kopplet måste släppas på marken eller åtminstone synas för honom. Och då är det kört!

Egentligen undrar jag om det här problemet kan lösas på själva promenaden. Det måste antagligen förebyggas under hela dagen/livet. Vi måste nog lägga upp en ännu bättre balans med mental träning, kontaktövningar, vardagslydnad, rutiner, motion m.m. Tyvärr blir man ju bara så himla omotiverad till att gå ut!

#13

Jag menar inte att ni "bara" ska ryta på honom, utan att ni ska få helt tokspel, vråla rätt ut, slänga väskan i marken, bli helt skogstokiga helt enkelt, och se om han kommer av sig då. När vår jycke var i den fasen så hände det ett gäng gånger att jag dängde nycklar och annat i marken för att bryta hennes beteende och därefter, när man hade hennes uppmärksamhet, kunde man ge ett annat kommando, hunden löd (oftast) med beröm som följd.

Funkar inte det kan man suga in hunden nära ens egen kropp. Har man hundens huvud i sitt armveck kommer den inte åt att bitas om man håller fast den (och nej, jag menar inte att man ska kväva den)  och så släpper man inte förrän hunden är lugn. Börjar den igen, gör man om det hela.

Man kan också ställa sig på kopplet sp hunden inte har någon möjlighet att hoppa och bitas.

Jag tycker att du gör helt rätt som tänker igenom er helhetsbild, men när man väl står där med en puckohund så måste man ju försöka göra något ;)

Lycka till med ert monster!

Det varierar. I början tog det några minuter, men det blir kortare och kortare. Jag måste bara vara väldigt noggrann och konsekvent och se till att hon verkligen är lugn innan hon släpper, för hon är smart och kan luras. :P Slickar sig om munnen, ändrar andningen, blir "mjukare" i ögonen är tecken som är lugnande på min valp. Bara för att de sitter still så betyder det inte att de har slappnat av. När det gäller kopplet så har faktiskt jag förebyggt bitande genom att leka dragkamp med det som belöning, men endast när jag säger att det är ok. Det är också super belöning när man är ute och inte har andra saker med sig.. och hon har fått ett tillfälle då man faktiskt får leka med kopplet :) Tar hon det i munnen annars så brukar "loss" fungera. Om hon ändå skiter i det så "snurrar jag runt henne" långsamt. Då blir det obehagligt att ha det i munnen och hon släpper självmant. Svårt att förklara… biten på kopplet närmast halsbandet är på tvären i munnen.. så drar jag bakåt bakom huvudet.. blir lite som en munkavel… gör inte ont.. jag är inte hårdhänt eller snurrar runt som en tok.. utan det blir helt enkelt obekvämt/tråkigt så då vill hon inte ha kvar det i munnen. "Detta var inte vad jag hade tänkt mig matte.. jag ville ju att du skulle dra och kampa med mig" :P

#14 - Haha, nej det ska jag erkänna att jag aldrig testat! Jag kan nog förvänta mig förskräckta grannar som funderar över om jag har någon diagnos när de ser mig. "En sådan labil människa ska inte ha hund" kommer de säga. Men tja, det skadar kanske inte att testa? Så får vi se om han tänker "WOW, nu blev matte ASROLIG!" eller "Öh… Vad gör hon?"

Annars hör man ju mer att man ska totalt ignorera, vara knäpptyst, gärna helt blickstilla. Ord och fysiska handlingar ska undvikas. Men som du säger… Det går flera vägar till Rom!

Sedan ska jag erkänna att mitt koppel just nu ligger och marineras i tabasco. 🤐 Måtte han inte älska det precis som han gör med citron, ättika och bitterspray…

#16

Det bästa är ju att man lär sig läsa sin hund och hinner avvärja de här tokrycken, men när man väl är mitt uppe i det måste man ju göra något. Man ska inte acceptera att bara bli sönderbiten även om det är i ungdomligt oförstånd som det sker. Tycker jag.

#13 Att hålla ner honom på marken funkar nästan aldrig. Antingen triggar det upp honom ännu mer, eller så ligger han lugnt tills man släpper och hugger då genast igen. Nån enstaka gång har det funkat med ryggsäcken om vi samtidigt stryker honom över bröstkorgen, men oftast gäller även det bara tills man släpper. Och det är sällan man ens kan få honom i den ställningen när han blir sån där.