Maktkamp mellan hundar..
Min grabb på ca 1 år har börjat ryka ihop med min mammas borderterrier som är 7 år. Det är inte över något särskilt utan plötsligt så händer det bara, har förstått det som att det skulle vara någon form av maktkamp, alltså att de ska göra upp om vem som bestämmer i flocken..
Det låter väldigt hemskt och mammas borderterrier hamnar alltid underst då min aussie är så stor att han typ bara lägger sig över honom. Först har jag tänkt att de måste få göra upp men de håller på länge och det ser allvarligt ut så jag har kastat vatten på dem så slutar de.
Hur har ni gjort om era hundar i hemmet har maktkamper, har ni låtit dem lösa dem så att de vet vem det är som bestämmer eller har ni avbrutit dem? Jag blir som helt lost och vet knappt vad jag ska göra, blir också ledsen då båda två är hur snälla och mysiga som helst och helt plötsligt så ryker de bara ihop..
Jag går emellan.. I mitt hem ska hundarna respektera varandra oavsett. Se till att de har utrymme att kunna få undan osv. Händerna de endå skulle jag bli fly förbanad och skicka iväg hundarna åt olika håll…
Det gjorde våra också när valpen helt plötsligt inte var valp längre och ville hävda sig mot mamma. J*vlar vad de slogs. (Helt ur tomma intet kunde någon bara vråla till och så var de igång. De slogs aldrig så de gjorde i alla varandra, men de lät ju som demonhundar.)
Jag lät dem hållas en liten stund, tills jag blev less, då gick jag emellan (ganska bokstavligen) och bad dem lugna ner sig/gå och lägga sig. Men så en dag så var de för upprörda, och "märkte inte" att jag stod emellan dem, och så råkade tiken rispa hål på huden på min hand. I vanliga fall så stannar världen så fort jag är skadad, och de slänger sig i backen och ber om ursäkt, men hon var för upptagen för att bry sig. Jag tror aldrig jag varit så fly förbannad i mitt liv, så jag vrålade till så jag fick deras uppmärksamhet och sedan skickade jag prompt ut dem ur rummet. Jag tror aldrig att jag har sett Jappe så "distressed" som han var då, när han låg på tröskeln och gnällde, så fort jag släppte in honom klättrade fullvuxen jämthundshane upp i knät och skulle slickas i mungipan och krulla ihop sig om en katt.
Jag tror att de bara provade slåss framför mig en gång till efter det, och då räckte det med att jag gjorde ett dovt ljud i halsen så flög Jappe och la sig vid mina fötter i stället.
Jag vet inte om det här var hjälpsamt på något sätt alls, klockan är två på morgonen, och jag är alldeles för trött ^^ Ni är i alla fall inte ensamma om hundar som bråkar, särskilt inte i den åldern! Det kommer troligtvis att ge sig, de försöker bara testa sig fram hur de nya flockpositionerna ser ut :)
Skulle bryta hundarna redan vid minsta tecken på överdrivet intresse för den andra hunden, alltså långt innan de ryker ihop.
Ja, jag vill ju bryta, men det tar som ingenting när jag säger åt dem. Jag vill heller inte dit med händerna å ta tag i nackskinnet å dra bort någon så jag tar alltid vatten å slänger på dem, då stannar de upp och jag kan locka på Lukas. Vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt för att de ska respektera mig så mycket att de slutar upp..
#3 - Det skulle jag vilja göra men oftast händer detta då man inte har någon koll alls, det går så otroligt fort så man hinner inte med. Jag är ganska säker på att det är borderterriern som startar för han var precis likadan emot vår jämthund, så fort jämten gick nära han så morrade han å sen rök de bara ihop! Dock så är jämten väldigt vek så de slutade pronto då man sa ifrån. Men min aussie är väldigt hårdhudad…
Att tillägga är att det händer inte speciellt ofta men nån gång då och då..
#4 Då hade jag sett till att hundarna inte får umgås utan övervakning. Har själv haft terriers och vet hur jävliga de kan vara emot andra huhndar, och hur snabbt det kan gå, men då gäller det att försöka se till så de aldrig får chansen att gruffa. Skilda rum om man inte kan övervaka brukar vara melodin.
Okej! Blir att försöka hålla isär dem, de leker ju å har så kul tillsammans men sen så blir de ba svart i ögna på dem!
![[Forest]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag tror säkert att låta dom leka men man måste vara snabb på se deras kroppsspråk, att direkt säga till o bryta innan dom mopsar upp sig.
Sen håller jag med om att dom bara ska umgås när ni är med, skulle det hända att dom flyger ihop så får man ryta i och separera dom snabbt och det där går jag inte med på du in där o du där. Ingen daltande, ingen ögonkontakt eller beröm.
Idag lyckades jag faktiskt stoppa dem i precis rätt ögonblick, har hållt koll på dem nästan hela dagen. :) Tack för era svar!
8 du ser jätte bra att du kunde snabbt säga stop och att dom kan ändå få leka lite.
De har rykt ihop någon gång efter den gången jag stoppade dem men istället för att panikskrika som jag har en tendens till att göra så lockar jag glatt på Lukas, då har han slutat direkt!
Fick ett tips från min uppfödare att om jag låter sur så kan hunden få signalerna att "jaha, du är arg, jag måste också va arg" för hunden förstår inte att det är på den man höjer rösten åt. Har blivit mycket bättre vid alla lägen då Lukas varnar för att det kommer någon vid dörren eller om han hör något konstigt ljud! :) Jag lockar lite glatt och berömmer då han kommer till mig :)
10 smart tips hoppas andra kan ta efter detta själv har jag kört med tack tack med gladare röst när ena hunden gärna larmar när någon kommer (har barn) så det blir lite spring i bland i just dörren. Det har funkat bra här men din kanske kan funka bättre med locka ska testa den varianten :)