03: Terrier

Grupp 3

2010-09-14 15:35 #0 av: SaraC

Terrier

Airedaleterrier.jpg

Airedaleterrier

FCI-nummer 7

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 58-61 cm, för tik 56-59 cm.

Färg: Svart eller melerad (grizzle) sadel som når upp på nacken och svansens ovansida. Alla övriga partier skall vara tanfärgade.

Kort om rasen: Konkreta uppgifter om airedaleterrierns bakgrund före år 1850 är mycket sparsamma, men man vet att rasen härstammar från den nu utdöda old english broken-haired terrier. Rasens ursprungsområde är Aire-dalen i södra Yorkshire i England. Den har på grund av sin storlek naturligtvis inte använts som grythund utan istället till jakt på råttor, andra smågnagare och utter. År 1897 visades rasen första gången på utställning och då under sitt nuvarande namn. Den blev snabbt populär och utvecklades från en något grovt byggd brukshund till en utställningshund med en allt mer markant terrierprägel. Airedaleterriern är en flott hund, full med temperament, robust och sportig. Det har gjort den till en mycket uppskattad utställnings- och sällskapshund över stora delar av världen. Den skall ha ett vaket uttryck, snabba rörelser och förväntansfullt "stå på tårna" inför minsta rörelse. Till temperamentet är den öppen, självsäker, vänlig, modig och intelligent. Den är alltid uppmärksam, inte aggressiv men orädd.

Ur Standard för Airedaleterrier

-------------------------------------------------------------------------------

American staffordshire terrier

American staffordshire terrier

FCI-nummer 286

Ursprungsland/hemland: USA

Storlek/vikt: Mankhöjd och vikt skall stå i proportion till varandra. Önskvärd mankhöjd för hanhund är 46-48 cm, för tik 43-46 cm.

Färg: Alla färger i enfärgat, flerfärgat eller fläckigt är tillåtna utom helvitt.

Kort om rasen: Rasen har uppstått genom korsningar mellan bulldogg och terrier. Dagens moderna american staffordshire terrier fick sitt namn på grund av sin nära släktskap med staffordshire bullterrier i England och erkändes som ras av den amerikanska kennelklubben 1936. American staffordshire terrier skall ge intryck av stor styrka för sin storlek. Rasens mod är välkänt.

Ur Standard för American staffordshire terrier

-------------------------------------------------------------------------------

Australisk terrier

Australisk terrier

FCI-nummer 8

Ursprungsland/hemland: Australien

Storlek/vikt: Önskvärd mankhöjd för hanhundar är ca 25 cm, tik något lägre. Önskvärd vikt för hanhund är ca 6,5 kg, tik något mindre.

Färg: Blå, stålblå eller mörkt gråblå, med djup gulröd tan-färg. Enfärgat röd eller rent sandfärgad.

Kort om rasen: Det var främst britter som koloniserade Australien och de förde även med sig sina hundar, bland annat små hundar av terriertyp; enfärgade röda eller tvåfärgade. Redan under tidigt 1800-tal förekom avel för att få fram små härdiga råtthundar, vilka blev kända som australisk terrier. Hundar av den här typen visades på utställning redan år 1872 och 1887 skrevs den första rasstandarden. Australisk terrier är i grund och botten en arbetande terrier men dess lojala och jämna sinnelag gör den lika lämplig som sällskapshund.

Ur Standard för Australisk terrier

-------------------------------------------------------------------------------

Bedlingtonterrier.jpg

Bedlingtonterrier

FCI-nummer 9

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Mankhöjd är omkring 41 cm. En lätt variation nedåt för tikar och uppåt för hanhundar är tillåten. Vikt är ca 8 - 10 kg.

Färg: Blå, leverbrun eller sandfärgad med eller utan tanteckning. Mörkare pälsfärg föredras.

Kort om rasen: I början av 1800-talet flyttade metallarbetare från Staffordshire i England till trakterna norr om Newcastle. De förde med sig hundar av lurcher-typ som användes till allt från kaninjakt till hundhetsning. Dessa hundar korsades med de strävhåriga, kortbenta terriers som redan fanns sedan gammalt och rothburyterriern tog form, därifrån utvecklades sedan dandie dinmont- och bedlingtonterrier, och den användes som vakt-, jakt-, rått- och kapplöpningshund. Den första bedlingtonterriern föddes 1825 och rasen fanns med på utställning första gången 1871, då två kullsyskon ställdes ut. Den ena som bedlingtonterrier och den andra som dandie dinmont terrier. Vid förra sekelskiftet korsades whippet in i rasen vilket förändrade bedlingtonterrierns utseende och temperament. Rasen blev elegant och vänligare till sinnelaget men behöll dock sitt mod och stora självförtroende. Bedlingtonterrier är ingen utpräglad terrier och kan exteriört inte jämföras med dessa. Den har ett vänligt och tilltalande temperament, är fortfarande full av djärvhet, men visar ofta en viss distans till främlingar.

Ur Standard för Bedlingtonterrier

-------------------------------------------------------------------------------

Borderterrier

Foto: texasmamma

Borderterrier

FCI-nummer 10

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Vikt för hanhundar är 6-7 kg, för tikar 5-6,5 kg.

Färg: Röd, vetefärgad, grizzle (grå-röd-melerad) med tantecken eller blå (svart-blå-grå-melerad) med tantecken.

Kort om rasen: Borderterrier kommer ursprungligen från dalgångarna på gränsen mellan Skottland och England där den funnits under lång tid och genom sin relativa isolering blev rasen tidigt mycket typfast. Borderterrier är främst en grythund som skulle kunna följa en jägare till häst och dessutom ha krafter kvar att gå i gryt. Rasen skulle således vara mycket rörlig och inte så stor att den inte med lätthet kunde gå i gryt. Därtill skulle den vara orädd för att klara sin uppgift mot räv och grävling. Borderterrier måste vara aktiv, stark och uthållig samt fördragsam mot andra hundar. Den skall ha i det närmaste vattentät päls. År 1921 erhöll rasen officiell status av engelska kennelklubben.

Ur Standard för Borderterrier

-------------------------------------------------------------------------------

Bull Terrier.jpg

Bullterrier

FCI-nummer 11

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Varken vikt- eller storleksgränser finns angivna, men hunden skall ge intryck av att ha maximal substans för sin storlek, förenat med kvalitet och tydlig könsprägel.

Färg: Vit, brindle, svart, röd, fawn och trefärgat.

Kort om rasen: Bullterrier kan som namnet anger, räkna sina anor tillbaka till den tid då tjurhetsningar var tillåtna i England. Då de förbjöds ersattes de av hundhetsningar och för detta ändamål korsade man bulldogg med olika terrier och resultatet kallades "bull and terrier dog". Hundhetsningarna minskade så efter hand i popularitet och rasen med dem. En uppfödare från Birmingham började emellertid ett avelsarbete med "bull and terrier dog", som korsades med den nu utdöda old english white terrier och därtill dalmatiner. Målsättningen var att få fram en helvit hund, som var stark, smidig och elegant. Resultatet blev vad vi i dag känner som bullterrier. Rasen erkändes av den engelska kennelklubben år 1887. Bullterrier är hundsläktets gladiator, full av eld och mod. Rasen har ett jämnt temperament och är läraktig, envis men vänlig. Den förekommer i två storlekar, bullterrier och miniatyrbullterrier, och det är endast mankhöjden som skiljer dem åt.

Ur Standard för Bullterrier

-------------------------------------------------------------------------------

Cairnterrier

Foto: Fridaakesson

Cairnterrier

FCI-nummer 4

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Mankhöjd är ca 28 - 31 cm. Höjden skall vara i proportion till vikten. Idealvikt är 6 - 7,5 kg.

Färg: Crèmefärgad, vetefärgad, röd, grå eller nästan svart. Brindle i nämnda färger är tillåten.

Kort om rasen: Cairnterrier är en av de mest ursprungliga terrierraserna. Den kommer ifrån höglandet i nordvästra Skottland och några av öarna där utanför. Den användes huvudsakligen för att bekämpa skadedjur och gav sig också i kast med utter, räv och vildkatt. Rasen är mycket lite påverkad av den "modernisering", som skett med många andra raser. Cairnterrier lanserades som ras så sent som år 1909 och efter häftiga diskussioner om dess namn registrerades den i engelska kennelklubben år 1910 under namnet cairnterrier. Ordet "cairn" är gaeliska och betyder "stenröse", vilket härleder till rasens funktion som bland annat grythund. Cairnterriern skall imponera genom att vara aktiv, modig och tålig. Den skall vara orädd och glad till sin läggning och uppträda självsäkert men inte aggressivt.

Ur Standard för Cairnterrier

-------------------------------------------------------------------------------

Foto: Cesky Terrier during dogs show in Katowice, Poland av Lilly M (CC BY-SA)

Ceskyterrier

FCI-nummer 246

Ursprungsland/hemland: Tjeckien

Storlek/vikt: Mankhöjd är 27 - 32 cm. Idealmankhöjd för hanhund är 29 cm, för tik 27 cm. Vikten skall inte understiga 6 kg och inte överstiga 10 kg.

Färg: Gråblå (föds svarta) eller ljust kaffebrun (föds chokladbruna).

Kort om rasen: Ceskyterrier är resultatet av korsningsavel mellan sealyhamterrier och skotsk terrier. Syftet med korsningarna var att utveckla en lätt byggd, kortbent, välpigmenterad jaktterrier med ur arbetssynpunkt praktiska hängöron, lättskött päls och ett lättlärt kynne. År 1949 startade arbetet med att avla fram den karakteristiska ceskyterriern och hundarna visades första gången på utställning 1959. Rasen blev slutligt erkänd av FCI 1963. Ceskyterrier skall vara en trivsam och gladlynt sällskapshund med jämnt, aldrig aggressivt temperament. Rasen skall vara lättlärd, lugn och ha vänlig läggning. Den kan vara en smula reserverad mot främlingar.

Ur Standard för Ceskyterrier

-------------------------------------------------------------------------------

Dandie dinmont terrier.jpg

Foto: Webbild.com

Dandie dinmont terrier

FCI-nummer 168

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Vikt är 8-11 kg för hundar i god arbetskondition. Den lägre vikten föredras.

Färg: Peppar eller senapsfärgad.

Kort om rasen: Dandie dinmont terrier har som rastyp varit konstant sedan slutet av 1600-talet. Den har fått sitt namn efter Dandie Dinmont, en av personerna i en roman, förebild för hundbeskrivningen i romanen var små strävhåriga jaktterrier, som sedan länge funnits i Cheviotbergen. Sedan boken kommit ut och blivit en dåtida bestseller blev också dandie dinmont terriern synnerligen populär och efterfrågad och allehanda liknande hundar såldes för att vara dandie dinmont. Detta intresse utarmade rasen, men efter en tid ebbade entusiasmen ut och populariteten sjönk. Några kvarvarande uppfödare kunde emellertid återföra rasen till den ursprungliga typen av utpräglad jaktterrier. Dandie dinmont terrier intar med sitt speciella yttre en särställning i terriergruppen. Dandie dinmont terrier skall vara en sportig, arbetsduglig terrier. Den skall vara självständig, mycket intelligent, beslutsam, envis, känslig, tillgiven och värdig.

Ur Standard för Dandie dinmont terrier

-------------------------------------------------------------------------------

Foto: English Toy Terrier (Black & Tan) at the City of Birmingham Championship Dog Show 2003 - "Ch Shanedale All Eyez On Me" av sannse (CC BY-SA)

English toy terrier

FCI-nummer 13

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Idealmankhöjd är 25-30 cm. Idealvikt är 2,7-3,6 kg.

Färg: Svart med tan tecken.

Kort om rasen: English toy terrier kallades tidigare bland annat toy manchester terrier eftersom den är en dvärgvariant av manchester terrier. Det nystartade utställningsintresset under 1800-talets senare del drabbade i synnerhet toy terriern som blev föremål för en modenyck som önskade så små hundar som möjligt. Rasen har haft upp och nedgångar även under 1900-talet. Det är egentligen bara i Storbritannien och USA man numera kan finna ett större antal av dem. English toy terrier skall vara alert, aldrig obefogat nervöst, och man skall komma ihåg att rasen kommer från manchester terriern som förr i tiden användes som råttfångare.

Ur Standard för English toy terrier

-------------------------------------------------------------------------------

Glen of Imaal Terrier.jpg

Irish glen of imaal terrier

FCI-nummer 302

Ursprungsland/hemland: Irland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är max 35,5 cm, tikar förhållandevis mindre. Vikt för hanhundar är ca 16 kg, tikar förhållandevis mindre.

Färg: Blå brindle (färgen får inte tona åt svart) eller vetefärg (från ljust vete till en gyllene rödaktig nyans).

Kort om rasen: Liksom många andra raser inom terriergruppen accepterades glen of imaal terrier inte riktigt av de jagande herrskapsfolken förrän på mitten av 1800-talet. Irish glen of imaal terrier är mer en gammal ras, som helt enkelt ignorerades under lång tid, än ett modernt avelsexperiment. Den är en mycket lokal variant inom det begränsade området Glen of Imaal. I detta karga område fanns det ingen plats för en hund som inte dagligen bidrog till försörjningen. Innan rasen blev känd på hundutställningar hade den under generationer av hårt arbete formats till den kraftiga och robusta hund vi idag känner som glen of imaal terrier. Likt de flesta andra terrierraser har den här lilla härdiga terriern använts för att jaga räv och grävling samt för att hålla nere råttbeståndet. Numera är rasen en blid och lugn familjehund. Irländska kennelklubben erkände rasen 1934 och en rasklubb bildades snart därefter. Irish glen of imaal terrier skall vara rörlig, aktiv och tyst arbetande. Den visar intensiv jaktlust och stort mod när så behövs. I övrigt är den vänlig och foglig och utstrålar personlighet. Rasens lojala och tillgivna kynne gör den mycket lämplig som sällskapshund. Det sägs att rasen inte är lika hetlevrad som andra terrier, men den är alltid aktiv och arbetsvillig.

Ur Standard för Irish glen of imaal terrier

-------------------------------------------------------------------------------

Irish softcoated wheaten terrier

Irish softcoated wheaten terrier

FCI-nummer 40

Ursprungsland/hemland: Irland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 46-48 cm, tikar något lägre. Vikt för hanhundar är 18-20,5 kg, tikar något mindre.

Färg: Alla rena nyanser av vetefärg, från ljust till en gyllene rödaktig färgton. Valpar kan vara rödaktiga, gråaktiga eller ibland rent vetefärgade.

Kort om rasen: Den historiska bakgrunden för irish softcoated wheaten terrier är tämligen dunkel på grund av rasens släktskap med de andra irländska terrierraserna. Wheatenterriern är troligen den äldsta av de fyra raserna. Dess existens i åtminstone 200 år antyds i gamla skrifter där man refererar till "soft-coated dogs". Släktskapet med den moderna irländska terriern, även om det inte är så väl dokumenterat, verkar vara resultatet av medvetna experimentkorsningar mellan raserna. Wheatenterriern har troligen en tämligen blandad härkomst. Irish softcoated wheaten terrier användes av småbrukare till allehanda göromål på gårdarna, inte minst för att hålla efter skadedjur. Rasen användes under lång tid till den svåra jakten på grävling och utter. Trots wheaten terrierns gamla anor var det inte förrän 1937 som irländska kennelklubben erkände den som officiell ras. Rasen ökar stadigt i popularitet och är numera välkänd runt om i världen. Irish softcoated wheaten terrier skall vara livlig och sportig med bra temperament. Den är synnerligen tillgiven och trogen och mycket intelligent. Den är en pålitlig vän som försvarar utan aggressivitet.

Ur Standard för Irish softcoated wheaten terrier

-------------------------------------------------------------------------------

Irländsk terrier

Irländsk terrier

FCI-nummer 139

Ursprungsland/hemland: Irland

Storlek/vikt: Mankhöjd är ca 46 cm. Vikt för hanhundar är ca 12 kg, tikar ca 11 kg.

Färg: Enfärgat röd, rödaktig vetefärg eller gulröd. Ibland förekommer vit fläck i bringan.

Kort om rasen: Irland har fyra terrierraser som alla skiljer sig markant från terrier på kontinenten och i England. Den som idag kallas irländsk terrier är antagligen den äldsta av dessa irländska terrierraser, men uppteckningar är så sällsynta att det skulle vara svårt att verkligen bevisa det. Den irländska terrierns rykte ökade under första världskriget då rasen användes som rapporthund. I skyttegravkrigets fruktansvärda larm och kaos fick rasen ge prov på sin intelligens och sitt mod. Den första rasklubben bildades den 31 mars 1879 och den irländska terriern blev i slutet av 1800-talet den första terrier som engelska kennelklubben erkände som en inhemsk irländsk ras. Irländsk terrier kan vara morsk och hävdar sig väl mot andra hundar, men är märkbart trogen, godlynt och tillgiven människor. Om den blir anfallen, visar den dock ett lejons mod och slåss till det bittra slutet. Rasens rykte om att hamna i bråk med andra hundar är oförtjänt. Även om den kan vara skarp när omständigheterna så kräver, är rasen en lättfostrad och vänlig sällskapshund som lever upp till tidiga beskrivningar som den fattiges väktare, bondens vän och gentlemannens favorit.

Ur Standard för Irländsk terrier

-------------------------------------------------------------------------------

Jack russell terrier

Foto: L8sson

Jack russell terrier

FCI-nummer 345

Ursprungsland/hemland: Australien

Storlek/vikt: Idealmankhöjden är 25 - 30 cm.Vikten skall vara densamma som 1 kg per 5 cm mankhöjd, det vill säga en 25 cm hög hund skall väga ca 5 kg och en 30 cm hög hund skall väga ca 6 kg.

Färg: Enfärgat vitt skall dominera, tecknen kan vara svarta och/eller rödgula (tan).

Kort om rasen: Jack russell terrier kommer ursprungligen från England. Där formades rasen under 1800-talet av kyrkoherde John (Jack) Russell. Han utvecklade en typ av foxterrier som passade de jaktegenskaper han sökte i en hund som skull klara av livet med foxhounds likaväl som att den skulle kunna gå ner i rävgryt eller driva ut andra rovdjur ur dess bohålor. Två varianter utvecklades ur så gott som samma linjer, enda skillnaden var egentligen storlek och proportioner. Den högre, mer kvadratiskt byggda varianten är numera känd som parson russell terrier medan den lågbenta, proportionellt längre är känd som jack russell terrier (I SKK). Jack russell terrier skall vara livlig, alert och aktiv med ett intensivt och intelligent uttryck. Rasen skall vara framåt, orädd och vänlig med gott självförtroende.

Ur Standard för Jack russell terrier

-------------------------------------------------------------------------------

Kerry blue terrier.jpg

Kerry blue terrier

FCI-nummer 3

Ursprungsland/hemland: Irland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 45,5 - 49,5 cm, för tik 44,5 - 48 cm. Vikt för hanhund är 15 - 18 kg, tik skall väga förhållandevis mindre.

Färg: Alla nyanser av blått, med eller utan svarta markeringar. Svart färg eller rödbruna nyanser är endast tillåten på hundar under 18 månaders ålder.

Kort om rasen: Liksom de andra irländska terrierraserna förmodas också kerry blue terrier ha funnits på Irland sedan sekler. Rasen användes för det hårda arbetet med att jaga utter i djupa vattendrag och för jakten på grävling i gryt samt för jakt på andra skadedjur. På grund av rasens enkla ursprung som gårds- och råtthund finns det få - om ens några - uppgifter om den före 1900-talet. Den troligen första nertecknade referensen till kerry blue terrier är daterad 1847. Författaren beskriver en blågråskiftande hund vars päls hade mörkare partier och fläckar, ofta med "tan" på benen och nospartiet. Den beskrivna blå-svarta irländska terriern ansågs vara vanligt förekommande i landskapet Kerry men den har utvecklats även i andra områden. De "blå" visades inte på utställning förrän 1913 och Dublin Blue Terrier Club bildades 1920. Kerry blue blev snabbt mycket populär, till och med ansedd som en sorts maskot för irländska patrioter. Den har rykte om sig att vara en utmärkt arbets- och sällskapshund som motsvarar uttrycket "så gott som perfekt". Rasen skall utstråla otvetydig terrierkaraktär i alla sammanhang.

Ur Standard för Kerry blue terrier

-------------------------------------------------------------------------------

Lakeland Terrier

Lakelandterrier

FCI-nummer 70

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Mankhöjden skall inte överstiga 37 cm. Normalvikt för hanhundar är 7,5-8 kg, för tikar 6,5-7 kg.

Färg: Svart med gulröd tanteckning, blå med gulröd tanteckning, röd, vetefärgad, rödgrizzle, leverbrun, blå eller svart.

Kort om rasen: Lakelandterrier kommer från den bergiga och sjörika nordvästra delen av England, the Lake District. Rasen har sedan lång tid använts för att jaga räv, det största hotet mot den omfattande fårnäringen. Genom selektiv avel och inkorsning av äldre terrierraser skapade man lakelandterrier, en framåt liten terrier som hade tillräcklig benlängd för att jaga räven i den bergiga terrängen. Rasen har alltså ett helt annat arbetssätt än det som används vid den traditionella grytjakten med foxterrier eller tax. De geografiskt svåråtkomliga bergstrakterna bidrog till att man kunde renodla och bevara typen hos lakelandterriern. Rasen godkändes 1931 av engelska kennelklubben. Lakelandterrier är glad, med orädd hållning, vaket uttryck och snabba rörelser, alltid förväntansfull. Till temperamentet är den djärv, vänlig och självsäker.

Ur Standard för Lakelandterrier

-------------------------------------------------------------------------------

Manchesterterrier

Manchesterterrier

FCI-nummer 71

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Idealmankhöjd för hanhund är ca 41 cm, för tik ca 38 cm.

Färg: Svart med tanteckning.

Kort om rasen: Manchesterterrier har troligen i sin bakgrund den gamla terrierrasen old english black-and-tan terrier. Den förekom som släthårig eller strävhårig och var känd som en formidabel "råttfångare". Gruvarbetarna runt Manchester hade dessa terriers och man drygade ut sina magra löner med vadslagningspengar från råttdödande. Den som hade en bra råtthund kunde tjäna avsevärt på vadslagningen. För att få råtthundar som var ännu snabbare att döda råttor så korsades den gamla black-and-tan terriern med små vinthundar. Detta avelsarbete ägde främst rum i trakterna av Manchester på mitten av 1800-talet och gav därför upphov till rasnamnet. Manchesterterrier skall vara livlig, alert, glad och sportig. Till temperamentet är den skarpsinnig och tillgiven.

Ur Standard för Manchesterterrier

-------------------------------------------------------------------------------

Miniatyrbullterrier till höger, Bullterrier till vänster. Foto: Bull Terrier (standard) and Miniature Bull Terier during dogs show in Katowice, Poland av Pleple2000 (CC BY-SA)

Miniatyrbullterrier

FCI-nummer 11

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Mankhöjden skall inte överstiga 35,5 cm, intrycket skall vara substans i proportion till storlek. Det finns ingen viktgräns. Hunden skall vara proportionerlig.

Färg: Vit, brindle, svart, röd, fawn och trefärgat.

Kort om rasen: Bullterrier kan som namnet anger, räkna sina anor tillbaka till den tid då tjurhetsningar var tillåtna i England. Då de förbjöds ersattes de av hundhetsningar och för detta ändamål korsade man bulldogg med olika terrier och resultatet kallades "bull and terrier dog". Hundhetsningarna minskade så efter hand i popularitet och rasen med dem. En uppfödare från Birmingham började emellertid ett avelsarbete med "bull and terrier dog", som korsades med den nu utdöda old english white terrier och därtill dalmatiner. Målsättningen var att få fram en helvit hund, som var stark, smidig och elegant. Resultatet blev vad vi i dag känner som bullterrier. Rasen erkändes av den engelska kennelklubben år 1887. Bullterrier är hundsläktets gladiator, full av eld och mod. Rasen har ett jämnt temperament och är läraktig, envis men vänlig. Den förekommer i två storlekar, bullterrier och miniatyrbullterrier, och det är endast mankhöjden som skiljer dem åt.

Ur Standard för Miniatyrbullterrier

-------------------------------------------------------------------------------

Nihon teria

FCI-nummer 259

Ursprungsland/hemland: Japan

Storlek/vikt: Mankhöjd för både hanhundar och tikar är cirka 30-33 centimeter.

Färg: Tricolour, med svart, tan och vitt huvud; vitt med svarta fläckar, svarta tecken eller tantecken på kroppen.

Kort om rasen: Rasen uppstod genom korsningar av släthårig foxterrier, som exporterats till Nagasaki från Nederländerna under 1800-talet, och små pointer eller små inhemska hundar. Nihon teria, japansk terrier, hölls främst som knähundar ibland annat Kobe och Yokohama. Nihon teria är till karaktären livlig och gladlynt. Organiserad uppfödning av rasen startade runt år 1920 men inte förrän runt år 1930 blev typen fastställd. Nihon teria är en kvick och livlig hund.

Fritt översatt från FCI-standard på engelska, rasstandard på svenska saknas.

-------------------------------------------------------------------------------

Norfolkterrier

Norfolkterrier

FCI-nummer 272

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Idealmankhöjd är 25-26 cm.

Färg: Alla nyanser av rött, vetefärg, black and tan eller grizzle.

Kort om rasen: Rasen kommer från East Anglia i östra delen av England. Norfolkterrier härstammar från lokala jakt- och gårdsterrier men anses även ha inslag av ett flertal andra terrierraser. Åren kring sekelskiftet började små, oftast röda och strävhåriga terrier bli populära som sällskapshundar hos bland annat hästfolk och Cambridge-studenter. Rasen erkändes av engelska kennelklubben 1932 men var då känd som den hängörade varianten av norwichterrier. År 1964 separerades varianterna och den med upprättstående öron fick behålla namnet norwichterrier, medan den hängörade gavs namnet norfolkterrier. Uppfödarna hade dock hållit varianterna separerade i avelsarbetet långt innan rasen erkändes 1932 och det är fler exteriöra detaljer än öronen som skiljer raserna åt. Rasen är vänlig till sin läggning, inte grälsjuk och har en robust konstitution. Till sitt temperament är den vaken och orädd.

Ur Standard för Norfolkterrier

-------------------------------------------------------------------------------

Norwichterrier

Norwichterrier

FCI-nummer 72

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Idealmankhöjd är 25-26 cm.

Färg: Alla nyanser av rött, vetefärg, black and tan eller grizzle.

Kort om rasen: Rasen kommer från East Anglia i östra England. Landsdelens omfattande spannmålsodlingar skapade ett behov av råtthundar och det var sannolikt anledningen till att det fanns gott om små terrier på gårdarna. Många av de effektivaste råtthundarna var strävhåriga och färgen var röd eller röd med svart sadel. De hade upprättstående eller hängande öron. Deras rykte spred sig och under slutet av 1800-talet blev de fashionabla som sällskapshundar bland hästuppfödare och studenter i landskapet Norfolk. Korsningar mellan olika terriervarianter tog vid för att tillgodose efterfrågan och uppfödare i och omkring staden Norwich hade god avsättning för hundarna. Rasen erkändes av engelska kennelklubben 1932 under namnet norwichterrier. År 1964 fick de hängörade eget rasnamn - norfolkterrier. Rasen har ett vänligt sinnelag, inte grälsjukt, och är synnerligen livlig med en robust konstitution. Till temperamentet är den glad och orädd.

Ur Standard för Norwichterrier

-------------------------------------------------------------------------------

Parson russell terrier

Parson russell terrier

FCI-nummer 339

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Idealmankhöjden för hanhundar är 36 cm, för tikar 33 cm. Avvikelse på max 2 cm accepteras.

Färg: Enfärgat vit eller övervägande vit med tan, lemon eller svarta tecken, eller kombinationer av dessa färger.

Kort om rasen: Rasens grundare kyrkoherde John (Jack) Russell var en erfaren hästkarl och jägare blev lidelsefullt engagerad i uppfödningen av terrier. Under studietiden i Oxford köpte han sin första terrier, en vit strävhårig tik, vars huvudteckning liknade dagens standard. Jack Russell arbetade med korsning av olika arbetande terrier, både en- och flerfärgade. Hans mål var hela tiden att förbättra jaktegenskaperna utan att i särskilt hög grad fästa vikt vid någon enhetlig rastyp. Traditionen att korsa olika terriertyper fortsatte länge. Han gjorde också korsningsförsök med andra raser men avkomman överensstämde inte med den ursprungliga jack russell-typen och dessa försök blev därför en besvikelse och övergavs. Från slutet av andra världskriget ökade rasens popularitet på kontinenten, särskilt bland jägare och hästfolk. Den 22 januari 1990 erkändes rasen interimistiskt av The Kennel Club under namnet parson jack russell terrier och definitivt FCI-erkännande fick rasen 2001 under namnet parson russell terrier. Rasen skall huvudsakligen vara en arbetande terrier med förmåga och konstruktion för att gå i gryt liksom att jaga med drivande hundar. Till temperamentet är den oförvägen och vänlig.

Ur Standard för Parson russell terrier

-------------------------------------------------------------------------------

Sealyhamterrier

Sealyhamterrier

FCI-nummer 74

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Mankhöjden skall inte överstiga 31 cm. Idealvikt för hanhund är ungefär 9 kg, för tik ungefär 8,2 kg. Generellt gäller att de främsta kriterierna är välbyggd helhet, balans, typ och substans.

Färg: Enfärgat vit, eller vit med citrongula, rödbruna, gråblå eller grävlingsfärgade fläckar på huvud och öron.

Kort om rasen: Sealyhamterrier utvecklades under mitten av 1800-talet på godset Sealy Ham i Pembrokeshire, Wales. Godset hade varit i familjen Edwards ägo sedan 1400-talet. Det sägs att det fanns jaktterriers av en bestämd lågbent, vit och raggig typ på godset redan på den tiden. Rasen skapades av kapten John Tucker Edwards, en inbiten jägare, som vid sin pensionering år 1848 på heltid ägnade sig åt att jaga och föda upp jaktterrier. Aveln var medvetet inriktad på att få fram hundar med extrem viltskärpa och jaktlust. Rasen erkändes av engelska kennelklubben 1910. Sealyhamterrier skall vara robust, modig och ge intryck av att kunna arbeta. Den skall vara alert och orädd men med ett vänligt temperament.

Ur Standard för Sealyhamterrier

-------------------------------------------------------------------------------

Silky terrier

Silkyterrier

FCI-nummer 236

Ursprungsland/hemland: Australien

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är ca 23-26 cm, tik kan vara något lägre. Vikten skall stå i proportion till mankhöjden.

Färg: Alla nyanser av blått och tan accepteras.

Kort om rasen: Silkyterrier är en nära släkting till australisk terrier och yorkshireterrier. Den kan sägas vara en något mindre och mjukhårigare variant av australisk terrier och en något större och inte fullt så långhårig variant av yorkshireterrier. De britter som koloniserade Australien förde med sig sina hundar, bland annat små terrier av den gamla engelska terriertypen: med svart eller blågrå rygg och en päls med antingen strävt täckhår och mjuk underull eller en alltigenom silkeslen struktur. Hundar av den sistnämnda typen föddes främst upp i Sydney, en av anledningarna att rasen tidigare kallades Sydney Silky Terrier. Den första standarden skrevs 1904. Silkyterrier skall visa terrierkaraktär som omfattar skarpsinnig vakenhet, aktivitet och sundhet.

Ur Standard för Silkyterrier

-------------------------------------------------------------------------------

Skotsk terrier.jpg

Skotsk terrier

FCI-nummer 73

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Mankhöjd är ca 25 - 28 cm. Vikt är ca 8,5 - 10,5 kg.

Färg: Svart, vetefärgad eller brindle i alla nyanser.

Kort om rasen: Den skotska terriern eller skotten som den populärt kallas, härstammar från Skottland. Den är en av de olika typer av lågbenta strävhåriga höglandsterrier som utvecklades lokalt i olika trakter av Skottland. Den användes för grytjakt, men även för att bekämpa skadedjur. Skotten fick i mitten av 1800-talet namnet Aberdeenterrier, ett namn som länge levde kvar i folkmun. Senare satte rasens anhängare igång en stor kampanj för att bevisa att deras ras var den enda rätta skotska terriern. Påståendet vann gehör och då rasen 1880 fick sin första standard fastställd, hade den redan vunnit erkännande under namnet skotsk terrier. Skottens ursprungliga färg var ljus eller mörk brindle. Den svarta färgen tillkom senare. Skotsk terrier är lojal och trogen, värdig, självständig och reserverad, men modig och mycket intelligent. Den är djärv men aldrig aggressiv.

Ur Standard för Skotsk terrier

-------------------------------------------------------------------------------

Skyeterrier.jpg

Skyeterrier

FCI-nummer 75

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Idealmankhöjd är ca 25-26 cm. Längden från nostipp till svanstipp skall vara ca 105 cm, tikar får vara proportionerligt mindre.

Färg: Svart, mörkt eller ljust grått, fawn eller cream, alltid med svarta tecken. Alla färger tillåtna under förutsättning att hunden är enfärgad med toner i samma färg och ljusare underull samt att nostryffel och öron är svarta. En liten vit bröstfläck är tillåtet.

Kort om rasen: Skyeterrier var ursprungligen en terrier med uppgift att vara en effektiv skadedjursutrotande hund. Rasen har sin bakgrund i de lokala så kallade highland terriers, som förekom såväl på det skotska fastlandet som på Hebriderna. En av dessa varianter utvecklades på ön Skye och den kom att få ett ganska speciellt utseende, framför allt då det gällde päls och kroppsform. Då hundutställningsintresset vaknade började man att utveckla rasen genom att avla fram en mycket lång hund med riklig päls. Från 1870-talet började man skilja på olika så kallade skotska terrier och engelska kennelklubben beslöt att den västskotska varianten skulle heta skyeterrier. Skyeterrier är elegant och värdig. Rasen är en utpräglad "enmanshund", reserverad mot främlingar men inte aggressiv.

Ur Standard för Skyeterrier

-------------------------------------------------------------------------------

Släthårig foxterrier

Släthårig foxterrier

FCI-nummer 12

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Vikt för hanhund är 7,3 - 8,2 kg, för tik 6,8 - 7,7 kg.

Färg: Vitt skall dominera. Helt vit, vit med tanfärgade eller svarta tecken.

Kort om rasen: Ursprungligen kallade man alla hundar av terriertyp som användes till rävjakt för foxterrier. Släthårig foxterrier anses vara den yngsta av de två foxterrierraserna och den, liksom den strävhåriga varianten, användes ursprungligen till jakt på främst räv. Foxterrierns uppgift var att fungera som "rävsprängare", det vill säga att få ut räv som under jakten gått i gryt. I början fäste man inget eller ringa avseende vid hundens utseende såvitt den kunde fungera i jaktsammanhang. Den skulle emellertid vara tillräckligt mycket vit för att lätt skilja sig från räven. De två hårlagsvarianterna blandades inbördes till år 1876, då engelska kennelklubben började föra separata register för raserna. Släthårig foxterrier skall vara alert, kvick och rörlig, med livligt uttryck, alltid "på tårna" och spänt intresserad vid minsta utmaning. Den skall vara vänlig, framåt och orädd.

Ur Standard för Släthårig foxterrier

-------------------------------------------------------------------------------

Staffordshire bullterrier

Staffordshire bullterrier

FCI-nummer 76

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Önskvärd mankhöjd är 36-41 cm. Höjden skall vara i proportion till vikten. Vikt för hanhund är 13-17 kg, för tik 11-15,5 kg.

Färg: Röd, fawn, vit, svart eller blå eller någon av dessa färger i kombination med vitt. Brindle i alla nyanser, även i kombination med vitt.

Kort om rasen: Staffordshire bullterrier är en modern sällskapshund. Den nya rasens namn godkändes 1935 av den engelska kennelklubben och inmönstringen genomfördes 1935-1938. Drygt 600 hundar av sinsemellan mycket olika typ och bakgrund hade då registrerats. Staffordshire bullterrier blev snabbt mycket populär och älskad. Den är idag en av de tio vanligaste raserna i England. Rasen är känd för sitt okuvliga mod och sin ihärdighet. Den är mycket intelligent och tillgiven. Den skall vara djärv, orädd och fullständigt pålitlig.

Ur Standard för Staffordshire bullterrier

-------------------------------------------------------------------------------

Strävhårig foxterrier

Strävhårig foxterrier

FCI-nummer 169

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Mankhöjden skall inte överstiga 39 cm för hanhundar, tikar något mindre. Idealvikt för hanhund i utställningskondition är 8,25 kg, tikar något mindre.

Färg: Vitt skall dominera med svarta eller svarta & tan-färgade eller tanfärgade tecken.

Kort om rasen: Ursprungligen kallade man alla hundar av terriertyp som användes till rävjakt för foxterrier. Strävhårig foxterrier anses vara den äldsta av de två foxterrierraserna och den, liksom den släthåriga foxterriern, användes ursprungligen till jakt på främst räv. Foxterrierns uppgift var att fungera som "rävsprängare" det vill säga att få ut räv som under jakten gått i gryt. Strävhårig foxterrier anses av många som inkarnationen av terrier. Då rasen delades upp i de två hårlagsvarianterna år 1876 gick den strävhåriga varianten mot en allt större popularitet. Strax efter första världskriget kulminerade intresset för rasen och den var då Englands mest populära hundras. Som jakthund, men framförallt som sällskaps- och utställningshund, har den strama foxterriern alltid tilldragit sig konnässörernas intresse. Strävhårig foxterrier skall vara alert, kvick och rörlig, med livligt uttryck, alltid "på tårna" och spänt intresserad vid minsta utmaning. Den skall vara vänlig, framåt och orädd.

Ur Standard för Strävhårig foxterrier

-------------------------------------------------------------------------------

Terrier brasileiro

Terrier brasileiro

FCI-nummer 341

Ursprungsland/hemland: Brasilien

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 35-40 centimeter, för tikar 33-38 centimeter. Maxvikten för både hanhundar och tikar är 10 kilo.

Färg: Grundfärg är dominerande vitt med svarta, bruna eller blå tecken. Följande typiska och karaktäristiska tecken måste alltid finnas: tantecken ovanför ögonen, på båda sidor av nosen och på insidan och på kanten av öronen. Huvudet måste alltid uppvisa svarta, bruna eller blå tecken i pannregionen och på öronen; det kan finnas en vit bläs och vita tecken föredras på pannfåran och sidorna av nosen, fördelade så harmoniskt som möjligt.

Kort om rasen: Förfäderna till terrier brasileiro härstammar inte från Brasilien. Under det senaste århundradet och i början av det förra, fanns det många unga brasilianare som studerade på universitet i Europa, särskilt i Frankrike och England. Dessa unga män återvände ofta som gifta män och deras fruar tog med sig små hundar av terriertyp. De unga brasilianarna och deras familjer återvände till gårdarna de lämnat och de små hundarna anpassade sig till lantlivet och blandades med lokala hundar. Därmed var en ny hundtyp skapad och fenotypen var fast inom fem generationer. Större städer utvecklades och bönderna, deras familjer och deras anställda drogs till de stora urbana miljöerna. På grund av detta fick den lilla hunden återigen anpassa sig till en ny typ av miljö. Terrier brasileiro är rastlös, alert, aktiv och ivrig. Samt vänlig och varsam gentemot vänner.

Fritt översatt från FCI-standard på engelska, rasstandard på svenska saknas.

-------------------------------------------------------------------------------

Tysk jaktterrier

Tysk jaktterrier

FCI-nummer 103

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanar är 33-40 cm, för tikar 33-40 cm. Vikt för hanar är 9-10 kg, för tikar 7,5-8,5 kg.

Färg: Svart, mörkbrun eller melerat svartgrå med rödgula, skarpt avgränsade, rena tecken.

Kort om rasen: Efter första världskriget lämnade några aktiva jägare den numerärt starka Foxterrierklubben för att bygga upp en avel, som uteslutande skulle ta hänsyn till jaktlig duglighet. Det var erfarna kynologer och beslöt att avla fram en svart och röd hund för grytjakt. Fyra svarta och röda terrier, som enligt uppgift skulle härstamma från renavlade foxterrierlinjer, blev grunden för aveln av den tyska jaktterriern. Genom skicklig inkorsning av gammal engelsk strävhårig terrier och welsh terrier lyckades de efter år av intensivt avelsarbete, att befästa exteriören hos rasen. Samtidigt lade man stor vikt vid rasens mångsidighet, att det skulle vara en hård, skalldrivande hund med vattenpassion, en hund med uttalad jaktinstinkt och hög dresserbarhet. År 1926 bildades Tysk Jaktterrierklubb. I likhet med tidigare lägger uppfödarna av tysk jaktterrier den allra största vikt vid jaktlig brukbarhet, stabilt temperament, mod och käckhet. Rasen skall vara modig och hård, arbetsglad och uthållig, vital och temperamentsfull. Den skall vara pålitlig, sällskaplig och följsam, varken skygg eller aggressiv.

Ur Standard för Tysk jaktterrier

-------------------------------------------------------------------------------

Welsh Terrier.jpg

Welshterrier

FCI-nummer 78

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Mankhöjden skall inte överstiga 39 cm. Vikt ca 9-9,5 kg.

Färg: Svart med rödgul tanteckning föredras, men även svart-grå-rödmelerad med rödgul tanteckning.

Kort om rasen: Welshterrier har sin bakgrund i den gamla terrierrasen old english black-and-tan terrier och förekom redan under 1700-talet hos de främsta foxhoundkennlarna i Wales. Den lilla svart-röda terriern var känd som anspråkslös, robust och härdig vilket gjorde att den även användes till jakt på småvilt i gruvdistrikten. Welshterrierns svarta och mörkröda pälsfärg höll emot sotsmutsen, den mycket tjocka, sträva skyddande pälsen gjorde att hundarna sällan skadades och det lilla formatet gjorde den liten i maten. Dessa egenskaper gjorde den uppskattad. Rasen blev ännu mer populär när intresset för utställningar började vilket ledde till att den robusta welshterriern höll på att försvinna. Welshterriern skall vara tillgiven, lydig och lätt att hålla under kontroll. Den har en glad och livlig läggning och är sällan blyg till sin natur. Den är sportig och orädd men definitivt inte stridslysten, dock alltid beredd att hålla på sin rätt om det blir nödvändigt.

Ur Standard för Welshterrier

-------------------------------------------------------------------------------

West highland white terrier

West highland white terrier

FCI-nummer 85

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Mankhöjd är ca 28 cm.

Färg: Vit

Kort om rasen: Som framgår av rasnamnet härstammar rasen från de västra högländerna i Skottland, där små, lågbenta robusta terrier i flera färgvarianter användes till bland annat gryt- och vildkattsjakt. Det hände att man av misstag sköt hunden istället för bytet. För att minska den risken började överste Malcolm of Poltall och under 1860- talet att prioritera vita exemplar. Sitt nuvarande namn fick rasen 1905, men så sent som 1924 var parningar med cairnterrier tillåtna. Den vita pälsen skall vara sträv och vädertålig, även när den är trimmad enligt dagens mode. West highland white terrier har stor självsäkerhet, den är härdig, vaken, glad, modig, vänlig och full av självtillit.

Ur Standard för West highland white terrier

-------------------------------------------------------------------------------

Yorkshireterrier

Foto: texasmamma

Yorkshireterrier

FCI-nummer 86

Ursprungsland/hemland: Storbritannien

Storlek/vikt: Vikt upp till 3,2 kg.

Färg: Mörkt stålblå (inte silverblå) med tantecken.

Kort om rasen: Yorkshireterrier kan sägas vara ett bevis på brittisk uppfödarkonst. Rasen skapades med början under 1850-talet i Yorkshires ulldistrikt. Vävare och ullfabriksarbetare tog som hobby och med all säkerhet som extrainkomst, att föda upp mycket små, mjukhåriga terrier, som blev populära sällskapshundar hos besuttna damer. Den gamla engelska black-and-tan terriern, malteser, dandie dinmont terrier och skyeterrier nämns som mer än troliga ingredienser. Yorkshireterrier erkändes som ras 1886. Numera är den en av världens populäraste sällskapshundar. Den är likaså en mycket populär utställningshund. Yorkshireterrier skall vara en alert och intelligent dvärgterrier. Den skall vara livlig med ett stabilt sinnelag.

Ur Standard för Yorkshireterrier

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-09-17 23:27 #1 av: MeMilly

Shit vad många terriers det finnsFlört

Anmäl
2010-09-17 23:38 #2 av: Fridaaaa

Vill säga en sak om cairnterrier: Inte sällskapshund, behöver ganska mycket motion och aktivering då det är en aktiv ras. Och grå är ingen godkänd färg hos cairnterrier :P Dem ser gråa ut men kallas svart brindel :D Vill du ha bild på cairnterrier?

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2010-09-17 23:53 #3 av: SaraC

#2 All info till de här artiklarna är taget ur rasstandarderna.

I standardern för cairn står det under Färg: Crèmefärgad, vetefärgad, röd, grå eller nästan svart. Brindle i ovanstående färger är tillåten. Helt svart, vitt eller svart med tanteckning är inte tillåtet. Det är mycket typiskt med mörkare pälsfärg på öronen och runt nospartiet.

Och under Användningsområde står det: Tidigare jakthund, numera sällskapshund.

Det finns många raser som har sällskapshund angivet under användningsområde i standarden. En sällskapshund är ju inte en hund som inte är aktiva eller inte behöver motioneras och aktiveras - det behöver alla hundar. En sällskapsras är (åtminstone för mig) en ras som inte har något specifikt användingsområde.

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-09-17 23:56 #4 av: Fridaaaa

#3 jo men jag vet av egen erfarenhet :)
Men cairnterrier är från börjar råttjägare, cairn betyder stenröse, just för att dem jagade mkt i stenrösen förr.
Känner en som föder upp och finns ingen färg som heter bara grå :)

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2010-09-17 23:59 #5 av: SaraC

#4 Det står också just det "tidigare jakthund". Det här är som sagt hämtat från standarden och det som står där är vad som gäller för rasen, som med alla andra raser. Sedan kan ju färger och dylikt kallas annat än vad som står skrivet.

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-09-18 00:01 #6 av: Fridaaaa

#5 jaja du bestämmer själv. Men jag anser att sällskapshund är såna hunden som  just är i grupp 9: sällskapshundar och som inte behöver jättemycket motion osv. En cairnterrier MÅSTE få utlopp av all sin energi.

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2010-09-18 00:56 #7 av: SaraC

#6 Men det är inte jag som bestämmer. Det är rasklubbarna som skriver standarder. Vem är det som säger att en cairnterrier inte ska få utlopp för sin energi?

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-09-18 01:00 #8 av: Fridaaaa

#7 det jag menar var att jag tycker att många som köper hund där det står "sällskap" tror att dem inte behöver det (inte alla säger jag men många). Har inte sagt att ingen har sagt att dem inte får det?

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2010-09-18 12:53 #9 av: [Empisen]

Alla dessa hopplösa terriers! *fniss*

Jag är så störtkär i softisarna men har lovat mig själv att aldrig mer skaffa terrier. Skrattande

Anmäl
2010-09-18 12:57 #10 av: Fridaaaa

Ville du ha bild på Cairnterrier ? :D

#9 Erkänn,man kan inte låta bli att älska terriers ;)

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2010-09-18 13:01 #11 av: [Empisen]

#10 Haha, visst är dom fina på sitt sätt, men deras enorma envishet! Man blir galen! Dom gör vad dom vill precis när dom vill! Sen har dom minne som en guldfisk..
Riktiga tokhundar är dom, men underbara iblaaand.. Oskyldig

Anmäl
2010-09-18 13:08 #12 av: Fridaaaa

#11 Ja det är dem verkligen! Uppvuxen med cainterrier då min faster haft det länge. Sedan har farmor det nu, vet fler som har foxterrier och nu har en vi känner skaffat sig en jack russell terrier XD Bara liv & rörelse hela tiden hehe :D

Man inte verkligen inte motstå dem fast dem gör en gråhårig ibland SkrattandeOskyldig

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2010-09-19 14:38 #13 av: SaraC

#8 Ja, det är ju olyckligt om folk tror det. Såg att du lagt in en bild redan i artikelbildstråden Glad

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-09-19 16:46 #14 av: Fridaaaa

#13 ja precis :)

Ja den är bara att använda, men som jag skrev ej friserad rätt men gör väl inget? Lika söt ändå :)

Men den carinterriern som är på bild nu är inte den ja lade upp, plus att den är väldig orastypsik :) Alldeles för mycket päls osv liknar knappt en Carinterrier :)

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2010-09-19 16:58 #15 av: SaraC

#14 Nej, jag har inte hunnit ändra den än. Ni får minnas att när man letar bilder till artiklar som är fria att använda kan man komma över lite allt möjligt, har man inte själv koll på rasen ifråga får man lite på det som står. Så det är bra att ni säger till när ni ser någon bild som verkar lite tokig.

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-09-19 17:01 #16 av: Fridaaaa

#15 okej :)
Ja det är bra om folk säger till, inte så bra om det är blir fel, och man lär ut fel :P

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2010-09-19 17:06 #17 av: SaraC

#16 Ja, jag brukar ju såklart försöka jämföra med bilder på pålitliga ställen, men ibland kan det bli fel ändå. Det går aldrig att lita till 100 % på info man får av någon annan om bilder, inte här på forumet heller, om man inte ber om stamtavlan då Flört Jag tar hellre risken att det blir fel någon gång än att vara utan nästan alla bilder.

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-09-19 17:10 #18 av: Fridaaaa

#17 det är sant. Men hunden jag visade är 100% renrasig cairnterrier ;) HAr träffat föräldrarna till han plus känner uppfödaren. Dock har han för lång lugg på bilden men söt ändå :)

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl
2010-09-19 17:15 #19 av: SaraC

#18 Klart jag litar på er medlemmar när ni lägger ut bilder Glad Menar bara att man aldrig kan veta säkert, om du förstår hur jag menar.

Mvh, Sara. Värd på Spetsar & urhundar

Anmäl
2010-09-19 17:28 #20 av: Fridaaaa

#19 nej det är sant! :)

 Medarbetare: rexkaniner, Support.
Bloggar: Vardagsblogg Kaninblogg Djurblogg
Kicka gärna in Hjärta

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.