2011-07-04 13:33 #0 av: SaraC

En rysk lajka med anor från yngre stenåldern och utmärkta jaktegenskaper!

Bild 1.jpg

Snabbfakta

FCI-nummer

305

Rasklubb/Specialklubb

Registreringssiffra

År 2009 registrerades 205 stycken Östsibiriska Lajkor i Sverige. Det var en ökning med 21,3 % jämfört med föregående år då 169 stycken hundar av rasen registrerades.

Andra namn/Smeknamn

  • Vostotchnosibirskaïa Laïka
  • East Siberian Laika
  • ESL

Bild 2.jpg

Foto: Hilo

Om Östsibirisk Lajka

Bakgrund

Det finns inga bestämda uppdelningar av den Östsibirisk Lajkans och den Västsibirisk Lajkans utbredningsområden på någon karta, men det finns lokalt dominerande typer av hundar. Hundar som liknar chanterna och mansernas (ryska urfolk) Lajkor, som ligger till grund för Västsibirisk Lajka, fanns också hos inhemska folk som levde på glesbefolkade platser i östra Sibirien.

Östra Sibirien är ett stort område och här finns många olika typer av urhundar som används till antingen drag, jakt, renvallning eller för alla de uppgifterna. Öster om Bajkalsjön och vidare till ryska Fjärran Östern, i Amurflodsområdet, finns stora och kraftigt byggda Lajkor som används till jakt på alla typer av lokala djur. Dessa hundar utskiljdes som en egen ras, Östsibirisk Lajka.

Östsibirisk Lajka härstammar från hundar från området runt Bajkalsjön, Irkutsk oblastet, evenkernas territorium och Amurflodsområdet. I östra Sibirien har man funnit lämningar av hundar från yngre stenåldern. Baserat på de lokala hundarnas spetsliknande utseende så är det troligt att de kommit med folkstammar migrerande från väst.

Men migrering från Mongoliet och Kina ägde också rum och det är förmodligen en anledning till att vissa drag av kinesiska och japanska hundar finns bland Lajkorna i området kring nedre Amurfloden och Vladivostok. Lajkor från dessa delar av östra Sibirien är ganska varierande i till exempel storlek, huvudproportioner, öronstorlek samt i form och bärande av svansen. En del av dessa variationer finns fortfarande kvar i den renrasiga Östsibiriska Lajkan.

Bild 4.jpg

Biologen K. G. Abramov skapade den första rasstandarden för Östsibirisk Lajka, baserad på den dominerande typen av Lajka som fanns i Amurflodsområdet och användes till jakt och drag. Standarden betonade högställdhet, kraftfulla ben och grovt huvud med kraftig nos. Den här standarden gällde ända fram till 1960-talet. Men det fanns också många stora men lätt byggda, nästan kvadratiska hundar i östra Sibirien som användes enbart till jakt.

I aveln blandade man båda typerna för att få en stor variation av avelsdjur i den nyetablerade rasen. På 1970-talet började rena typer av inhemska Lajkor i östra Sibirien att försvinna i stora städer, utmed järnvägar och närmare Amurfloden. Organiserad avel av Östsibiriska Lajkor med stamtavla påbörjades på Irkutsk statsägda kennel. Samtidigt började man också föda upp renrasiga Östsibiriska Lajkor i Leningrad. År 1979 ska det ha funnits 39 Östsibiriska Lajkor registrerade.

På kenneln i Irkutsk var de främsta avelshanarna Julbars och Bulka. Julbars var en stor hund med en pälsfärg i svart med rödaktig schattering och vitt sobelteckning. Han hade ett grovt huvud med en kraftig nos som var något kortare än huvudet. Bulka var också stor och kraftig, men var svart och vit och hade en kort och kraftig nos, ett huvud som var rundat vid överdelen och små öron.

De Östsibiriska Lajkorna i Leningrad såg annorlunda ut. De var lätt byggda med smala huvuden och långa, kilformade nosar liknande de Västsibiriska Lajkornas. Båda typerna av Lajkor användes i ett avelsprogram för Östsibirisk Lajka, vilket resulterade i vissa variationer inom rasen som finns kvar än idag. Vilket kan vara ett problem för en utställningsinriktad uppfödare, men det är nyttigt för rasens genetiska sundhet.

Nuläge

Den Östsibiriska Lajkan är framtagen av jägare, för jägare. I Ryssland är rasen är en av de bästa jakthundarna på både högvilt och småvilt, och här får jakthundar bara delta på utställningar om de klarat jaktprov. Denna regel gör det enklare att hålla en god kvalité på avelspopulationen. Den renrasiga Östsibiriska Lajkan är konsekvent en bättre jakthund än många av de ursprungliga hundar som fortfarande finns i östra Sibirien, eftersom de selektivt avlats strikt på jaktegenskaper.

Användningsområde och jaktsätt

Östsibirisk Lajka är en jakthund med en stark naturlig instinkt att jaga både högvilt och småvilt. I Ryssland används rasen till jakt på olika sorters vilt, från ekorre och mård till älg, vildsvin och björn.

Lajkan är en ställande jakthund som ska ha ett rättframt sök och ett modigt arbetssätt. Den ska kunna ställa älg, vildsvin, björn eller lo i över 30 minuter. Rovviltskärpa är rastypiskt. Under jaktsökningen är trav omväxlande med galopp en typisk gångart.

Styrkan och uthålligheten hos dessa hundar för det möjligt för dem att arbeta snabbt i djup snö, högt gräs, träsk, i stenig terräng samt att simma i iskallt vatten.

Den Östsibiriska Lajkan är inte bara väldigt duglig som jakthund utan även en god draghund och gårdshund.

Bild 5.jpg

Egenskaper, mentalitet och temperament

Östsibirisk Lajka har ett stort behov av att få jaga, men behöver också mycket motion. Till sättet är den livlig, vaksam, uthållig, arbetskrävande, signalkänslig, positiv med mycket stort viltintresse och stort doftintresse.

Rasen är en ursprunglig jakthund med en stark aggressivitet gentemot stora rovdjur. Skulle den upptäcka rovdjur i närheten skäller den aggressivt och inkräktare körs bort med hotfulla utfall. Rasen är vanligen inte aggressiv mot människor, men den är en god vakthund. Vissa hundar vaktar även mot mänskliga inkräktare, som kan vara verkliga inkräktare eller personer som hunden upplever som ett hot.

Det går att ha en Östsibirisk Lajka inne i stan, men då måste man ha möjlighet att släppa den lös ofta och detta måste ske på säkra ställen eftersom det är en ras med stark jaktinstinkt. Så länge hunden regelbundet får på sig och röra sig fritt och får utlopp för sina jaktinstinkter är den i god fysisk form och tillfredsställd.

Den Östsibiriska Lajkan är den mest tysta och har jämnast temperament av de ryska Lajkorna.

Östsibirisk Lajka och andra djur

Trots sin starka jaktinstinkt så är det oftast inte svårt att lära hunden att inte jaga lant- eller husdjur. Katter och kaniner brukar vara mest frestande att jaga. Det brukar vara enkelt att lära den att acceptera katter som bor i samma hem och att lämna den ensam med dessa, men främmande katter kan den jaga. Kaniner är svårare, även om de bor i samma hem, och de brukar man oftast behöva hålla avskiljda från hunden.

Östsibirisk Lajka och andra hundar

Den Östsibiriska Lajkan har en stark instinkt att vakta och försvara sitt revir och är oftast aggressiv mot främmande hundar av samma kön som inkräktar. En sådan hund kan också vara motvillig till att hälsa på hos andra som har hundar hemma.

En Östsibirisk Lajka är stark och skicklig i slagsmål med andra hundar men de slåss aldrig utan anledning och aldrig med dödande som mål. Slagsmål brukar handla om revir, partners, mat eller andra resurser.

Bild 7.jpg

Foto: Hilo

Avel

Renrasiga tikar löper en gång om året, vanligtvis i januari-mars. Både hanhundar och tikar blir könsmogna runt 1-1½-årsåldern.

Rasklubbar och uppfödare av rasen vill bevara rasen som den goda jakthund den är och vill därför att man enbart avlar på hundar som används i jakt och som är rastypiska till sättet. Man rekommenderar att hundar som går i avel ska vara meriterade, vilket inom rasen innebär älgprov (ställande), fågelprov eller vildsvinsprov (ställande). Samt att hunden har rastypisk exteriör, minst ett tredjepris på utställning, och självklart att den är frisk och inte har några ärftliga sjukdomar.

Hälsa

Eftersom det är en ras som i Sverige är mycket numerärt liten är den mycket oerhört känslig för störningar, därför är rasklubben väldigt mån om att hålla koll på rasens hälsoläge.

I Sverige ska alla avelsdjur vara höftledsröntgade (med grad A eller B) och hundar som är födda efter den 1/1 2009 ska även vara armbågsröntgade (med armbågsstatus ua).

Funderar du på att skaffa Östsibirisk Lajka?

Då bör du ha en del erfarenhet av hundar sedan tidigare, det kan vara en svår ras för en förstagångshundägare. Du bör självklart vara medveten om att det är en jakthund och aktivera hunden efter det, men också vara beredd på att motionera hunden mycket. Västsibirisk Lajka är en känslig hund som inte behöver uppfostras med hård hand, du bör istället vara lugn, tydlig och konsekvent.

Läs på om rasen, besök rasklubbens hemsida för mer information och kontakta gärna uppfödare och ägare av rasen för att höra hur de upplever rasen och eventuellt för att få träffa olika Västsibiriska Lajkor.

Hos rasklubben hittar du uppfödare och aktuella valpkullar.

Bild 3.jpg

Foto: Hilo

Standard för

ÖSTSIBIRISK LAJKA(Vostotjnosibirskaja lajka)

URSPRUNGSLAND/HEMLAND

Ryssland

ANVÄNDNINGSOMRÅDE

Mångsidig jakthund samt släd- och draghund

FCI-KLASSIFIKATION

Grupp 5, sektion 2

Med arbetsprov

BAKGRUND/ÄNDAMÅL

Östsibirisk lajka härstammar från olika typer av lajka samt hundar hos folkslagen even, lamut och amur. Utbredningsområdet är trädgränsen i östra och bortre Sibirien.

HELHETSINTRYCK

Östsibirisk lajka är en starkt byggd hund med kraftig benstomme och välutvecklad muskulatur.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN

Proportion mellan mankhöjd och längd hos hanhund skall vara 104:108, hos tik 106:110.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR

Östsibirisk lajka har ett jämnt och livligt temperament.

HUVUD

Skallparti

Skallpartiet skall vara kilformat och brett. Nackknölen skall vara tydligt markerad.

Stop

Stopet skall gradvis övergå från skalle till nosparti.

Nostryffel

Nostryffeln skall vara svart. Hos vita eller ljusgula hundar är brun nostryffel tillåten.

Nosparti

Nospartiets och skallens längd skall vara ungefär lika. Sett i profil skall nospartiet vara kilformat och nosryggens och hjässans överlinje vara parallella.

Läppar

Läpparna skall vara torra och väl åtsmitande.

Käkar/Tänder

Bettet skall vara ett saxbett med vita, starka tänder.

Ögon

Ögonen skall vara ovala, snedställda och mörka till färgen. De skall inte vara stora.

Öron

Öronen skall vara upprättstående och trekantiga.

HALS

Halsen skall vara muskulös och ungefär lika lång som huvudet.

KROPP

Manke

Manken skall vara välutvecklad och höja sig över rygglinjen.

Ländparti

Ländpartiet skall vara brett, muskulöst och något välvt.

Kors

Korset skall vara brett, förhållandevis långt och svagt sluttande.

Bröstkorg

Bröstkorgen skall vara djup, bred och muskulös.

Underlinje

Buklinjen skall vara lätt uppdragen.

Svans

Svansen skall vara kraftig och bäras ringlad eller i en svag båge (som en skära) över ryggen eller böjd mot länden. Den ringlade svansen skall bäras mot korset eller länden. Uträtad skall svansen nå till hasleden eller 1-2 cm kortare.

Bild 6.jpg

EXTREMITETER

FRAMSTÄLL

Frambenen skall vara raka och parallella.

Skulderblad

Vinkeln mellan skuldra och överarm skall vara 90-100 grader.

Överarm

Vinkeln mellan överarm och skuldra skall vara 90-100 grader.

Underarm

Underarmens längd skall något överstiga halva mankhöjden.

Mellanhand

Mellanhänderna skall vara lätt snedställda från sidan sett.

Framtassar

Framtassarna skall vara nästan runda.

BAKSTÄLL

Bakbenen skall vara raka och parallella bakifrån sett. Vinklarna skall vara väl markerade.

Mellanfot

Mellanfötterna skall stå nästan lodrätt.

Baktassar

Baktassarna som framtassarna. Bakbenssporrar kan förekomma.

RÖRELSER

Typiska rörelser är galopp omväxlande med trav.

HUD

Huden skall vara tjock utan några veck.

PÄLS

Pälsstruktur

Täckhåret skall vara långt, grovt, tätt och rakt. På hals och skuldror skall pälsen bilda krage och hos hanhundar skall pälsen på manken bilda man. Underullen skall vara tät och mjuk.

Färg

Färgen skall vara peppar och salt, vit, grå, svart, röd och brun i alla nyanser, fläckig eller spräcklig. Små prickar (spräckligt) i den förekommande grundfärgen är tillåtet på benen.

STORLEK/VIKT

Mankhöjd

Hanhundar: 55-63 cm. Tikar: 53-61 cm

FEL

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

NOTA BENE

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

-------------------------------------------------------------------------------

Källförteckning