Annons:
Etikettskaffa-hund
Läst 14791 ggr
Rebbie
5/2/11, 6:22 PM

14åring behöver hjälp med ÖVERTALNING (:

Hej alla hundälskare! :)

Jag är en 14 årig flicka som verkligen älskar hundar mer än något annat i världen! Det är det bästa som finns enligt mig! Har drömt om och försökt få en hund hur länge som helst, hela mitt liv, hittils helt utan resultat. Det är också mitt största och värsta problem. Alldeles hemskt såklart :S Jag har nog visat tillräckligt intresse, det kan väl ingen förneka; förutom att ha lärt mig fakta om nästan varje hundras har jag gått ut med mina kompisars hundar, läst nya saker om hundar varje dag, tagit reda på nästan allt som har med hundar att göra, letat hundar till salu på nätet både länge och ofta, faktiskt köpt alla tillbehör som behövs för en hund (allt från massa leksaker och olika koppel och halsband till klicker, hundfilt och -handduk, matskålar, identitetsbricka, hundjacka osv), pratat med och "intervjuat" de flesta hundägare jag känner, mailat med olika uppfödare, pratat och tjatat på mina föräldrar nästan varje dag och hittat på nya hundplaner hela tiden, m.m.! Dessutom håller jag nu på att bevisa att jag orkar med promenaderna genom att minst tre gånger om dagen (morgon före skolan, 1-2 gånger på dagen och en gång på kvällen) gå ut på "hundpromenad" för mig själv. Då jag vill ha en hund är det inte för att de är söta/gulliga och man kan leka, gosa och kela med dem, det har aldrig varit en anledning, utan det jag söker i hunden är alla promenader, träning, skötsel, kärlek och sådant som man bara kan få från en hund! Det är ju själva skötseln, det som vissa anser att är det "tunga" med hundar, som är det roliga!! :D

Varför mina föräldrar inte vill ha hund är bl.a. för.."Vi tycker inte om hundar", "hundar luktar illa", "man blir bunden", "jag vill inte ha ännu en sak på mitt ansvar" osv. Men det sistnämnda, fast mina föräldrar skulle få hund på sitt ansvar, vet det nog att jag skulle sköta om den till de största delarna! Jag försöker argumentera emot det mesta av deras nackdelar med hund som bl.a. att de skulle lukta illa… Jag gillar inte att de 'utesluter' hunden så direkt, då de inte alls vet vad det innebär pga. tidigare dålig erfarenhet. I brist på kunskap ska man inte säga Nej direkt, tycker jag.

Nu behöver jag tips och idéer om hur man ska lyckas övertala sina föräldrar om att få en hund! Måste bara lyckas få en sköthund i sommar… det skulle kanske bevisa för dem att klarar av en hund, ge dem en bättre inblick på det verkliga hundägandet och visa dem att det kan vara riktigt kul! Annars har jag försökt med det mesta… Men kom ändå GÄRNA med tips och förslag! Ni behöver inte avråda mig från att försöka få en hund, den delen kan jag fundera på själv, utan istället vill jag nu ha tips för själva övertalningsprocessen. En vän till mig har också fått sin hund i liknande ålder som jag är nu, och det gick jättebra, trots att hon utgick från samma situation som jag befinner mig i just nu…

Hoppas NÅN orkade läsa igenom min novell! ;) Kort sagt, kom gärna med övertalningstips ang. hur man övertalar sina föräldrar om en hund! :) Tack på förhand.

Annons:
[WX5]
5/2/11, 6:28 PM
#1

Det där med ansvar vet jag om. Nu är min äldsta tjej mycket yngre än dig, hon är 9 år. Vi hade en hamster för inte så länge sen. Hon lovade dyrt och heligt att hon skulle sköta den. Hon fick tom 4 chanser att visa detta men alla gånger så misslyckades hon.

Hon lät han vara i buren hela dagarna och kvällarna. Tog hon ut honom så var det bara i några minuter och lite klapp, klapp och sen in igen. Maten fick jag påminna om vareviga dag.

Nog för att du tagit reda på allt detta och du lovar dyrt och heligt så har föräldrar ändå ett ansvar i att du sköter dig och det är det som många föräldrar inte orkar med.

AnneN
5/2/11, 6:30 PM
#2

Det enda jag kan komma på är att övertala dem om att du ska få vara hundvakt till någon bekants hund medan ägaren är bortrest och att du då ska få ha hunden hemma hos er under tiden.

Då blir det ju som en liten provtid även för dina föräldrar hur det skulle kunna bli att ha hund.

_**/Mvh Anne
**~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
_Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

laekenois
5/2/11, 7:03 PM
#3

Oh det känns som om det var jag som hade skrivit den här "novellen" som du säger. Iaf när jag var 14 år. Jag hade velat ha hund sen jag var 4 år, tog hand om grannens pudel, en kompis BCblandis och två taxar som bodde i samma port. Jag läste oxå på om hundar varje dag och gjorde samma sak som allt du nämner.

Mitt problem var inte att mina föräldrar tyckte hunden luktade illa, utan det var att man blir bunden och "vad gör du när du har slutat skolan" bla bla bla. Pappa överraskade mig en dag när jag var 14 och sa att han ville skaffa hund.

Jag minns dock inte hur det kommer sig, å jag frågade pappa nu men han minns inte heller. Men mitt tips är att ge inte upp! försök få en trevlig och exemplarisk lånehund:P Försök få dom intresserade i rasvalet. (vad för ras vill du ha?)

Jag önskar dig all lycka till! Jag känner verkligen med dig. Idag är jag 20 och har två hundar, är så lycklig över det. Har fått så många vänner tack vare hunderiet, har gått med i en styrelse och lärt mig massor. Nämn även det för dina föräldrar, du kanske kan gå med i styrelsen på din hundungdomsklubb!

lycka till!

Mimmi, Benjy & Urax
-Dogs are not my whole life, but they make my life whole-
www.laekenois.wordpress.com

Rebbie
5/2/11, 7:11 PM
#4

#3 Vad kul att höra om andra som har befunnit sig i samma problematiska situation som jag - men ändå klarat det! :) Det känns som om mina föräldrar är alldeles omöjliga men kanske det känns så för de flesta..

Det är iaf en toypudel jag är intresserad av allra mest! Dels för allergi inom familjen. Dels för att de är små och verkar rätt så bra som nybörjarhundar och så är dom ju så underbara, de är interlligenta och lättlärda, glada, snälla, aktiva, mysiga hundar :)

Har hittat en hund som verkar så bra, en vuxen 3 årig brun toypudeltik som jag bara måste ha! :) Ska nog maila annonsören och fråga lite.

Och TACk för tipsen! Måste se till att jag får sköta om en lånehund. Men ett problem ang den saken också.. Mina föräldrar vill inte ha hundhår i huset (därför vill jag ha en pudel..) men lånehunden (min kompis kan låna ut sin hund åt mig, det har dom redan sagt/erbjudit) fäller :S Får försöka lösa det där också!

[rightPAW]
5/2/11, 7:52 PM
#5

Ge inte upp!

Efter 9 års tjat fick jag min hund, och hela familjen älskar henne och är så glada att jag fick henne eftersom dem ser hur mycket bättre jag mår tillsammans med henne.

Vill man så kan man!

pius314
5/2/11, 8:44 PM
#6

Du kan kanske locka med dem till en uppfödare som har valpar, brukar vara svårt att hålla stenhårt på sina principer då. Du kanske kan typ be om skjuts dit för att du ska intervjua uppfödaren eller så ;-) Visst är det massa ansvar, men ge inte upp. :-D

  • Tillräckligt bra är perfekt! -
Annons:
Rebbie
5/2/11, 8:45 PM
#7

#6 mycket bra idé! Värt ett försök, helt klart ! :D

Rebbie
5/3/11, 7:51 PM
#8

Ang mit förra inlägg… Visade bild på valparna som jag är (mycket) intresserad av och min mamma tyckte verkligen att de var söta! VErkar ju vara på god väg för en gångs skull … :)

pius314
5/3/11, 8:05 PM
#9

#8 va bra! Lycka till framåt!

  • Tillräckligt bra är perfekt! -
[MinRonja]
5/3/11, 8:51 PM
#10

Hoppas verkligen för din skull att dina föräldrar ger med sig och låter dig köpa hund!:)

Rebbie
5/3/11, 8:52 PM
#11

Tack så jättemycket! Sånt värmer verkligen… :D Det HOPPAS jag också så otroligt mycket!

Loveradio
5/3/11, 9:17 PM
#12

Känner verkligen igen mig i din situation! Precis som #3 sa så känns det som att det kunde varit jag som skrev det här när jag var 14 år. Vet precis hur du känner och hur frustrerande det är. Har också velat ha hund i hela mitt liv (är 18 år nu). Och hundar är också min stora passion i livet. Och jag minns hur jag tjatade och tjatade men mina föräldrar gav desvärre aldrig med sig :/

Men nu är jag är 18 och myndig så finns det ingen som kan stoppa mig. Så förhoppningvis köper jag mig den där valpen jag längtat så mycket efter i Juni :)

Men jag hoppas verkligen inte du ska behöva vänta så länge som jag behövde! Håller tummarna för att dom ska ge med sig och att du får din hund snart! :) ge inte upp! Lycka till!

/Mvh Sara - Sajtvärd på Dokumentärer
Medarbetare på Bullhundar
Besök gärna min blogg: loveradioblog.weebly.com

Rebbie
5/4/11, 2:23 PM
#13

#12 Tack så jättemycket, vad snäll du är! :) Det hoppas jag också!

Ska försöka få med mig mamma till en uppfödare som har urgulliga toypudelvalpar just nu.. För att "testa allergin mot pudlar" och samtidigt då testa hur hon reagerar då hon får se de där sötnosarna i verkligheten.. :D

Annons:
Michaela-N
5/4/11, 3:01 PM
#14

Det är helt fel att övertala sina föräldrar till något. Det blir fel. Övertyga däremot, det är en annan femma. Det är jättebra om man lyckas med. Jag håller verkligen med dina föräldrar på punkterna "Man vill inte bli bunden" och "Vi vill inte ha ännu en till sak på vårt ansvar." Så förstår jag att de tänker, men du verkar inte riktigt ta reda på varför.

Man blir jättebunden. Det är bara att inse. Och man blir mer bunden än vad man tror. Jag trodde också innan jag fick min första hund att nä, det är väl inget. En sån liten hund som man kan bära med sig överallt, nemas problemas! Men så är det inte. "Ska vi gå en heldag på gröna lund?" "JAAA!!" "Nä just det, vi har ju hunden."

Sånt där är extremt jobbigt, och vad gör man då om man inte har någon hunden kan vara hos?

Det är bara att vänta. Dina föräldrar vet om du är mogen eller ej. Det finns inga knep att visa det.

Wand
5/4/11, 3:09 PM
#15

Vill dina föräldrar inte skaffa hund så finns det antagligen inte mycket du kan göra för att övertala dem. Du kan vänta tills du blir äldre, flyttar hemifrån och bestämmer själv om du vill skaffa hund eller inte - hur många du vill! I mån om tid och pengar såklart.

Det verkliga livet existerar i fantasin. Did I mention demons?

Sophie&Segra
5/4/11, 3:14 PM
#16

#14, Jag håller både med dig och inte.
Jag fick efter en himlans massa år av tjat min alldeles egna hund när jag var 13-14 år.
Mamma orkade inte höra det eviga tjatet varje dag, och att hon fick springa in till mitt rum för att kolla på hundbilder, hundfilmer/klipp eller att jag skulle berätta ytterligare något hundrelaterat.

Så det flyttade hem en sprallig liten 1½år Papillon hane vid namn Albin, till oss. Han blev inte långvarig kan jag ju bara säga.

Jag var inte alls beredd på det ansvar som det faktiskt innebar att ha hund - trots att jag var heeelt övertygad om det och hade läst i princip allt som kunde läsas om hundar.

Efter 3 månader hos oss fick Albin flytta till en underbar familj, där han bor kvar än idag - han kunde inte fått det bättre. Och jag lärde mig en läxa som hette duga.

När jag var 15år, köpte jag mig en Jack Russell hane. En helvild, galen men alldeles underbar liten valp. Och det var det bästa jag gjort. För DÅ var jag mogen, bara ett år efter allt detta med Albin.
DÅ var jag mogen för det ansvaret som krävs av en hundägare, och min mamma behövde aldrig ens titta på hunden om hon inte ville - för allt gällande Nikko som han hette, var just mitt ansvar.
Sen att hon föll pladask o älskade sönder den där hunden, var ju bara ett extra plus i kanten.

Så mitt tips till dig, är faktiskt inte att övertala dina föräldrar att du ska KÖPA en hund. Varför inte testa på först, se om du kan bli fodervärd, eller bara vara hundvakt under en längre period, eller låna någons hund - för att se i praktiken om du vill och orkar.
Det är lätt o säga att man ska göra ditten o datten, men när det väl kommer till kritan.. Så är det inte alltid lika lätt.

För hur många 14åringar vill gå ut i spöregnet på en långprommis med hunden, en tidig lördagsmorgon?
Som sagt, det är lätt att säga - det gör jag så gääärna för min hund.
Men när man väl ligger i sin varma sköna säng o regnet öser ner.. Då är det inte samma sak längre..

Mvh, Sophie www.teamsegra.wordpress.com
Sajtvärd på Brukshundraser & medarbetare på Problemhundar.

Michaela-N
5/4/11, 3:19 PM
#17

#16 På vilken punkt håller du inte med mig? Allt det du sagt kunde jag inte sagt bättre själv ;D

Sophie&Segra
5/4/11, 3:25 PM
#18

#17, Haha.. Då kanske jag höll med dig trots allt :D

*Aningens trött idag, skyller på det & på det urtrista vädret*

Mvh, Sophie www.teamsegra.wordpress.com
Sajtvärd på Brukshundraser & medarbetare på Problemhundar.

Helenaaa
5/4/11, 3:36 PM
#19

När jag var 7 år började jag och min bror tjata på en hund.

Mamma ville också ha en hund så hon kollade runt lite på bichon frise, men hon hittade lhasa apso ist^^ iallafall. Jag var helt säker på att JAG skulle  klara av honom, jag lovade dyrt och heligt att gå ut, mata m.m Iochförsig var jag bara 8 år då, men principen är desamma.

Nu är det bara mamma och hennes man som tar hand om de (vi skaffade en till) Jag har absolut ingen vilja till våra hundar, de är lata, hatar att träna, så själv får man ju ingen motivation..

För ett par månader sedan ville jag ha en EGEN hund, jag kollade runt lite innan mamma fick veta, hon sa ett stenhårt nej. Nu i efterhand fick jag veta att det var pga att hon inte ville ha ansvaret för en tredje hund, och att hon inte hade råd. Efter jag förklarat allt (jag betalar hunden, tillbehör, försäkring, mat, allt, tränar, promenar, m.m) så sa hon att jag hade växt så himla mycket i mitt sinne, men kunde inte bevisa det på något sätt (båda vet att våra hundar är som de är^^) Hon sa att jag inte alls hade råd och hon skulle sluta med att betala allt. Hon sa att hon skulle få passa den medans jag var ute med kompisar..

Det ända sätt jag kunde bevisa var att visa henne min kassa, oj vad hon blev förvånad kan man säga^^ Jag jobbar regelbundet och kämpar med mina betyg (får lite extra pengar för höjt betyg) för att kunna uppnå min dröm. Jag kan säga dig : själva Hunden kostar minst. En sak man ska tänka på.

Nu några månader efter så har jag fyllt 15, och tingat en liten sommarvalp. Mamma är övertygad och stolt för mina egna inkomster, jag har nästan helt lagt kompisarna bakom mig, jag har tagit ansvar och bevisat vem jag är och vad jag verkligen vill, som verkligen inte bara är ''jag vill ha en hund'' det ÄR mitt liv och jag ska göra det bästa utav det, för nu börjar mitt vuxenliv. Jag har växt upp.

Från mig^^

Btw. Har du en canvasbur till salu som har måtten på minst 70 cm i höjd? Kontakta mig!

Loveradio
5/4/11, 3:39 PM
#20

#17, jag tror #18 inte höll med dig på punkten att det inte finns nått knep att visa hurvida hon är mogen för en hund. Eftersom ett bra sätt att visa det är som #17 sa, genom att ställa upp som hundvakt, låna en hund eller vara fodervärd. För det är ett väldigt bra sätt att visa om man är redo eller inte. :)

/Mvh Sara - Sajtvärd på Dokumentärer
Medarbetare på Bullhundar
Besök gärna min blogg: loveradioblog.weebly.com

Annons:
Michaela-N
5/4/11, 3:48 PM
#21

#20 Det visar om man är mogen eller inte. Men oftast så skiter föräldrarna i det ändå, säger jag av egna erfarenheter.

Rebbie
5/4/11, 4:35 PM
#22

Nu tänker jag inte numrera till vilket inlägg jag svarar men ändå…

Jag vet nog precis hur ni tänker! Ja, nu när Michaela-N säger det så kom jag på att "övertala" kanske inte är rätt ord. Visst höll jag till en början på med bara gnäll och tjat - medan jag nu försöker berätta för dem vad de innebär att ha en hund, visa att jag är mogen och klarar av en hund och försöker istället för att lyckas få en hund via gnäll få den via att mina föräldrar skulle märka att det inte är så som dom hade tänkt sig, med andra ord mycket bättre.

Snällt att ni påpekar saker för mig, men jag kan berätta att det är varken skötseln eller ekonomin som mina föräldrar (eller främst mamma) ser som ett problem. Mamma vet att jag skulle klara av en hund, jag är faktiskt rätt så mogen för min ålder. Ansvarsfull och så. Och mina föräldrar litar på mig. Och de vet nog att jag inte har brist på intresse i alla fall.

Visst blir man bunden, jag vet det. Men det är ju lite som att ha ett yngre barn, man skaffar barnvakt eller någonstans var barnet kan vara då man är borta mer än ett par timmar hemifrån. Som tur var bor vi i en stad där flera andra av mina släktingar bor så det är inte så jättelångt till någon som skulle kunna ta hand om hunden. Jag har nog ett par som mer eller mindre gärna skulle sitta hundvakt åt en liten pudel :)

Tack för att ni lägger ner lite tid på att hjälpa mig. Och jag tänker INTE ge upp, det är en sak som är säker! Vare sig jag får min efterlängtade hund i år eller först när jag fyller 18…

Och som jag har sagt ska jag nog försöka få en lånehund i sommar :)

Sophie&Segra
5/4/11, 4:49 PM
#23

#22, Men om din mamma nu vet att du är mogen för en hund o inte ser ekonomin eller skötseln som ett problem - så undrar jag då om du vet Vad exakt problemet är?

Mvh, Sophie www.teamsegra.wordpress.com
Sajtvärd på Brukshundraser & medarbetare på Problemhundar.

Rebbie
5/4/11, 5:01 PM
#24

#23 Jepp, det är att hon bara allmänt "inte tycker om hundar". Plus allergiriskerna såklart. Men jag förstår nog lite att hon inte har så jättebra bild av hundar då hon själv som liten hade en väldigt glupsk och odresserad hund som antagligen luktade mer i pälsen än vad en pudel skulle göra (och fällde mer). Därför försöker jag ändra hennes bild av hundar och att ha hund, kanske hon skulle tycka att det var riktigt kul om hon fick testa på det ordentligt och se vad det innebär (hon var inte alls den som skötte om deras hund när hon var liten).

Wand
5/4/11, 10:27 PM
#25

Om hon inte tycker om hundar och dessutom har risk för allergi så tycker jag att du ska respektera ett nej.

Det verkliga livet existerar i fantasin. Did I mention demons?

laekenois
5/4/11, 11:50 PM
#26

dvärgpudel låter som ett bra alternativ! Intelligenta hundar som inte fäller. Lättare för motståndiga föräldrar att säga ja till en liten pudel än en stor schäfer eller en dregglande mastiff ;)

Lättare också att hitta hundvakt till en liten hund än en stor. Lycka till igen iaf!

Mimmi, Benjy & Urax
-Dogs are not my whole life, but they make my life whole-
www.laekenois.wordpress.com

Rebbie
5/5/11, 2:34 PM
#27

#25 kanske det, men jag är för envis och vägrar ge upp… (x

#26 Ja det tycker jag också, och jag har tänkt på helt likadant sätt! Lättare att falla för en gullig liten sötnos än som du sa, än en stor schäfer till exempel! Ska verkligen försöka få vara hundvakt åt en pudel i sommar, men har tyvärr inga bekanta som har en sådan. Undrar om man kan få ha hundar på test från nån uppfödning…?

Annons:
pius314
5/5/11, 2:40 PM
#28

#27 kanske lite OT men jag såg en snutt av ett avsnitt av huset fullt av hundar (som det är mycket diskussion kring, tänkte inte leda in tråden på den…) där mamman i huset var VÄLDIGT skeptisk och sen kommer det en jättestor weimaraner och hon faller som en fura. det var ganska rörande att se…

Lycka till med alla planer!

  • Tillräckligt bra är perfekt! -
Michaela-N
5/5/11, 4:09 PM
#29

Håller med om att du bör respektera. Ett nej är ett nej. Du har kämpat och de vet det nu. Alla får inte en hund. Många av mina vänner har velat haft hund i hela sitt liv (längre än jag alltså), och jag vet att de är mogna och klarar av, men föräldrarna vill helt enkelt inte och det har de respekterat.

Helenaaa
5/5/11, 5:10 PM
#30

även om de går med på det tillslut, what if din mamma får allergiska reaktioner? kommer du ha styrkan nog att ge upp hunden?

Från mig^^

Btw. Har du en canvasbur till salu som har måtten på minst 70 cm i höjd? Kontakta mig!

Rebbie
5/5/11, 5:34 PM
#31

#29 och #30.. Ja jag vet att ni nog har rätt… men som sagt så går det liksom inte att sluta hoppas och försöka få en hund. Allergin är ju verkligen en viktig sak som kan diskuteras skilt. Hunden som vi I SÅ FALL skulle skaffa skulle vi ha träffat många gånger förut så att man märker om man får någon allergisk reaktion. Om inte har man ju tur men bör ändå vara på den försiktiga sidan. T.ex. skulle inte vår hund få slicka oss så mycket i ansiktet, vi skulle borsta den utomhus, den skulle inte få vistas i sovrum/sängar och man skulle tvätta händerna efter mycket gos, särskilt nu vid pollentider… Och vara noga med hygienen.

[Driva]
5/5/11, 5:36 PM
#32

Jag är ledse om jag är negativ, men jag tycker inte en familj ska skaffa hund om inte de vuxna vill det.

De är i slutändan de som har ansvaret för hunden och är inte de intresserade och specieltl om de inte tycker om hundar.

Vad händer om hunden blir sjuk och det behövs läggas ut pengar? Kommer de ställa upp på det? Om de inte tycker om hundar så kommer de inte se det som en familjemedlem och det kan sluta med att hunden får lida.

En hund känner väldigt mycket av människor och om man ska skaffa hund ska hela familjen vara med på det, annars är det inte rätt mot hunden…

Helenaaa
5/5/11, 5:40 PM
#33

#32 det är inte alltid så, det där med ansvaret. Mina föräldrar kommer inte ha något ansvar för valpen jag ska få hem, ingen. Jag står som ägare, står för försäkring m.m Just nu jobbar jag och har sparat ihop till en ganska stor buffert, utifall det skulle hända något.. Flört

Fast ja, man ska respektera att de säger nej, FAST.. Man kan ju alltid hoppas och försöka övertyga domSkrattande

Från mig^^

Btw. Har du en canvasbur till salu som har måtten på minst 70 cm i höjd? Kontakta mig!

Rebbie
5/5/11, 5:47 PM
#34

#32 Jo jag vet, just därför försöker jag få en hund genom att få mina föräldrar att gilla hundar och tycka att det vore kul, istället för att få en hund bara via gnäll och tjat och så. Vill ju trots allt ha med dem på min sida ifall jag fick en hund!

Och btw tror jag att när de väl träffar hunden så kan de nog inte annat än gilla den. Så gick det även med min hamster som jag först var den ENDA i familjen som gillade ;) Nu älskar alla honom!

Annons:
Beckibus
5/5/11, 6:03 PM
#35

#22 såå lätt som det låter är det verkligen!

Vila i Frid världens bästa Iza.

Med Vänliga Hälsningar 
Rebecka

*Medarbetare på mops.ifokus och sheltie.ifokus*

http://workwithpaws.blogg.se/

Rebbie
5/5/11, 6:30 PM
#36

#35 vad menar du? ^^

Beckibus
5/5/11, 7:10 PM
#37

#36 jag menar det att det inte är så lätt att fixa hund vakt som det låter!

MVH RebeckaSkrattande

Vila i Frid världens bästa Iza.

Med Vänliga Hälsningar 
Rebecka

*Medarbetare på mops.ifokus och sheltie.ifokus*

http://workwithpaws.blogg.se/

Rebbie
5/5/11, 7:15 PM
#38

#37 Det har du säkert rätt i! Gäller ju att fråga några stycken på förhand ifall de skulle kunna vara hundvakter ifall vi hade en hund, före vi (kaanske) skaffar en. Bra att ha flera alternativ och veta i god tid.

Beckibus
5/5/11, 7:26 PM
#39

#38 ja det var det jag tänkteGlad

Vila i Frid världens bästa Iza.

Med Vänliga Hälsningar 
Rebecka

*Medarbetare på mops.ifokus och sheltie.ifokus*

http://workwithpaws.blogg.se/

[SaraLD]
5/8/11, 3:13 PM
#40

hej!

Är precis som dig, en 14årig tjej som längar efter en hund.

Jag är mer ute efter en till familjemedlem, eller en bästis, har inte så många kompisar, och har gått i självmordstankar ett tag nu. Känner att jag vill få en bästis som älskar mig för den jag är.

Du och jag är ganska lika! Din föräldra låter som precis som mina!! :D   Dom säger att man blir så bunden och sånt, och dom litar inte på att jag kommer ta hand om den, men vaffan?! Jag gör ingenting annat på min fritid, är nästan aldrig med nån kompis, har ALL tid i världen till en hund.

Dom vet inte att jag mår som jag gör, bara att det är nått som inte är bra.    Vill bli glad igen, få närheten av en hund, som tröstar en.

Ska föreslå en sommarhund, eller försöka få dom till att, i bästa fall, få en foderhund.

Sen är min pappa allergisk, så han skyller på det, att det är därför vi inte kan skaffa.

Men ge aldrig upp, och det ska inte jag heller göra!

Lycka till!! :) <3

[rightPAW]
5/8/11, 3:46 PM
#41

#40 Att du mår dåligt är ingen anledning till att skaffa hund. Du vet inte om du mår bättre tack vare hunden och hunden blir lidande utav din sinnesstämning som tydligen inte är den bästa.

Har du självmordstankar så försvinner inte dem bara för att du får en hund.
Kanske skulle du må bättre, kanske inte. En hund är inte bara en bästa vän, utan den kräver tid och engagemang.

När jag var yngre var jag likadan, tyckte så synd om mig själv och allt jag behövde var en hund. Vet du hur otroligt tacksam jag är över att jag faktiskt inte fick någon hund under den perioden? Jag hade inte kunnat ta hand om den när jag inte ens kunde ta hand om mig själv.

Nu är jag 17 år, min hund är det absolut bästa som hänt mig och jag mår bättre än någonsin, men jag var inget vrak när hon kom hit heller.

Så jag tycker du ska ta tag i dina problem, och sen kan du fundera på hundköp.

Annons:
[SaraLD]
5/8/11, 4:00 PM
#42

#41

nej HAHA jag vet att jag inte kan köpa hund bara för att jag mår dåligt ;)  Men jag har vart inne i hundtankar innan, och jag känner mig själv, och jag VET att jag skulle känna mig glade med en hund, som man leker med, tränar kanske agility, lydnad eller det som hunden tycker är kul, gå på långpromenader, och allt det.

Jag vet att en hund kräver tid, engagemang och tålamod. Och det är precis vad jag har, så på den delen kommer det nog gå bra.

Jag tycker inte synd om mig själv, och jag kan ta hand om mig själv, jag saknar bara närheten av någon.

Men tack för ditt tips, ska verkligen tänka igenom det.

Honestyisdead
5/8/11, 5:21 PM
#43

#40 Har du självmordtankar är det inte en hund du behöver, utan proffessionell hjälp! En hund kan förvärra mycket, eftersom ansvaret är tungt om man redan mår dåligt.

Så mitt råd är att först bli frisk.

Rebbie
5/8/11, 6:04 PM
#44

#39 vad kul att veta att nån annan är i samma situation som jag! :) Och ja, mina föräldrar skyller också på allergi. Hoppas det blir bra med dig och att du får en hund nångång…!

[SaraLD]
5/8/11, 6:17 PM
#45

tack så mycket alla för tipsen, jag ska gå hos en kurator, psykolog fram till sommaren, så får vi se sen hur det går! :D

Helenaaa
5/8/11, 6:22 PM
#46

allergi kan vara allvarligt, jag kan förstå varför de ''skyller på allergin''

Jag skulle inte kunna tänka mig att bo i ett hem där jag får massa besvär. Jag skulle då vara borta så mycket som möjligt och se hemmet som '' åhh nej, nu måste jag gå dit..''

Från mig^^

Btw. Har du en canvasbur till salu som har måtten på minst 70 cm i höjd? Kontakta mig!

saandrra
5/8/11, 6:34 PM
#47

Ända sen vår schäfer hane dog, då var ja drygt 8 år gammal, har jag tjatat om att skaffa en till hund. Men mamma och pappa sa "nej, vi ska inte ha någon fler hund, punkt slut."
Men sen en sommar började ja verkligen övertyga dom att jag skulle klara av en hund, osv. Tillslut såg ja pappa kolla runt på hundraser, och annonser. Sen hittade vi en Dvärg schnauzer kennel, och eftersom pappa sa att om vi ska skaffa en hund nu så ska den inte fälla nå hår, å de gör ju inte snauzrar. Vi for och kollade på en valp som vi sedan tingade! Jag är nu 16 år och i november har vi haft han i 2 år.

[SpermWhale]
6/28/11, 12:05 AM
#48

Jag vet mycket väl vilken situation du befinner dig i. Jag har, precis som du, tjatat tills öronen blöder på mina föräldrar om en hund. Ingenting hjälpte.

Men nu! äntligen! Nu har jag hittat en hund som jag hämtar om en månad. Jag har väntat och längtat i 18 år efter detta :) Mina föräldrar vill fortarande inte ha hund, utan det är så att eftersom jag har bott hemifrån sedan jag var 16 helt enkelt bestämde mig för att köpa en själv. eftersom jag är myndig och inte bor hemma så har mina föräldrar ingenting att säga till om.

Så tyvärr är det enda tipset jag har är att hålla ut tills du flyttar hemifrån, då har kära mamma och pappa ingen talan i saken. Jag vet att det känns jobbigt, men det är värt det! Jag önskar jag kunde ge dig något bättre tips, tro mig det gör jag. Men eftersom jag inte lyckades själv vet jag inte hur du ska göra. Men tiden går fort och innan du vet ordet av har du en egen hund :)

Så håll ut bara, även om det känns som lång tid. Men det blir ju vad du gör det till :)

Annons:
[Ronon-m]
6/28/11, 12:30 AM
#49

Jag känner som många andra igen mej med dej. Jag tjatade 11 år på en hund och fick tillslut en, Jaffa hette hon, var två år och av rasen Kerry blue terrier. tyvärr fick jag lämna tillbaks henne efter 2 månader eftersom min bror fick allergi. Hur mogen jag än var för att äga hund (vilket jag var) så var jag inte mogen för att säga hejdå till henne. Jaffa blev min absolut bästa vän och efter att jag lämnade tillbaks henne så ville jag inte vara med hundar ett tag efter det. Men jag tog mej ur det och fick sedan Ozzi när jag var 13. Min bror tålde som tur va honom och jag har fortfarande kvar honom. Men jag tjata varenda dag på mina föräldrar och dom visste att jag mådde dåligt utan en hund. Hundar är mitt liv och utan hundar är jag inte lycklig, så dom gav sig. Men jag vill aldrig vara  med om att svika en hund igen så som jag svek Jaffa… hoppas ni tänker på det om det råkar bli allergi i familjen!

Men lycka till, jag förstår dej! :)

[anixel]
6/28/11, 11:08 AM
#50

Hej! Har gått igenom precis samma sak för några månader sen, och nu sitter jag här med världens gosigaste valp i knät. Har inte läst svaren på tråden, men jag fick odkså tjata och tjata. Jag lästa också massor med böcker. Det är lite lustigt för jag e oxå 14 och tycker exakt likadant som dig, skötseln e ju det roligaste! Jag gick ut varje morgon, lunch och kväll i 2 månader, sen började pappa inse att jag verkligen var seriös och då började dom äntligen inse att det var allvar. Jag mailade också med en massa uppfödare, och fastnade sedan för en som verkligen tog mig på allvar. så- lycka till säger jag bara!

Btw, vilken ras e du mest intresserad av? :)

Michaela-N
6/28/11, 11:10 AM
#51

#50 Dvärgpudel var det.

Rebbie
6/29/11, 3:11 PM
#52

Tack för alla svar och tips! Jag är verkligen tacksam!

Jo som #48 skrev så förstår jag att det kanske blir så att jag bara får vänta tills jag flyttar hemifrån tills jag får min hund. När man blir myndig får man ju själv välja vad man gör, men jag tror inte mina föräldrar skulle ha något emot att jag hade en hund, de vill bara inte ha den här hemma så skulle jag flytta hemifrån om några år skulle det ju funka, jag ser bara ingen anledning att flytta hemifrån så tidigt som 16 förutom hunden, fast jag skulle vilja. Så det får vi se hur det går med om några år. Jag vet att det står att jag är fjorton men egentligen är jag 13 (fyller 14 om några dagar) men jag skrev fjorton för jag skulle ändå fylla det snart i år.

Jag bestämde mig nästan för ett litet tag sen på att försöka få en hund först när jag är myndig eller har flyttat hemifrån, då kan jag skaffa en valp och börja med hundägandet på allvar! Skulle jag ha hund just nu skulle det bara bli en massa "men" och det skulle knappast bli mitt dröm-hundägande. Men eftersom jag ändå verkligen har intresset och HURSOMHELSt kommer att skaffa hund så fort jag bara får chansen, kan jag inte låta bli att försöka få en egen hund redan nu medan jag bor hemma. Den skulle vara min, och min bästa kompis som skulle hänga med mig hela livet. Den skulle såklart ändå följa med när jag flyttar hemifrån och det skulle jag antagligen ändå göra inom ett par år. Så mina föräldrar skulle bara behöva stå ut med den tills jag flyttar, alltså inte hela hundens liv, fast problemet är ju bara att jag inte vet hur det blir med gymnasier och sådant i framtiden, så jag vet inte hur "hund-vänlig" min närmaste framtid kommer att vara… Vill ju hundens bästa såklart och inte bara skaffa hund för att jag vill det och inte tänka på att hunden skulle få det sämre.

Den saken som är säker är att jag tänker skaffa hund så fort jag bara får chansen, när jag har flyttat hemifrån och det passar in i mitt liv kommer jag antagligen att skaffa flera och vara aktiv inom hundsporter och sånt, det vet jag. Så vi får se hur det går med min hund nu innan jag flyttar hemifrån…

#50 jag älskar pudlar! Just nu vill jag främst ha toy eller dvärg men i framtiden även mellanpudel.

[Driva]
6/29/11, 3:18 PM
#53

När man är 14 år så har man ingen aning om hur ens liv kommer se ut de närmsta 7 åren. Man tror man har koll och vet allt, men det gör man inte. Jag skriver inte detta för att vara elak, jag var exakt likadan när jag var 14, men man är inte så stor på jorden som man tror, det inser man när man blr äldre.

Jag skulle vänta tills gymnasiet är slut, för att livet kan ta gigantiska vändningar under gymnasietiden och strax därefter och det är inte kul då att känna att man är bunden av en hund, speciellt om en föräldrar inte vill ha något med hunden att göra….

eellzyy
6/29/11, 3:29 PM
#54

När jag läste det första du skrev kände jag bara igen mig mer och mer, jag är dock 12 år och har tjatat om en hund sen jag kunde prata… Har gjort så gott som allt du nämnde där. Har tillochmed checkat massa försäkringsbolag osv :)

Fraserna jag hör är mer "Nej vi har inte råd" och "Jag vill inte bli fast med ännu ett djur" eller "Vi har ju redan två katter, dom skulle inte gå ihop med en hund"

Men när jag en dag flyttar hemifrån och utbildat mig klart och har ett välbetalt jobb, då ska jag köpa en alldeles egen liten sheltie-valp <3

Honestyisdead
6/29/11, 3:35 PM
#55

#53 Var har TS skrivit att hon tror att hon är stor på jorden?

TS; Bor man hemma och inte alla i familjen vill ha hund, då får man vänta, fast det är jobbigt att vänta på något så underbart som hund :) Som du själv skriver vill du ju kunna ge din hund det bästa.

Annons:
[Hundargillarjag]
6/29/11, 4:18 PM
#56

Som du håller på gjorde jag också! Nu kanske jag ska få en hund beroende på mammas jobb. Men mamma och pappa VILL också ha en hund.

Pappa har pratat om att spåra med vovven t.ex. Så tyvärr går det inte att skaffa en hund om föräldrarna inte vill, jag är som du 14 år. Jag har alltid älskat djur (speciellt hundar) och har haft en del djur i mina år. Mamma och pappa vet att jag kan ta ansvar (för jag kommer ha huvudansvaret)

En sak jag gjorde som verkligen gav dom något att fundera på var att skriva ett mejl till båda där jag skrivit vad jag vill göra med hunden, hur man sköter en hund samt vilka raser jag var intresserad av. Prova det :)

Lycka till!

[Hundargillarjag]
6/29/11, 4:31 PM
#57

Fast egentligen ska jag inte få en hund , vi ska troligtvis bli fodervärdar ! :)

Ett tips är att mejla uppfödare fråga om ni får komma och hälsa på, kanske låna hem en vovve över någon helg för att se om din mamma reagerar :)

meilin
6/29/11, 4:58 PM
#58

#53 Håller helt klart med dig!

Cassii
6/29/11, 5:52 PM
#59

Hej! Har varit med om samma sak ungefär. O idag sitter jag med en sheltie valp på fem månader.

Det började med att jag velat ha hund sedan jag kunde prata och förstå vad en hund var, men då förstod jag inte ansvaret. Varje år har hund varit högst upp på önskelistan, men mamma sa bestämt nej. I början av 2010 började jag passa en sheltie/japansk spets. Han ville alltid vara med mig, eftersom att det var jag som tränade honom och mig han hade kul med. Jag tränade honom, långa promenader och försökte uppfostra honom. Jag var väldigt bestämd med honom och hade jag bestämt mig för att vi skulle klara någonting så gjorde vi det. Min mamma såg att jag förändrades, blev mer ansvarsfull. I augusti 2010 började jag tjata som tusan på min mamma, mejlade kennlar i smyg och fick mpnga positiva svar från kennlar. Jag berättade sedan en plan för min mamma, vilka exakta tider jag skulle gå ut, vad jag skulle träna, hur vi skulle träna. Jag la upp allt om hur jag skulle göra. I oktober efter 12 års väntan och tjatande sa min mamma ja. Ras valet var klart för mig när jag gick i fyran. Så i fem år hade jag vetat exakt vilken ras jag velat ha och pluggat den i fem år. Så idag vet jag nog det mesta om denna hundras. Men man kan ju alltid lära sig nya saker. Jag går ut och leker/busar fast regnet öser ner, bara att ta på sig regnkläder. Hon är verkligen en dröm hund, och hund nr 2 har jag redan börjat kolla efter, fast den ska bli när jag fyller 18 (jag är nu 15, blir 16 i augusti).. Så nu är jag o min tjej påväg in i en långvarig relation, där jag vill att hon väljer mig framför allt. Och det är vad hon gör hittills. Hon är otroligt lättlärd och det enda jag hade önskat är lite mer motstånd och svårighet på hund. Hon känns nästan för lättlärd, men det är ju bara positivt, ibland lånar jag blandrasen och får en utmaning. Men jag är stolt över mig själv att jag klarat detta!

Jag betalar allt för henne och men alla tävlingar vi ska på står mina föräldrar för.


[Driva]
6/30/11, 10:49 AM
#60

#55 Det jag menar är att när man är 14 är de självklart för en själv att man kan ha hela ansvaret för en hund utan inblanding av föräldrar och man tänker inte på att ens liv kan ändras totalt inom bara något år just eftersom just under gymnasiet och åren därefter kan det hända stora förändringar inom ens liv som man inte har en tanke på när man är 14.

Men man är inte redo för ett sånt helt ansvar vid 14 även om man själv tror det, för att när man är 14-15 tror man att man är väldigt mycket vuxnare och klokare än vad man egentligen är.

Rebbie
6/30/11, 12:06 PM
#61

Det är så kul att läsa igenom hur andra har haft det. Och eftersom min familj inte direkt vill ha hund, och jag somsagt är bara 14 år så tänker jag vänta tills jag vet mer om min framtid innan det blir en hund för mig. För jag har verkligen ingen aning om vad jag vill bli när jag blir äldre och har inte ens något mål just nu. Jag tänker vänta tills våra släktingar ev. skaffar hund, då kanske det räcker för mig att bara få sköta om deras.

En hund ska det bli men jag är inte säker på när, i alla fall inte just nu.

#59 Kollade på din blogg av någon anledning och måste bara få påpeka att din sheltie är alldeles underbart söt! :)

Honestyisdead
6/30/11, 1:03 PM
#62

#60 Nu generaliserar du för mycket. Det finns gott om 14 åringar som är mogna för hund. Har flera vänner som fick hund i tidiga tonåren som hade ansvaret för djuret och skötte det som dom skulle. Även under gymnasietiden och efter.

Precis som det finns omogna 14 åringar finns det vuxna som definitivt inte borde ha hund.

Så jag gillar inte att du skriver att man tror man är vuxnare och klokare vid 14 än man egentligen är. Det finns ju 14 åringar som är klokare än både du och jag.

Annons:
[Hundargillarjag]
6/30/11, 1:32 PM
#63

Jag tycker att de är upp till föräldrarna att bedömma om ens 14 åring är mogen nog. För det är trots allt dom som känner en bäst.

Jag är 14 år och jag är mognare än de flesta i min ålder, tycker bäst om att umgås med vuxna för jag känner att dom är mer på min ivå ;P

Nuttra
6/30/11, 1:35 PM
#64

#60 jag är 15 och har en EGEN hund. Jag har tjänat pengar, jobbat och allt. Jag har stort ansvar och fattar vad det innebär.

Är man medveten om vad det innebär och faktist engarerar sig i hundvärlden så tycker jag inte att man ska sätta en ''åldersgräns''

Men hur ska jag veta , jag är ju bara 15.

/Helena

Medarbetare på Brukshundraser

Workingdog
6/30/11, 2:47 PM
#65

#60 Jag är 14 och har också EGEN hund. Jag har haft hund och djurintresset hela mitt liv, och fick min egna hund 2008 när jag var 11 år.. Hund är min fritid, mitt liv. Det är det jag vill hålla på med. Jag prioriterar bort kompisar och hunden är med om jag ska ngn stans.

Jag säger som Nuttra, att man inte ska sätta en åldersgräns om man vet vad man gör och vad det innebär. SJÄLVKLART så har föräldrarna huvudansvaret, men det är fortfarande min hund och jag som tar hand om henne.

Jag VET att jag ska gå ett gymnasium med djurinriktning, ev på ett internat med hundinriktning ( börjar nästa år) och visst att livet kan förändras, men då får man försöka lösa det på bästa möjliga sätt. När man är 30 vet man inte heller hur livet ser ut om 10 år.. Man vet aldrig hur det ska bli..

Och dra inte alla över en kam. Jag kan ärligt säga att jag är mognare än de flesta i min ålder, eller rättare sagt mognare än dom som är ett år äldre, då det är dom jag umgås med och går i samma klass som. Och jag har alltid valt mina djur framför kompisar. Jag kan ta det ansvaret att ta hand om en hund.

Jag personligen förstår inte skillnaden att man inte får ha hund när man är ung men kaniner får man när man är 5 år. Kaniner innebär också ett stort ansvar. Om man är seriös så ska dom ut och motionera, vilket djur vill sitta i bur hela livet lixom? Jag har en småskalig kaninuppfödning och det är ett stort ansvar att ha även kaniner. Det är inte heller leksaker utan levande djur. För att mina kaniner ska må bra vill dom ut i hagen så ofta som möjligt, oftast blir det varje dag om det inte är jätte jätte dåligt väder ute, ut och gå i sele osv.. Precis som mina hundar!

Så om man ska sätta "åldersgräns" på hundar tycker jag man ska göra det med vilket djur som helst egentligen, då djur överhuvud taget innebär ett stort ansvar.

/Mvh Jennifer

Medarbetare på Brukshundraser ifokus

 

Beckibus
6/30/11, 2:52 PM
#66

Jag är 11 och har också EGEN hund,jag tar mycket ansvar och om hon ska ha några ben så köper jag det men om jag inte har pengar köper ju givetvis mamma det men oftast är de jag som gör det för att jag vill..Jag är mognare än MÅNGA i min ålder…

Vila i Frid världens bästa Iza.

Med Vänliga Hälsningar 
Rebecka

*Medarbetare på mops.ifokus och sheltie.ifokus*

http://workwithpaws.blogg.se/

[jojorut]
3/28/13, 9:36 AM
#67

Hej!

Jag är också en 14 årig tjej som älskar hundar! Mina föräldrar har ständigt fått höra något nytt om hundar eller kolla på söta valpar på blocket. Mitt problem dock, är att mamma hade en hund när hon var 14 (hon hjälpte till på en kennel och fick sedan överta en hund) och då bodde dem på landet. Men nu bor vi i stan bredvid parker istället… Och som du säger, "vad ska du göra när du gått ut skolan" "hur ska du orka gå upp varje morgon i 15 år?" är meningar som ofta sägs när jag pratar om hund. Jag har köpt in ett koppel de flesta mindre raser samt matskål och ska nu börja gå "hundpromenader" på morgon och kvällen. Dessutom har jag mejlat två hunddagis och frågat om jag får hjälpa till. Det borde du göra! För jag skrev att jag kan hjälpa till med städningen och så, inte bara hundarna. Lycka till!

[Thew]
7/19/13, 6:59 PM
#68

Hej! Jag tycker att man ska vara minst 15 för att få ha en alldeles egen hund. Du ska inte tjata utan du ska visa att du värkligen vill ha  en hund och att du är kunnig nog. Försök att impa på dom genom att lära dig mycket. Men jag tycker att du ska tänka noga på om du värkligen vill ha en hund ifall du värkligen orkar ta ut hunden, träna hunden och ge den den tid och kärlek den behöver i 15,16 år.

Mysisa
7/19/13, 7:30 PM
#69

Hon är 16 nu, tråden är två år gammal

minavitas.wix.com/kennel

Annons:
wilma02
6/15/14, 8:29 AM
#70

Hej! Har typ precis samma problem. Våra grannar har en hund som jag brukar gå ut med. Och det är ju roligast i världen. Pappa, jag och min lillasyster vill ha en hund-Men inte mamma. Hon vill inte ha en bara för att hon vill kunna resa. Jag tror det är viktigt att inte tjata. Utan visa att man är mogen nog att klara av det. För några dagar sedan så föreslog pappa att vi skulle skaffa en gammal hund, som inte hade så många år kvar att leva, som test. Det kanske låter hemskt, men är en ganska bra idé ändå. Så om du vill så kan du erbjuda dina föräldrar det och se vad dom tycker. Lycka till!

Wenniz
6/15/14, 8:58 AM
#71

Jag fick bevisa mina föräldrar att jag kunde genom att gå ut med andra hundar samt att låna hem/sitta hundvakt åt andras hundar för att visa att jag kunde faktiskt ta hand om en hund.

Nu var ju mina päron riden hundbitna då de har haft hund tidigare som de har tränar och tävlat men man kanske ska försöka få någon med hund att prata med ens föräldrar? Flika kanske in att du ska spara pengar för att få råd men en hund? Många föräldrar vill inte alltid betala för att köpa en hund, jag tycker personligen att man visar ett viss ansvar när man sparar ihop pengar själv för en hund.

Jag var 10 år när jag köpte min första egna hund, jag betalar/betalade allt för hunden (till och med vaccinationer + att jag la till pengar för mat), jag tog hand om henne varje dag såsom gå ut med hunden och träna den. Att man som barn/tonåring inte kan ta ansvar för en hund är bara skitnsnack. Det är ett bra sätt att visa att man kan faktiskt ta ansvar, visst det finns folk som köper hundar till sina barn och sedan struntar i hunden men jag tycker du låter lite som mig när jag ville köpa hund och jag tror allt att du har intresset för en hund. :)

Min hund och jag har hängt ihop nu i 8 år i ur och skur och jag skulle aldrig tröttna på min bästa vän. :)

  • Nederlandse Kooikerhondje & Australian Cattledog -
EmmaMell
6/15/14, 10:34 AM
#72

Hur har det gått?? :)

Eslan
10/15/17, 12:25 PM
#73

Mina föreldrar sa samma sak. Men jag är ganska ambitiös och tjänade ihop till en hund själv. Då sa mamma och pappa att jag kunde få en hund om jag tog hand om hunden mest själv. Tips: prata om hund ibland så de blir intresserade. Men inte för ofta så de blir irriterade. 🐶💕

Eslan
10/15/17, 12:25 PM
#74

Mina föreldrar sa samma sak. Men jag är ganska ambitiös och tjänade ihop till en hund själv. Då sa mamma och pappa att jag kunde få en hund om jag tog hand om hunden mest själv. Tips: prata om hund ibland så de blir intresserade. Men inte för ofta så de blir irriterade. 🐶💕

Nessie von Loch
10/16/17, 10:36 AM
#75

Jag har läst igenom det du skrivit men känner att trots att du verkar ha drivet och det intresset som krävs för att ha hund så är hundägande mer än promenader och ompyssling. Tid och pengar är en faktor att ha i åtanke. Om du blir så pass sjuk att du inte kan ta hand om hunden så måste någon annan göra det, är då dina föräldrar inte intresserade och ingen annan kan ta emot hunden så blir det ett problem. Om det händer något med hunden som inte täcks av försäkringen så kanske du behöver slänga fram pengar just där och då. Veterinär besök är dyrt. Försäkring kostar också. Sedan är det matkostnad också. Och vill man åka på semester ett par dagar så kan man inte alltid ta hunden med sig. Men jag hoppas att du får din hund även om det kanske inte sker just nu, jag köpte min egna när jag var 20 år för två och ett halvt år sedan. Lycka till, men ha inte för bråttom!

Jojaton
10/16/17, 10:48 AM
#76

Den här tråden är 6 år gammal

Johanna - Instagram

Annons:
Nessie von Loch
10/16/17, 11:25 AM
#77

Oj, ja, det var den. Då har hon kanske hund nu!

Katti
10/16/17, 4:07 PM
#78

Jag kan byta ut något av mina barn mot dig 😉😃. Kan dina föräldrar tänka sig en 14-årig kille som är lycklig bara han har en dator tror du?

Mina barn tittar strängt på mig och säger "Neeeeej mamma, inte en hund till!!!" när jag visar dem något jag vill ha. Ja jag säger då det - det finns ingen rättvisa i världen!

För att vara seriös så är du faktiskt vuxen och kan bestämma själv fortare än du anar! Fortsätt läsa och engagera dig, det kommer du har massor av nytta av den dagen du faktiskt har din egen hund. När det än blir!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Honestyisdead
10/16/17, 4:11 PM
#79

#78 Eftersom tråden är 6 år gammal är ts redan vuxen ;)

Lona
10/16/17, 7:09 PM
#80

#78, 👍😃😃😃😉


"Jag är inte klok men jag är smart!"
Toktantens dagbok: www.raskva.wordpress.com

Katti
10/16/17, 9:05 PM
#81

#79, fasen också!!! Men jag sa ju det; att TS skulle vara vuxen fortare än hon anade!

TS, om du fortfarande är på iFokus vore det jättekul att veta om det blev någon hund!

Sajtvärd på Kennel iFokus, medarbetare på BARF iFokus

Honestyisdead
10/16/17, 9:33 PM
#82

#81 Hehe ja 🙂

Herveaux
10/16/17, 9:34 PM
#83

#81 Tyvärr har inte TS konto varit aktivt sen mars -15. 
Typiskt… vart också nyfiken om det blivit någon hund ännu.😕


// Harley
Sajtvärd Star Stable
Medarbetare Film, Hamster

Annons:
Lighthorse
10/20/17, 7:49 PM
#84

Hej tjejer! Jag hade kunnat skriva denna text när jag var 14 år, jag tjatade och tjatade. Idag är jag snart 20 år gammal och fick äntligen köpa en egen hund när jag blivit 18. I backspegeln så ser jag att jag inte var redo för det ansvaret när jag var 14, framförallt hade jag då inte ägnat en tanke på vad det faktiskt kostar med en hund. Min valp fick tex en parasit som avmaskningen inte tog och kostade 25.000 kr de första 4 månaderna. Under hans första halvår hade jag lagt ut kostnad för valp, tillbehör, veterinär och valpkurs. Allt som allt 45.000 kr. När jag var 14 år hade jag precis börjat festa, intressera mig för killar, bytt vänskapskrets och slutat med ridningen som var min största hobby. Med en valp hemma kan man inte smyga eller ljuga om hemmafester, man kan inte ta med den överallt de första månaderna, man kan inte vara för bakis en morgon. När jag var 16/17 år kom jag in i en depression som jag fightas med än idag. Det man måste komma ihåg är att det spelar ingen roll hur mycket man än älskar sin hund när man inte ens kan gå upp ur sängen, duscha eller äta för att ångesten är så stark. Utan min mamma och mina vänner vet jag inte vad som hade hänt med min hund när jag låg inne på psyk pga suicidal. Sammanfattningsvis är jag glad över att jag inte skaffade hund när jag var 14 för att: - Jag hade valt en helt annan ras än den jag har idag och hade troligen ångrat valet - Jag hade aldrig haft råd - Jag hade inte haft ork med betygspressen i 9an och en hund - Jag hade inte haft råd att gå valpkurser - Jag hade inte kunnat sova över hos vänner, varit på alla roliga fester mm - Jag hade inte varit tillräckligt mogen för att orka varje dag, varje månad. - Det är så mycket som händer i tonåren, kanske vill man vara utbytesstudent eller gå gymnasiet i en annan del av Sverige.

Upp till toppen
Annons: