02: Schnauzer/Pinscher/Molosser med flera

Newfoundlandshund

2008-03-24 23:15 #0 av: SaraC

FCI-nummer 50 Grupp 2 Schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar

stockxpertcom_id28923061_jpg_2ddc464467a0d4fa5e7422e6072b55ba.jpg

RASSTANDARD

URSPRUNGSLAND/HEMLAND: Kanada. F.C.I. (patronage)

ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Draghund för tung last, vattenhund och sällskapshund.

FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 2, sektion 2.2

BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Newfoundlandshunden sägs härstamma från infödda hundar och en stor svart björnhund som kom med vikingar till ön Newfoundland någon gång efter 1100-talet.

Sedermera kom europeiska fiskare till ön och med dem en mängd olika hundraser. Dessa hundar blev del i skapandet av newfoundlandshunden där dock de ursprungliga karaktärsdragen bibehölls. När kolonisationen av öarna började år 1610 var newfoundlandshundens utseende redan etablerat liksom dess karakteristiska arbetssätt. Det var dessa egenskaper som gjorde att rasen kunde motstå det extremt stränga klimatet, där hundarna arbetade ömsom som draghundar för tunga laster och ömsom som livräddare i de hårda vattnen runt ön.

HELHETSINTRYCK: Newfoundlandshunden skall vara massiv med kraftfull kropp, väl musklad och ha väl koordinerade rörelser.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN: Längden på kroppen, mätt från nedre skulderbladsspetsen till höftbensknölen, skall vara större än avståndet från manken till marken. Kroppen skall vara kompakt. Tikar får ha något längre kropp och vara mindre massiva än hanhundar. Avståndet från manken till bröstkorgens nedersta del skall vara aningen större än avståndet från bröstkorgens nedersta del till marken.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR: Newfoundlandshundens uttryck förmedlar mildhet och godmodighet. Rasen skall visa värdig glädje och kreativitet och är känd för sin gedigna vänlighet och fridsamhet.

HUVUD: Huvudet skall vara massivt. Hos tik skall huvudet ha samma helhet och struktur som hos hanhund men vara mindre massivt.

Skallparti: Skallen skall vara bred med aningen välvd hjässa och kraftigt utvecklat bakhuvud.

Stop: Stopet skall vara tydligt men aldrig brant.

Nostryffel: Nostryffeln skall vara stor, välpigmenterad och med välutvecklade näsborrar. Färgen skall vara svart hos svarta och vit/svarta hundar och brun hos bruna hundar.

Nosparti: Nospartiet skall vara avgjort kvadratiskt, djupt och måttligt kort. Huden skall vara fri från rynkor.

Läppar: Mungiporna skall vara tydliga men inte överdrivet markerade.

Käkar/Tänder: Sax- eller tångbett.

Kinder: Kinderna skall vara mjukt framträdande.

Ögon: Ögonen skall vara förhållandevis små och aningen djupt liggande. De skall vara brett ansatta och blinkhinnan får inte synas. Ögonfärgen skall vara mörkt brun hos svarta och vit/svarta hundar, ljusare färgnyanser är tillåtet hos bruna hundar.

Öron: Öronen skall vara förhållandevis små, trekantigt formade med rundade öronspetsar. De skall vara ansatta långt bak på huvudet och tätt liggande mot huvudets sidor. När man för fram örat på en fullvuxen hund skall örat nå till samma sidas inre ögonvrå.

HALS: Halsen skall vara kraftig, muskulös och väl ansatt i skulderpartiet. Den skall vara tillräckligt lång för att medge att huvudet hålls värdigt. Struphuden skall inte bilda överdrivna hakpåsar.

KROPP: Benstommen skall genomgående vara massiv. Sedd från sidan skall kroppen vara djup och kraftfull.

Överlinje: Rygglinjen skall vara plan och stram från manken till korset.

Rygg: Ryggen skall vara bred.

Ländparti: Ländpartiet skall vara kraftfullt och väl musklat.

Kors: Korset skall vara brett och slutta med en vinkel om ca 30 grader.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara bred, rymlig och djup med välutvecklade revben.

Underlinje: Underlinjen skall vara nästan plan och aldrig uppdragen.

Svans: Svansen används som roder när newfoundlandshunden simmar; därför skall den vara kraftig och bred vid roten. När hunden står still skall svansen hänga ner med möjligen en

liten böj i svansspetsen. Svansen skall nå ner till haslederna eller aningen nedanför dem. När hunden är i rörelse eller upplivad skall svansen bäras rakt ut med endast en lätt uppgående böjning. Svansen får aldrig bäras ringlad över ryggen eller vara inböjd mellan bakbenen.

EXTREMITETER:

FRAMSTÄLL: Frambenen skall vara raka och parallella. De skall vara parallella även under skritt och långsamt trav.

Skulderblad: Skuldrorna skall vara väl musklade och väl tillbakalagda.

Armbåge: Armbågarna skall ligga tätt an mot bröstkorgen.

Mellanhand: Mellanhänderna skall vara svagt vinklade.

Framtassar: Framtassarna skall vara stora och i proportion till kroppen. De skall vara väl rundade, hårda och med fasta, kompakta tår. Simhud mellan tårna skall finnas.

BAKSTÄLL: Bakställets konstruktion är av största betydelse emedan newfoundlandshunden skall kunna dra tung last, simma och röra sig effektivt och täcka mycket mark. Bäckenet skall vara kraftigt, brett och långt.

Lår: Låren skall vara breda och muskulösa.

Knäled: Knälederna skall vara väl vinklade men inte så mycket att hunden ger intryck av att krypa.

Underben: Underbenen skall vara kraftiga och tämligen långa.

Mellanfot: De skall vara tämligen korta, väl vinklade mot underbenen, brett och parallellt ställda, varken inåt eller utåtvridna. Sporrar skall avlägsnas.

Baktassar: Baktassarna skall vara fasta och hårda.

stockxpertcom_id30126511_jpg_620284f9de39fdc790e45aeed3235c13.jpg

RÖRELSER: Typiska rörelser för rasen medger god räckvidd i framstället och stark drivkraft i bakstället, vilket ger intryck av kraft utan ansträngning. Svag rullning i ryggen är typiskt. När hastigheten ökar förs benen in mot kroppens mittlinjen (singletracking) medan rygglinjen skall förbli plan.

PÄLS: Pälsen skall vara vattenavstötande och s.k. dubbelpäls. Täckhåret skall vara medellångt och rakt utan krusning. En svag vågighet är tillåten. Underullen skall vara mjuk och tät. Den skall vara tätare under vintern än sommaren och till viss del alltid förekomma på bröstkorgen och korset. Pälsen på huvudet, nospartiet och öronen skall vara kort och fin. Fram- och bakbenen har fanor. Svansen skall vara fullständigt täckt med lång, tät päls som dock inte bildar fana. Trimning och klippning skall inte uppmuntras.

Färg: Pälsfärgen skall vara svart, vit och svart eller brun.

Svart: Rasens traditionella färg är svart. Den skall vara så jämnt svart som möjligt men en svag anstrykning av solbränt är tillåtet. Vita tecken på bröstet, tårna och/eller på svanstippen är tillåtet.

Vit och svart: Den här färgvarianten har historisk betydelse för rasen. Den färgteckning som föredras skall ha svart huvud med helst en vit bläs som når ner över nospartiet, jämnt tecknad svart sadel med svart på korset och svansens ovansida. Övriga delar skall vara vita, ett minimum av svarta, små pigmentprickar kan få förekomma.

Brun: Den bruna färgen kan vara från chokladbrun till brons. Vita tecken på bröstet, tårna och/eller på svanstippen är tillåtet.

STORLEK/VIKT:

Mankhöjd: För hanhund i genomsnitt 71 cm. För tik i genomsnitt 66 cm.

Vikt: För hanhund i genomsnitt 68 kg. För tik i genomsnitt 54 kg.

Stora hundar är önskvärda men skall inte favoriseras på bekostnad av symmetri, allmän sundhet, stark konstruktion och korrekta rörelser.

FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
  • Högställdhet eller brist på substans i kroppen.
  • Kroppskonstruktion som är antingen tung och trög eller finlemmad.
  • Skygghet.
  • Snipigt eller långt nosparti.
  • Överdrivet tunga läppar.
  • Ögon som är antingen runda, utstående, gula eller med tydligt lösa ögonlockskanter.
  • Rygg som är karp, svank eller svajig.
  • Framställ: svaga handleder, spretiga tår, in- eller uttåad, avsaknad av simhud mellan tårna.
  • Bakställ: raka knäleder, kohasighet, utåtvridna knän, intåade tassar.
  • Svans som är antingen kort, lång, har knyck eller är ringlad i spetsen.
  • Rörelser: trippande, hasande, krabbande, tåtrånga, vevande, framtassar som korsar över varandra eller är kraftigt in- eller uttåade, hackney- eller passgång.
  • Päls som är fullständigt "öppen". Otillräckligt med underull.
DISKVALIFICERANDE FEL:
  • Överbett, underbett, sned käke.
  • Kort och platt liggande päls.
  • Färgteckning annan än vit hos svart och brun hund.
  • All annan pälsfärg än den standarden föreskriver.

NOTA BENE: Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

 

ALLMÄNT

Newfoundlandshunden anses härstamma från ön Newfoundland (Kanada) och hunden ska först ha kommit hit med vikingarna och sedan blandats med ursprungshundar och andra skeppshundar. Redan av indianerna användes rasen till olika former av vatten- och dragarbeten.

Rasen har en tät och kraftig päls och simhud mellan tårna, vilket gör den perfekt lämpad till vattenarbete. I bl.a. England, Frankrike och USA har newfoundlandshunden använts som vattenräddningshund.

Det finns idag särskilda vattentävlingar för newfoundlandshunden och ett antal andra raser. Vattenproven har tre tävlingsklasser; Startklass, Öppenklass och Elitklass. Men innan hunden får tävla måste den klara ett obligatoriskt Sim och Livräddningsprov. Är man intresserad av att prova på vattenaktiviteter med sin hund kan man kontakta rasklubben för mer information.

stockxpertcom_id388987_jpg_b7f16c70ad98648247d44cd2ddd928dc.jpg

HÄLSA

HD (Höftledsdysplasi): HD förekommer hos rasen och andelen  drabbade hundar har varierat under årens lopp. Alla avelsdjur ska röntgas och uppfödare bör uppmuntra sina valpköpare att röntga sina hundar.

AD (Armbågsledsartros): Totalt har i rasen 2349 hundar AD-röntgats fram till april 2004 och av dessa är 68,6 % UA, och 54 st. (dvs. 2,3%) har kraftig artros. Samma sak här, avelshundar ska röntgas och valpköpare uppmuntras att även de röntga sina hundar.

Hudproblem: Olika typer av hudproblem förekommer inom rasen. För att förebygga detta poängteras vikten av god pälsvård, med rena, torra pälsar. Uppfödare bör uppmuntra valpköpare att kontakta dem om problem uppstår, för råd och hjälp. Uppfödare bör även vara restriktiva i användandet av avelsdjur som återkommande lider av hudproblem.

 

KÄLLOR: http://www.snk.info/

Relaterade länkar

Av: Eros

Datum för publicering

  • 2008-03-24

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2008-03-24 23:21 #1 av: AnneN

Jätte bra artikel, lärde mig faktiskt något nytt av den =) Har inte vetat att det finns svartvita njuffar bara svarta med liten vit fläck på bringan.

Bidrar men våran gamla njuffe Busan

/Mvh Anne
~Sajtvärd på Blandrashundar ~Medarbetare på Support
Hundägare i Norrbotten? Välkommen till oss på Hundhuset!

Anmäl
2008-03-24 23:23 #2 av: [Vargnatt]

Jättebra artikel :)

Anmäl
2008-03-24 23:31 #3 av: SaraC

#1 Tack :) Nej, det visste faktiskt inte jag heller förrän jag började med den här artikeln :)

#2 Tack!!

 

Hulda

 

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2008-03-26 00:56 #5 av: Hera

Det visste inte jag heller, att det fanns med vitt och svart.

Intressant läsning eftersom Hades ju är halv njuffe ;)

Anmäl
2008-03-26 00:57 #6 av: SaraC

#5 Precis som Hulda, tänk vad olika blandisar blir :)

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl