Jag har ingen egen erfarenhet utav dom men har sj läst på en del. Det är bland den sjukaste hundrasen som finns, dom är extremt envisa och riktigt tuffa så det är ingen nybörjarhund utan det krävs en del erfarenhet. Dom är lugna, men det beror ju mycket på att dom har en tungkropp och dålig andningskapacitet, det är nu ingen agilityhund direkt och jag tror inte att den är särskillt sportig men man kan kanske köra spår eller lydnad. Jag tycker att dom ser väldigt härliga ut och dom ska vara väldigt lojala vilket alla bullhundar är, men för mig så fanns det för många nackdelar tyvärr

Det är ungefär det jag läst också. Men måste väl finnas någon uppfödare, i alla fall utomlands som har friska hundar? 

Att dom är tuffa gör mig inget, har ingenting emot att jobba med min hund och har blivit väldigt intresserad av lydnad. Speciellt mycket tricks. 

Hanen jag träffade igår tuffade på i ett ordentligt tempo utan minsta grymtning. Han var heller inte sjuk och helt otroligt mysig. Han blev överlycklig när han fick hälsa. Ägaren pratade bara bra om honom, förutom att han var lite stark. 

Nu frågade jag inte vart vovven kom ifrån, för han verkade väldigt frisk! Annars brukar ju bulldogs kunna grymta och låta lite när de blir glada och ska hälsa men han gjorde somsagt inte ett ljud i från sig och andades genom näsan trots att det var varm och han var så glad.

Jag menar tuffa på såvis så att dom inte är rädda för att slåss om det behövs. Dom har ju använts till kamphundar, och dommär inte särskillt lättlärda

#4; Det vet jag och somsagt gör det mig inget. :)

Våra andra alternativ är amstaff eller en fralla. Men då jag vill ha en hund som kan gå långa promenader känns inte fralla som det bästa alternativet ändå.
Men old english känns som ett väldigt bra val för oss, förutom den sjuka sidan :/

Jaha, trodde att du trodde att jag mena tuff som att tuffa på och vara driven och atletisk. Amstaffs är det ju ett riktigt driv i, det är ju en sann atlet. Bulldogs har samma andningsproblem som frallorna

#5; Jag hoppades verkligen att dessa var bättre med andningen eftersom den vi träffade var så bra. Han sprang somsagt på, och blev väldigt glad och trots värmen kunde han utan problem andas genom näsan utan minsta ljud. 

Får hoppas jag träffar på den hunden igen för då ska jag fråga om uppfödare. För han verkade somsagt väldigt frisk. Men det kan ju lika gärna vart en slump :/

Jag ägde en OEB i elva månader vilket var fantastiskt men också det värsta jag varit med om. Hennes personlighet var helt underbar - hon var glad, otroligt människokär, påhittig och helt galen. Hon var en riktig clown och man skrattade jämt åt den där dåren till hund. Dessvärre så gick kroppen sönder totalt och vi beslutade att avliva henne innan hon ens fyllt två år eftersom hon annars skulle få leva ett pensionärsliv på smärtstillande mediciner (som för den delen såg ut att vara i princip verkningslösa) resten av sitt liv. 

Hon röntgades med C/D höft och hade artros i knäna. Hennes korsband kraschade vilket också både hennes systers korsband gjorde. Hennes syster avlivades någon månad senare än Lucy. Vi var in till veterinären för tonsillit, urinvägsinfektion ett par gånger, ögoninflammation. Hon hade problem med klåda och svamp vilket vi kom tillrätta med när vi fick hjälp att individanpassa kosten. På grund av all medicin kraschade hennes mage och hon fick magkatarr. Jag har säkert glömt något. Det tär på en någon enormt att ha en så sjuk hund. Korsbandsoperationen gick inte bra utan det blev efter någon månad ett glapp i knät, och artros på det gjorde såklart jätteont. Trots att hon fick en spruta med kortison rakt in i knät så haltade hon precis som innan. När hon samtidigt började må dåligt psykiskt av allt elände och vila så fick det vara nog. 

Jag kan efter min erfarenhet inte rekommendera att köpa en OEB även om de är fantastiska hundar. Jag pratade med min nuvarande hunds fysioterapeut om korsbandsskador och hon sade att sådana "händer inte bara" speciellt ofta, utan korsbandet har blivit överansträngt under en lång tid och tillslut orkar det inte med några fler påfrestningar. Varför detta händer oftare på vissa typer av hundar är för att de har fel vinklar så att knäna blir felbelastade, sade hon. 

Jag han tittat runt på lite olika OEB-uppfödares hemsidor men ingen verkar direkt lägga mycket vikt på hälsokontroller. Om de nu gör det så tycker jag att det är väldigt underligt att ingen skryter om sina fina resultat. Jag hörde mest bara saker som "föräldradjuren har bra höfter". Vad betyder det egentligen? Det säger ju ingenting. Rasen marknadsfördes av uppfödarna som "den friska rasen", haha… Vet inte riktigt om jag kan ställa mig bakom det påståendet. 

OEB-världen kändes som en väldigt hård värld som jag är glad att slippa. Mycket pajkastning och sjuka hundar. Mycket stenålderstänk i hur man behandlar hundar. Många ledsna valpköpare.

I princip det enda Lucy aldrig hade några som helst problem med var andningen och hon klarade värme väldigt bra. Hon gick ihop med de flesta hundar men inte hundar med dåligt/osäkert hundspråk.

EDIT: Jag lägger till att jag hade en sk "alternative OEB" registrerad med stamtalva i ARF, med tanke på inlägget under detta.

alltså, det är ju skillnad på Engelsk Bulldog, som är en väldigt sjuk hundras, och Old English Bulldog som inte är en godkänd ras i sverige. et säljs däremot en hemskt massa oreggade OEB med diverse eventuella bekymmer, eller reggade i klubbar som inte har några direkta krav. vanligt är inblandning av andra bullhundar och Engelsk bulldog. finns bara en eller ett par uppfödare i sverige med importerade renrasiga OEB, så det är verkligen ingen enkel ras att hitta uppfödare av.  det är jättesvårt att rekommendera uppfödare av en ras som inte finns registrerad i något av de större rasklubbarna i sverige, och som har så få individer reggade i andra seriösa rasförbund. det verkar vara ordentligt med oseriösa uppfödare och mycket sjukdomar bland riktiga blandningar som man väljer att kalla Old English Bulldog.

#7; Usch vad tråkigt! Ja det måste verkligen ha vart en mardröm. Hon var väldigt vacker din hund. 

Det kanske är bäst att tänka om? Har mejlat några uppfödare och deras syn på hälsa och vad de gör i förebyggande syfte, hälsotester samt val av avelsdjur. Får se vad de svarar. 
Får nog bli en amstaff nästa år och en fralla om 2-3 år. De raserna verkar i alla fall ha seriösa uppfödare.

Vad besviken man blir. Hunden jag träffade igår var verkligen underbar, sa till min pojkvän direkt att det var en sån jag vill ha! Hade aldrig anat att de var så pass sjuka.

Jag rekommenderar dig verkligen att kika på en annan ras, det finns raser med mindre risker som också är lättlärda, snälla och som kan ta långa promenader. Tänk på att en del uppfödare säger vad som för att sälja (själv blivit grundlurad av uppfödare) så prata med många, träffa många och deras hundar, kolla sjukdomshistoriken otroligt noggrant, men som sagt det finns så många hundraser, de borde inte vara svårt att hitta någorlunda samma mentalitet men på en ras med mindre hälsoproblem.

Den här videon says pretty mutch all there is. Skrämande tycker jag

https://www.youtube.com/watch?v=yYwAJrAdUbY

#9 Hon lärde mig mycket under den korta tiden vi hade henne och tyvärr mycket om hur man inte bör göra. Vi fick erfarenhet av många dåliga veterinärer som gav felaktiga diagnoser och gav kass information, gick på meningslös rehabilitering (såhär i efterhand har jag fått veta att denna sk "rehab" förmodligen bara gjorde skadorna värre än de redan var), gick på nitlotter i foderval som förvärrade vissa problem bland mycket annat. 

Det ska vara roligt att ha hund och det är definitivt inte kul när en tredjedel av dagen går åt till att åka på veterinärbesök/rehab, en tredjedel av dagen går till att googla på olika problem som hunden har och behandlingar för dessa, och de sista timmarna går åt till att försöka klura ut ny hjärngympa till en rastlös och understimulerad hund som varit i vila i flera månader. Det är inte så man tänkt att ens hundägande skulle bli. Hela tiden funderade man över alla dessa olika problem. Är hältan sämre eller bättre eller oförändrad idag? Klådan? Svampen? Halsen? Magen? Man blir tokig av sådant. 

Jag tror du gör rätt i att välja amstaff över OEB. Jag tror att chansen är större att man får en frisk hund som håller länge om man hittar en bra, seriös uppfödare av amstaff än OEB. Det finns kanske någon seriös uppfödare av OEB men det måste i sådana fall vara ett väldigt kämpigt avelsarbete i och med att så stor del av hundarna verkar ha sådana stora hälsoproblem. (Eller ja, jag har ju inte så stor kunskap om hur det ligger till med original OEBs hälsa i och för sig.) De allra, allra, allra flesta av hundarna som säljs i Sverige är ju "alternativ" OEB och inte original men få pratar om det. Känns kanske inte helt rimligt att köpa en blandras för ca 15 000 kr. 

PMa mig gärna om du hittar någon uppfödare som verkar vettig. 🙂

#11 Det är inte den rasen som TS efterfrågar info om.

#12; Tack så jättemycket för att du delar med dig! Förstår att det verkligen inte kan ha vart roligt.
Vi kämpade själva med en katt med FIP. Dödligt virus utan bot, men det kan bara fastställas i obduktion. Dock under än betydligt kortare period.

Så nej.. Sjuka djur är verkligen det jobbigaste som finns. Klart det kan hända men det är nog mycket bättre att sikta in sig på en frisk ras från början! 
Finns inga som köper kommer ju också uppfödarna få tänka om och kanske fokusera mer på hälsan..