01: Vall-, boskaps- och herdehundar

Australian shepherd

2007-12-12 14:42 #0 av: SaraC

Australian shepherd skall vara uppmärksam och livlig, smidig och vig, solid och muskulös utan att vara klumpig. Rasen är en intelligent brukshund med utpräglade vall- och vaktinstinkter. FCI-nummer: 342. Grupptillhörighet: Grupp 1 Vall-, boskaps- och herdehundar.

Bild 7

Rasstandard

URSPRUNGSLAND/HEMLAND

USA

ANVÄNDNINGSOMRÅDE

Vall-, boskaps- och vakthund.

FCI-KLASSIFIKATION

Grupp 1, sektion 1.

BAKGRUND/ÄNDAMÅL

Trots rasnamnet är Australian shepherd inte en australisk ras utan den har utvecklats i USA. Rasnamnet härrör från att man förknippade rasen med de baskiska herdar som kom från Australien till USA under 1800-talet. Rasens popularitet steg stadigt efter andra världskriget genom det stora intresse för västernridning, som spred sig till allmänheten via rodeo, hästuppvisningar, filmer och TV-shower.

Australian shepherds mångsidighet, lättlärdhet och utpräglade vallningsinstinkt har gjort den mycket användbar på amerikanska farmer och rancher. De amerikanska får- och boskapsuppfödarna fortsatte utvecklingen av rasen varvid man bevarade dess mångsidighet, skarpa intelligens, utpräglade vallningsinstinkter och det iögonfallande utseende som ursprungligen vann beundran.

HELHETSINTRYCK

Rasen skall vara välbalanserad, något längre än hög, medelstor och medelkraftig. Hanhundens kroppskonstitution skall ha en maskulin framtoning utan att för den skull vara grov. Tiken skall ge ett feminint intryck utan att vara finlemmad. Färgerna är många och färgteckningen mycket individuell. Rasen skall vara uppmärksam och livlig, smidig och vig, solid och muskulös utan att vara klumpig. Pälsen är medellång och måttligt grov. Rasen kan ha kuperad eller naturlig stubbsvans.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN

Mätt från bröstbenet till bakdelen av låret och från manken till marken skall Australian shepherd vara något längre än hög.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR

Rasen är en intelligent brukshund med utpräglade vall- och vaktinstinkter. Den skall vara en trogen kamrat och tåla att arbeta en hel dag. Den skall ha ett jämnt humör, vara vänlig och sällan grälsjuk. Den kan vara något reserverad mot främlingar.

Bild 2

HUVUD

Huvudet skall vara välskuret, kraftigt och torrt. Storleken skall stå i proportion till kroppen.

Skallparti

Sedda från sidan skall skallens och nospartiets plan vara parallella och av samma längd eller med något längre skalle. Skallen skall vara flat eller svagt välvd och nackknölen får vara svagt framträdande. Skallen skall vara lika bred som den är lång.

Stop

Stopet skall vara måttligt och tydligt markerat.

Nostryffel/Läppar

Nostryffeln och läpparna skall hos blue merle och svarta hundar ha svart pigment. Hos red merle och röda skall pigmentet på nostryffel och läppar vara leverbrunt. På de melerade hundarna är det tillåtet med små opigmenterade fläckar på nostryffeln. Dessa får dock inte överstiga 25 % av nostryffelns storlek på hundar över ett års ålder.

Nosparti

Nospartiet skall vara lika långt som, eller något kortare, än skallen. Det skall avsmalna något från basen mot nostryffeln. Nosspetsen skall vara avrundad.

Käkar/Tänder

Saxbett, men även tångbett accepteras. Tänderna skall vara fulltaliga, starka och vita.

Ögon

Ögonfärgen kan vara brun, blå, bärnstensfärgad eller ha variationer eller kombinationer av dessa färger, även fläckar och marmorering tillåts. Ögonen skall vara mandelformade och varken utstående eller insjunkna. Blue merle och svarta hundar skall ha svarta ögonkanter. Red merle och röda hundar skall ha leverbruna ögonkanter. Uttrycket skall vara uppmärksamt, intelligent och alert. Blicken skall vara intensiv men vänlig.

Öron

Öronen skall vara trekantiga, medelstora och måttligt tjocka. De skall vara högt ansatta på skallen. När hunden är uppmärksam bärs de vikta framåt eller efter skallens sidor, s.k. rosenöron.

HALS

Halsen skall vara kraftig och medellång med något välvd nacke. Den skall vara väl ansatt i skulderpartiet.

KROPP

Rygglinje

Ryggen skall vara plan och stark från manken till höftbensknölarna. Rygglinjen skall vara stadig och plan även när hunden rör sig i snabb trav.

Kors

Korset skall vara måttligt sluttande.

Bröstkorg

Bröstkorgen skall inte vara bred, men djup. Den djupaste punkten skall nå till armbågen. Revbenen skall vara väl välvda och långa, varken tunnformade eller platta.

Underlinje

Buklinjen skall vara måttligt uppdragen.

Svans

Svansen skall vara rak. Den kuperade svansen får inte överstiga ca 10 cm längd. Medfödd stubbsvans förekommer.

SVANSKUPERING ÄR FÖRBJUDEN I SVERIGE

EXTREMITETERBild 4

FRAMSTÄLL

Skulderblad

Skuldrorna skall vara långa, flata, väl tillbakalagda och ganska tätt ansatta vid manken.

Överarm

Överarmen skall vara ungefär lika långt som skulderbladet och närmast bilda en rät vinkel mot detsamma.

Underarm

Frambenen skall vara lodrätt ställda, raka och starka. De synes snarare vara ovala än runda.

Mellanhand

Mellanhanden skall vara medellång och endast lätt vinklad. Sporrar kan tas bort.

Framtassar

Tassarna skall vara ovala, kompakta, slutna och med väl välvda tår. Trampdynorna skall vara tjocka och motståndskraftiga.

BAKSTÄLL

Bakställets bredd skall vara lika med bredden i fronten. Vinkeln mellan bäckenben och lårben skall motsvara vinkeln mellan skuldra och överarm, dvs. vara ungefär rätvinklig.

Knäled

Knäleden skall vara väl vinklad.

Has

Haslederna skall vara måttligt vinklade.

Mellanfot

Mellanfötterna skall vara kort, lodrätt ställda och parallella sedda bakifrån. Bakbenssporrar skall avlägsnas.

Baktassar

Som framtassarna.

RÖRELSER

Rörelserna skall vara fria, jämna och smidiga. Rasen skall visa stor rörlighet och ha ett välbalanserat, vägvinnande steg. Benen skall röra sig rakt och parallellt, när farten ökar närmar sig tassarna kroppens mittlinje medan ryggen förblir fast och plan. Rasen skall vara mycket vig och snabbt kunna ändra riktning eller rörelsemönster.

PÄLS

Pälsstruktur

Pälsen skall vara måttligt grov och vädertålig. Underullens kvantitet varierar med klimatet. Pälsen skall vara rak eller vågig, medellång på kroppen och måttligt längre i man och krage, vilka skall vara mer framträdande hos hanhundar än tikar. Pälsen skall vara kort och slät på huvudet, öronen, på frambenens framsidor samt på hasorna. På baksidan av frambenen och låren skall pälsen bilda måttligt långa behäng.

Färg

Blue merle, svart, red merle, - röd, alla med eller utan vita tecken och/eller tan-tecken. De olika färgerna har ingen inbördes rangordning. Den opigmenterade hud, som ger vit krage, skall inte nå längre bak än till manken. Vitt får förekomma på halsen, som del av eller som hel krage, som bläs, på nospartiets nedre del samt på bröst och ben. Det vita på huvudet skall inte dominera och ögonen skall omges av färg och pigment. Mätt från en horisontal linje vid armbågen får det vita från kroppens underdel nå högst 10 cm upp på buksidorna. Pälsfärgen hos merle hundar mörknar vanligtvis med tilltagande ålder.

STORLEK/VIKT

Mankhöjd

Hanhund 51-58 cm, tik 46-53 cm.

Hundens kvalitet är viktigare än ett exakt mankhöjdsmått.

FEL

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

ALLVARLIGA FEL

  • Alla tecken på skygghet och rädsla.
  • Pigmentlösa fläckar på nostryffeln, vilka överstiger 25 % av nostryffelns storlek, på hundar som är över ett års ålder.
  • Stånd- eller hängöron.
  • Otypisk pälskvalitet.

DISKVALIFICERANDE FEL

  • Underbett. Överbett större än 3 mm. I ett för övrigt korrekt bett skall de mellersta incisiver som inte möter i sax- eller tångbett inte bedömas som underbett. Tänder som brutits eller saknas på grund av olycksfall skall inte negativt påverka bedömningen.
  • Vita fläckar i det färgade partiet mellan manke och svans samt på kroppens sidor från armbågarna till baksidan av bakbenen.

NOTA BENE

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Bild 6

Om rasen

Man kan lätt anta att Australian Shepherd, ofta kallad Aussie, ses som en australisk ras men det stämmer inte riktigt, Aussien är den enda av vallhundsraserna som utvecklats i Amerika. Rasens tidiga förfäder kan spåras till fåraherdar, många med ursprung från Australien, men även baskiska fåraherdar på den amerikanska västkusten ska ha haft dessa hundar.

Under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal importerade USA får från Frankrike, Spanien, England, Nya Zeeland och Australien och med fåren följde både fåraherdar och deras hundar. Det har påträffats hundar som har många likheter med Aussien i Australien och även i de andra ovan nämnda länderna. På de små gårdarna i de delar av USA som rasen utvecklades, krävdes allsidiga hundar och därför avlades det på vallningsförmåga, vaktinstinkt och förmågan att kunna lösa problem och arbeta självständigt.

Rasens moderklubb heter ASCA, Australian Shepherd Club of America, och bildades 1957. Den första utställningen hölls 1958, den första riktiga rasstandarden skrevs 1961 och den nuvarande 1977. 1993 erkände AKC rasen officiellt. Till Sverige kom rasen först 1990 och 1993 registrerades de första hundarna i SKK. Sedan har rasens spridning i landet gått fort, från några få individer på 90-talet till ca 150 hundar/år nu.

Idag används Aussien inte bara som vallhund, utan t.ex. som räddnings-, narkotika- och assistanshundar.

Hälsa

I rasens hemland förekommer sjukdomar på ca 4 % och några av de förekommande sjukdomarna är t.ex. katarakt, bettfel och tandförluster, autoimmuna sjukdomar, HD, epilepsi, tumörsjukdomar och allergier. PPM, felväxande ögonhår, kryptorchidism och CEA förekommer i mindre omfattning än 1 %. Att se någon mer omfattande svensk historik om rasens hälsoläge är svårare, eftersom rasen inte blev registreringsbar förrän 1993. De undersökningar som gjorts visar dock att det förekommer samma sjukdomar som i hemlandet, men i en mycket liten skala.

Alla seriösa uppfödare röntgar de hundar som ska gå i avel och använder sig inte av HD-belastade hundar. För AD och ögonproblem finns i dagsläget inga hälsoprogram för rasen.

Köpa australian shepherd

Om du är intresserad av denna ras bör du bestämma dig för vad exakt du söker eftersom uppfödarna prioriterar olika saker i sitt avelsarbete. Du bör även kolla upp uppfödaren ordentligt, då har du störst chans att göra ett lyckat hundköp. Ta hjälp från rasklubben om du känner dig osäker! Hittar du en uppfödare du gillar så se gärna om du kan få komma och hälsa på. Besök gärna utställningar eller andra aktiviteter för rasen, där kan du få en bred uppfattning av rasen eftersom du får träffa många olika individer. Där har du även möjlighet att prata med både uppfödare och ägare av rasen.

Föräldradjuren ska vara mentalbeskrivna och HD-röntgade för att valparna ska få registreras och de bör även vara ögonlysta och konstaterats som fria från ärftliga ögonsjukdomar. Många ärftliga sjukdomar visar sig inte förrän hunden är mellan två-tre år, så välj inte en valp efter allt för unga hundar.

------------------------------------------------------------------------------

Källa: Svenska Australian Shepherd Klubben

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2007-12-12 14:49 #1 av: [Vargnatt]

Roligt att läsa om den rasen eftersom jag och Aramis träffade en blandis med shepherd i sig :)

Anmäl
2007-12-12 15:30 #2 av: ingann

Aussies är världens underbaraste hundras Kyss

Min syster har en tik som är dotter till hennes nyligen avlivade hane (han var 12 år och sjuk). Hennes hane, Bogus, var skandinaviens första (och kanske hittills) enda 5-faldiga champion med dessa titlar:

SVENSK LYDNADS CHAMPION
SVENSK UTSTÄLLNINGS CHAMPION
SVENSK BRUKS CHAMPION (SPÅR)
NORSK LYDNADS CHAMPION
NORSK UTSTÄLLNINGS CHAMPION

så de är väldigt lättlärda om man har tiden och orken att arbeta med dem Skrattande

/Ingalill

*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*

Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner

Anmäl
2007-12-12 17:22 #3 av: AnneN

Har en kompis som har 2 aussie

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2007-12-12 18:25 #4 av: SparklingTindra

Min moster har en aussie, men den är helgalen och vild för att den får för lite motion och aktivering. Dom är nog inte rätt personer att ha aussie egentligen, men dom trodde inte att hon skulle behöva så pass mycket som hon gör...

Anmäl
2007-12-13 15:55 #5 av: ingann

#4 dom behöver ju tyvärr en hel del aktivering... jag skulle gärna ha en aussie men jag vet att jag inte har den orken och intresset för att klara av dem... därför har jag min lilla älskling som är lätthanterlig Glad

/Ingalill

*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*

Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner

Anmäl
2007-12-13 16:31 #6 av: SparklingTindra

#5 Så sant. Denna aussie verkar behöva lika mycket träning och aktivering som en border..

Anmäl
2007-12-13 17:30 #7 av: ingann

#6 ja, absolut... de behöver minst lika mycket stimulation som en BC... aussien är ju oxå en vallhund...

min syster tränar vallning av får med sin tik så därför köpte hon in en fårskock tillsammans med en kompis och hyrde hage mm för att kunna träna...  och Mara bara älskar att valla=) klarade Gk vallningsprovet på 1a försöket=) 

/Ingalill

*Personlig ägodel till 2 söner, 1 katt och 1 hund*

Medarbetare på Singelföräldrar och mobiltelefoner

Anmäl
2007-12-14 13:29 #8 av: SaraC

LOTTISEN! Här är en artikel till dig! ;)

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl