Har många ganger tänkt starta en tråd om detta men inte tagit tummen ur, så nu är det dags.

Jag har en Dansk-Svensk Gårdshund, han har just fyllt 1 år. Väldigt framåt, modig, äventyrlig av sig. Jag har träffat hans föräldrar, syskon från tidigare kullar osv och alla har toppentemperament. De gårdshundar jag träffat har alla varit öppna och sociala, glada.

Vår kille, däremot. Redan sen 6 månaders ålder ungefär har han varit jättetramsig med främmande människor, inte såna som han känner eller som han spontant träffar ute på öppen gata. Men ibland får han någon knäpp och bestämmer sig för att den människan är jättefarlig, den ska jag skälla och morra åt.
Ett mönster jag sett är att det främst är när vi hälsar på hemma hos någon och det kommer en människa han inte träffat från övervåningen eller genom ytterdörren.
Oftast vågar han gå fram när jag gör det men det är med halsen framsträckt och ett dovt morrande. Men man marker att han är rädd och inte aggresiv, men frågan är ju hur fin gränsen där emellan är.
Kan tillägga att rasen ursprungligen vaktade gårdar och han har en del vakt i sig, men jag tvivlar på att detta är kopplat till det.. eller?

Är detta bara trams/kopplat till spökåldern och som kommer att gå över eller är det något jag bör ta på största allvar? Någon som har tips på hur jag kan gå tillväga, jag känner mig så maktlös när han gör såhär.