2010-09-17 16:53 #0 av: SaraC

Spetsar och raser av urhundstyp

Akita

Akita

FCI-nummer 255

Ursprungsland/hemland: Japan 

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 67 centimeter, för tik 61 centimeter. En avvikelse på +/- 3 centimeter tolereras.

Färg: Rödfawn, sesam (rödfawn päls med svarta spetsar), brindle eller vit. Nämnda färger utom vit skall ha "urajiro", det vill säga vitaktig päls på nospartiets sidor, på kinderna, på halsens och underkäkens undersida, på bröst och mage, på svansens undersida och på benens insidor.

Kort om rasen: Ursprungligen var de japanska spetshundsraserna små till medelstora. Några riktigt storvuxna hundar existerade inte. I Akitaregionen användes matagiakita (medelstora björnhundar) till hundhetsning från början av 1600-talet. Från 1868 korsades rasen med Tosa och Mastiff. Sålunda blev Akita större men spetsegenskaperna gick förlorade. Då hundkamp förbjöds 1908 blev akita ändå bevarad och utvecklad som en stor japansk ras. Följaktligen utnämndes utmärkta exemplar av Akita år 1931 till nationalsymbol i Japan. En Akita ska ha ett balanserat, trofast och lugnt temperament och rasen är lättlärd.

Ur Standard för Akita

-------------------------------------------------------------------------------

Alaskan malamute

Alaskan malamute

FCI-nummer 243

Ursprungsland/hemland: USA

Storlek/vikt: Det finns en naturlig variation av storlekar inom rasen. Önskvärt är för hanhund en mankhöjd på 64 centimeter och en vikt 39 kilo, för tik en mankhöjd på 59 centimeter och en vikt på 34 kilo. Typ, proportioner, rörelser och exteriöra detaljer som påverkar funktionen har större betydelse än storleken. Övervikt får ej förekomma.

Färg: Alaskan malamute är mantlad och därför är uppbruten färg på kroppen eller ojämna fläckar ej önskvärt. Enda solida färg som är tillåten är helvit. De vanligaste färgerna på kroppen är ljust grått, som via mellanliggande nyanser sträcker sig till svart; sobel och från sobel till röd. Färgskiftningar tillåts i underullen, i de vita teckningarna och i övergången mellan mantelfärgen och den vita färgen. Vit färg är alltid dominerande undertill på kroppen, på delar av benen, tassarna och i teckningarna på huvudet. En vit bläs i pannan och/eller halsring eller fläck i nacken är tilltalande och acceptabelt.

Kort om rasen: Redan vid upptäckten av Alaska i mitten av 1700-talet berättade ryska valfångare och pälsjägare om det högtstående inuitfolkets (även kallade malamuter) starka draghundar. Upptäckten av guldfyndigheter i Alaska under slutet på 1800-talet medförde en betydande invandring. Man upptäckte inuiternas effektiva draghundar men det nydanade kapplöpningsintresset medförde att draghundsförare köpte upp alla hundar de kom över och korsade dem med "allt" för att få fram snabba draghundar. De "äkta" kraftiga
malamutehundarna blev allt färre. I USA startade en aktion för att finna den gamla hundstammen och man fann tillräckligt många hundar för att bevara rasen. År 1935 erkände Amerikanska Kennelklubben rasen under namnet alaskan malamute. Alaskan malamute skall vara tillgiven och vänlig och är ingen enmanshund. Den skall vara trogen, kamratlig och lekfull när det passar. Som vuxen imponerar den med sin värdighet.

Ur Standard för Alaskan malamute

-------------------------------------------------------------------------------

American akita

American akita

FCI-nummer 344

Ursprungsland/hemland: Japan/USA

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 66-71 centimeter, för tikar 61-66 centimeter.

Färg: Vilken som helst, till exempel röd, fawn, vit och så vidare, men även skäck ("pinto") eller brindle. Färgerna skall vara lysande och klara och tecknen skall vara väl balanserade. Färgerna kan förekomma med eller utan mask eller bläs. Enfärgat vita hundar har inte mask. Skäck skall ha vit grundfärg med stora, jämnt placerade fläckar som täcker huvudet och mer än en tredjedel av kroppen. Underullen kan ha annan färg än täckhåren.

Kort om rasen: Från början har American akita samma historia som Akita. När andra världskriget var över hade antalet Akitor minskat drastiskt och detta skapade en mycket förvirrad situation för rasen. Under återuppbyggnadsprocessen av rasrena Akitor efter kriget upplevde hunden Kongo-go från Dewa-linjen en tillfällig men väldig popularitet. Många Akitor från Dewa-linjen, som visade drag av Mastiff- och schäferpåverkan, fördes med till USA av hemvändande militärer. De intelligenta och anpassningsbara Akitorna från Dewa-linjen fascinerade uppfödare i USA. Linjen utvecklades av allt fler uppfödare och fick ett stort uppsving i popularitet. Amerikanska akitaklubben grundades 1956 och Amerikanska kennelklubben (AKC) accepterade rasen 1972. Vid denna tidpunkt hade dock inte AKC och JKC (den japanska kennelklubben) ömsesidiga överenskommelser för att erkänna varandras stamtavlor och därför stängdes dörren för nya blodslinjer från Japan. Av denna orsak skilde sig Akitorna i USA avsevärt från dem i Japan, ursprungslandet. De utvecklades som en egen ras i USA med särdrag och typ som var oförändrade sedan 1955. Detta står i skarp kontrast till den japanska typen som var en korsning med matagiakita i syfte att återställda den ursprungliga rasen. American akita skall vara vänlig, alert, uppmärksam, värdig, foglig och modig.

Ur Standard för American akita

-------------------------------------------------------------------------------

Basenji

Basenji

FCI-nummer 43

Ursprungsland/hemland: Centralafrika/Storbritannien (patronage)

Storlek/vikt: Idealmankhöjd för hanhund är 43 centimeter, för tik 40 centimeter. Vikt för hanhund är 11 kilo, för tik 9 ½ kilo.

Färg: Rent svart och vit; röd och vit; svart med rostrött och vitt, vilken även förekommer med eller utan roströd mask och roströda tecken ovanför ögonen; brindle, röd bottenfärg med svarta strimmor, ju skarpare desto bättre. Det vita skall förekomma på tassarna, bringan och på svansspetsen. Vita ben, vit bläs och vit krage är tillåtet.

Kort om rasen: Många hävdar att basenjin hör till de äldsta kända hundtyperna. Hundar med närmast identiskt utseende till dagens basenji finns i grottmålningar i Tessili-N-Ajer i Algeriet och målningarna anses vara cirka 12 000 år gamla. Rasen anses närmast härstamma från en schensihundtyp från Kwangodistriktet i före detta Belgiska Kongo. Det var även från det distriktet som västerlänningar omkring år 1895 rapporterade om små hundar som inte kunde skälla. Basenjins struphuvud och stämband är annorlunda än hos andra hundar. Stämbandens vibrationer är inte tillräckligt starka för att framkalla skall men däremot ett joddlande, gurglande läte som ibland av misstag kan uppfattas som en morrning. Man har funnit mycket homogena grupper av dessa hundar hos isolerade stammar av pygméfolk i före detta Belgiska Kongo men även i södra Sudan. De används både som jakthund, stugvärmare, renhållningshjon och sällskap till barnen. Som jakthund visar de stort mod, snabbhet och uthållighet. Först 1936 lyckades importer överleva och fortplanta sig i England. Basenjin skäller inte men är ändå inte stum. Den har sitt eget speciella sätt att uttrycka sig på, ett mellanting av ett skrockande och en joddling. Anmärkningsvärt för rasen är dess renlighet i alla avseenden. Den skall vara intelligent, självständig men ändå tillgiven och alert. Mot främlingar kan den uppträda reserverat.

Ur Standard för Basenji

-------------------------------------------------------------------------------

Canaan dog

Foto: Canaan Dog av Yigal Parado (CC BY-SA)

Canaan dog

FCI-nummer 273

Ursprungsland/hemland: Israel

Storlek/vikt: Mankhöjden är 50-60 centimeter. Hanhundar kan vara avsevärt större än tikar. Vikten är 18-25 kilo.

Färg: Sandfärgad till rödbrun, vit, svart eller fläckig, med eller utan mask. Om mask finns måste den vara symmetrisk. Svart mask är tillåten hos alla färger. Alla färger får ha vita tecken. Symmetrisk teckning är vanligt. Grå, brindle, svart med tan-teckning eller trefärgat är inte tillåtet. Ökenfärger som sandeller guldfärgad, röd eller crème-färgad är mycket typiska för rasen.

Kort om rasen: Canaan dog härstammar från de vildhundar som funnits i Mellersta Östern i årtusenden. Rasen utvecklades på 1930-talet i dåvarande Palestina av Rudolphina och Rudolph Menzel som startade ett avelsarbete med halvilda så kallade pariahhundar. Dessa hundar användes av beduiner som vakt- och herdehundar och var idealiskt anpassade till miljö och klimat. Canaan dog har använts för militära ändamål av den israeliska armén. Rasen erkändes 1966 av FCI. Canaan dog är uppmärksam och snabb i reaktionerna. Den kan vara misstänksam mot främlingar och ytterligt försvarsbenägen, men får inte vara aggressiv. Rasen kan vara vaksam både mot djur och människor. Den är utomordentligt tillgiven sin ägare och lämplig för dressyr.

Ur Standard för Canaan dog

-------------------------------------------------------------------------------

Chow chow

Chow chow

FCI-nummer 205

Ursprungsland/hemland: Kina/Storbritannien

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 48-56 centimeter, för tik 46-51 centimeter.

Färg: Enfärgat svart, röd, blå, fawn, crème eller vit, ofta skiftande, men inte i form av tecken eller fläckar. Undersidan av svansen och lårens baksidor är ofta ljusare till färgen.

Kort om rasen: Som rastyp har Chow chow utvecklats i Kina, men engelsmännen gjorde den till ras i modern mening. De första exemplaren av Chow chow kom till England omkring 1780 med ostindienfarare. Chow chow är en iögonfallande hund med sitt allvarliga uttryck. Den är omutligt lojal mot sin ägare och familj, men reserverad mot främlingar. Chow chow är lugn till sitt sätt och en god vakthund. Till temperamentet är den självständig och trofast men reserverad.

Ur Standard för Chow chow

-------------------------------------------------------------------------------

Cirneco dell'etna

Cirneco dell'etna

FCI-nummer 199

Ursprungsland/hemland: Italien (Sicilien)

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är från 46-50 centimeter, med en tolerans upp till 52 centimeter. Mankhöjd för tikar är från 42-46 centimeter, med en tolerans upp till 50 centimeter. Vikt för hanhundar är 10-12 kilo, för tikar 8-10 kilo.

Färg: Enfärgat röd, mer eller mindre djup eller urblekt såsom isabella, sandfärg etcetera. Röd med mer eller mindre omfattande vitt (vit bläs på huvudet, vit strimma på bröstet, vita tassar, vit tipp på svansen, vit buk), vit halskrage är mindre önskvärt. Helt vit eller vit med orangefärgade tecken är tillåtet och en röd päls med en blandning av något ljusare och mörkare hårstrån är också tillåtet.

Kort om rasen: I vissa klassiska studier i Medelhavsområdet hävdas att Cirneco dell'etna skulle härstamma från gamla jakthundsraser i Nildalen vid tiden för faraonerna. Dessa hundar skulle ha anlänt med fenicierna. Sentida forskare hävdar tesen att den skulle vara en infödd siciliansk ras från grannskapet runt Etna. Mynt och ristningar visar att rasen skall ha funnits i dessa områden många århundraden för Kristi födelse. Cirneco dell'etna är en typisk jakthund specialiserad för svår terräng och lämpad speciellt för jakt på vildkanin. Likväl som den har massor av temperament är den också mjuk och tillgiven.

Ur Standard för Cirneco dell'etna

-------------------------------------------------------------------------------

Eurasier

Eurasier

FCI-nummer 291

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 52-60 centimeter, för tikar 48-56 centimeter. Idealmankhöjd för hanar är 56 centimeter, för tikar 52 centimeter. Vikt för hanar är 23-32 kilo, för tikar 18-26 kilo. Idealvikt för hanar är 26 kilo, för tikar 22 kilo. Balansen i proportionerna är av avgörande betydelse men de idealvärden som bör eftersträvas ligger i mitten av storleks- och viktangivelserna.

Färg: Alla färger och färgkombinationer är tillåtna utom helvit, vitfläckig och leverfärg.

Kort om rasen: Genom korsningsavel mellan Chow chow och Wolfsspitz (Keeshond) fick man år 1960 fram en hundras, som till att börja med kallades Wolf-Chow och som efter inkorsning av Samojedhund döptes om till Eurasier. Den erkändes av FCI år 1973. Eurasier skall vara självmedveten, lugn och balanserad med hög retningströskel, vaksam och uppmärksam utan att vara skällig. Den har stark bindning till sin familj och är reserverad mot främmande personer utan att vara aggressiv. Rasen är i avsaknad av jaktlust. För att helt och fullt kunna utveckla dessa karaktärsdrag behöver eurasier en ständig, nära kontakt med sin familj i hemmet och en förstående men ändå konsekvent uppfostran.

Ur Standard för Eurasier

-------------------------------------------------------------------------------

Faraohund

Faraohund

FCI-nummer 248

Ursprungsland/hemland: Malta/Storbritannien

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 56-63,5 centimeter, idealhöjd är 56 centimeter. Mankhöjd för tik är 53-61 centimeter, idealhöjd är 53 centimeter.

Färg: Röd eller djupt röd, med tillåtna vita tecken enligt följande: vit svansspets (synnerligen önskvärt), vitt på bröstet (så kallad stjärna), vitt på tårna, smal, vit bläs längs ansiktspartiets mittlinje tolereras, fläckighet eller vita tecken på andra delar av kroppen än de ovan angivna är inte önskvärt.

Kort om rasen: Faraohund finns avbildad i egyptiska gravar från cirka 2000 före Kristus och finns omtalad i skrifter med ännu äldre ursprung. Rasen utvecklades på öarna Malta och Gozo i Medelhavet och genom denna isolering kom typen att bevaras och konsolideras. På 1920-talet importerades faraohund till England och på 1960-talet var den etablerad och har sedan spritts till omvärlden. Faraohund är en snabbfotad, elegant och trevlig familjehund. Faraohund är livlig, intelligent, vänlig, tillgiven och lekfull.

Ur Standard för Faraohund

-------------------------------------------------------------------------------

Finsk lapphund

Finsk lapphund

FCI-nummer 189

Ursprungsland/hemland: Finland

Storlek/vikt: Idealmankhöjd hos hanhundar är 49 centimeter. Idealmankhöjd hos tikar är 44 centimeter. Tillåten avvikelse är + 3 centimeter. Typen är viktigare än storleken.

Färg: Alla färger är tillåtna. Grundfärgen skall dominera. Tantecken som avviker från grundfärgen kan finnas på huvudet, på halsen, på bröstet, på bröstkorgens undre del, på benen och på svansen.

Kort om rasen: Samerna har under århundraden använt hundar som liknar Finsk lapphund till att valla och vakta renar i norra delen av Fennoskandien och Ryssland. Från dessa hundar fastställde Finska Kennelklubben den Lapska vallhundens första rasstandard år 1945. Namnet ändrades till Lapphund år 1967. Rastypen utkristalliserades under 1970-talet och standarden har modifierats flera gånger. Namnet ändrades till Finsk lapphund år 1993. Rasen har stabiliserats snabbt och numera är den mycket populär främst som familje- och hobbyhund i hela Finland. Finsk lapphund skall vara intelligent, modig, lugn och läraktig. Den skall vara vänlig och tillgiven.

Ur Standard för Finsk lapphund

-------------------------------------------------------------------------------

Finsk spets

Finsk spets

FCI-nummer 49

Ursprungsland/hemland: Finland

Storlek/vikt: Idealmankhöjd hos hanhundar skall vara 47 centimeter och hos tikar 42 centimeter. Tillåten avvikelse är + 3 centimeter. Vikten skall vara 12-13 kilo hos hanhundar och 7-10 kilo hos tikar.

Färg: På ryggen skall färgen vara röd- eller gulaktigt brun och helst klar. Insidan av öron, kinder, haka, bröst, mage, insidan av benen, lårens baksidor och svansen ha ljusare färg. En vit strimma på bröstet och litet vitt på tassarna tolereras.

Kort om rasen: Rasens förhistoria är okänd. Man vet dock att redan för hundratals år sedan har man använt hundar som i typ liknar Finsk spets för jakt på allt slags vilt i hela landet. Den ursprungliga målsättningen var att avla fram en jakthund som är bra att skälla på i trädsittande fåglar, men som också skall vara vacker. Då upptagningen till rasens stambok påbörjades på 1890-talet återfanns det hundar främst i landets östra och norra delar, som i typ liknade varandra och hade samma användningsändamål. Första rasstandarden fastställdes år 1892. Redan samma år anordnades rasens första specialutställning och år 1897 det första jaktprovet för trädskällare på skogsfågel. Idag är rasen mycket allmän i både Finland och Sverige. Den är avlad från en ren naturstam och är en viktig del av den finska kulturen. Finsk spets utsågs till Finlands nationalras år 1979. Rasen är livlig, energisk, modig och outtröttlig. Kan vara något reserverad mot främlingar, men får aldrig vara aggressiv.

Ur Standard för Finsk spets

-------------------------------------------------------------------------------


Grönlandshund

FCI-nummer 274

Ursprungsland/hemland: Grönland/Danmark

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 60 centimeter och däröver, för tik 55 centimeter och däröver.

Färg: Alla färger är tillåtna, enfärgade såväl som flerfärgade, med undantag av albinos som skall diskvalificeras.

Kort om rasen: Grönlandshund är en av världens äldsta hundraser och har sedan urminnes tider använts av inuiterna för transporter och jakt. Bruksegenskaper som robust styrka, uthållighet och tålighet har varit avgörande i avelsarbetet även om en tilltalande exteriör har fått ha en viss betydelse. Med sin robusta natur passar Grönlandshunden friluftsmänniskor. Det är en utmärkt hund för fjäll- och skogsvandringar då den kan bära eller dra packningen. Grönlandshunden kännetecknas främst av sin energi, mentala styrka och oräddhet. Rasen är en passionerad och outtröttlig slädhund. Mot människor, även främmande, är den vänlig och som brukshund tyr den sig inte till någon särskild förare. Rasen lämpar sig inte som vakthund. Vid säl- och isbjörnsjakt visar grönlandshunden stor jaktinstinkt.

Ur Standard för Grönlandshund

-------------------------------------------------------------------------------

Hokkaido

Foto: Hokkaido Dog av Midori (CC BY)

Hokkaido

FCI-nummer 261

Ursprungsland/hemland: Japan

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 48,5-51,5 centimeter, för tik 45,5-48,5 centimeter.

Färg: Sesam (rödfawn päls med svarta spetsar), brindle, röd, svart, black and tan, vit.

Kort om rasen: Hokkaido sägs härstamma från mellanstora japanska hundar som immigranter från Honshu till ön Hokkaido under Kamakuraeran på 1140-talet. När rasen utsågs till nationalsymbol i Japan år 1937 fick den sitt namn efter Kamakuraeran. Den kallades också Ainu-ken, efter Ainufolket som levde på Hokkaido och använde hundarna för jakt på björn och annat vilt. Hokkaidos kroppsbyggnad är anpassad för att utstå hård kyla och kraftiga snöfall och visar samtidigt prov stor uthållighet. Hokkaido är en oerhört motståndskraftig hund med värdighet och troskyldighet. Till temperamentet är rasen trofast, foglig, väldigt alert och modig.

Fritt översatt från FCI-standard på engelska, rasstandard på svenska saknas.

-------------------------------------------------------------------------------

Hälleforshund

Ej erkänd av FCI

Ursprungsland/hemland: Sverige

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 55-63 centimeter, för tik 52-60 centimeter.

Färg: Gulröd i mörkare eller ljusare nyanser. Det är önskvärt med mörkt nosparti. Ljusa nossidor och kinder är tillåtet. Färgen skall vara ljusare på bröst, buk och ben, i selteckningen samt på lårens baksidor och svansens undersida. På öronens baksida är färgnyansen mörkare. Underullen skall helst vara gulvit.

Kort om rasen: Hälleforshunden skall vara en medelstor till stor spetshund av utpräglad jakthundstyp. Den används främst för jakt på älg. Hunden skall ge intryck av att vara stark, modig och energisk. Hälleforshund är en av de svenska nationalhundraserna.

Ur Standard för Hälleforshund

-------------------------------------------------------------------------------

Isländsk fårhund

Foto: Jennie H

Isländsk fårhund

FCI-nummer 289

Ursprungsland/hemland: Island

Storlek/vikt: Idealhöjd för hanhundar är 46 centimeter, för tikar 42 centimeter.

Färg: Många färger är tillåtna men en färg skall alltid dominera. Vanligast förekommande färger är alla nyanser av gulrött, från crème till mörkt rött, leverbrunt, grått och svart. Vitt skall förekomma hos enfärgade. De vanligaste vita tecknen, vilka ofta är asymmetriska, förekommer som bläs, eller del av bläs, halsring, på bröstet, som sockor av varierande längd samt på svanstippen. Ljusare nyanser förekommer ofta på kroppens undersida, från strupe till svansspets. Hos gulröda och grå hundar förekommer ofta svart mask, svarta hårspetsar och ibland även svarta hårstrån. Trefärgade hundar skall ha svart päls med vita markeringar som ovan samt traditionella tan-tecken på kinderna, över ögonen och på benen i någon nyans av gulrött. Vitt med fläckar i någon av ovan nämnda färger är tillåtet. Vitt skall inte vara helt dominerande.

Kort om rasen: Isländsk fårhund är den enda hundras som har Island som sitt ursprungsområde. Den kom till Island med de första nybyggarna som var vikingar (åren 874-930). Den isländska fårhunden och dess sätt att arbeta har anpassats efter terräng och lantbruksmetoder. Rasen blev en viktig hjälp för islänningarna i deras hårda kamp för att överleva under århundradena och den har varit oumbärlig i arbetet med att valla gårdarnas djur. Den isländska fårhundens popularitet har ökat de senaste decennierna och trots att rasen fortfarande inte är stor numerärt, anses den inte längre hotad av utrotning. Isländsk fårhund skall vara en härdig och smidig vallhund, den driver med skall. Den är en synnerligen användbar vallhund för att flytta djurflockar mellan beten i bergen och för att finna enstaka djur som skilts från flocken. Det ligger i den isländska fårhundens natur att vara mycket alert och den välkomnar entusiastiskt besökare utan att visa aggressivitet. Rasen är gladlynt, vänlig, nyfiken, lekfull och orädd. Jaktinstinkten är svag.

Ur Standard för Isländsk fårhund

-------------------------------------------------------------------------------

Japansk spets

FCI-nummer 262

Ursprungsland/hemland: Japan

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 30-38 centimeter. Tikar, något mindre än hanhundar.

Färg: Rent vitt.

Kort om rasen: Japansk spets sägs härstamma från bland andra vita tyska grosspitz som kom till Japan via Sibirien och nordöstra Kina omkring år 1920. Vita spetsar visades första gången på utställning i Tokyo år 1921. År 1925 importerades två par vita spetsar från Kanada och fram till år 1936 skedde import från Kanada, USA, Australien och Kina. Dessa hundar utgjorde grunden till japansk vit spets. Efter andra världskriget skrevs en standard för rasen och år 1948 erkändes den av
japanska kennelklubben. Japansk spets skall vara intelligent, gladlynt och uppmärksam. Den får inte vara skällig.

Ur Standard för Japansk spets

-------------------------------------------------------------------------------

Jämthund

Foto: L8sson

Jämthund

FCI-nummer 42

Ursprungsland/hemland: Sverige

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 57-65 centimeter, idealhöjd är 61 centimeter. Mankhöjd för tik är 52-60 centimeter, idealhöjd är 56 centimeter.

Färg: Mörkare eller ljusare grå. Karakteristiskt för jämthunden är ljust grå eller gräddfärgade partier på nos, kinder och strupe. Samma färgteckning skall också förekomma på buk, ben och på svansens undersida.

Kort om rasen: Jämthunden erkändes officiellt som egen ras så sent som år 1946. Trots att erkännandet är av så färskt datum är jämthundsrasen lika gammal som jägarfolkens kolonisation av Norrland. Rasen tillhör det nordliga barrskogsbältets storvuxna jaktspetsar. Att det skulle dröja så länge innan jämthunden fick en egen standard berodde på att gråhund och jämthund länge dömdes som samma ras, vilket i praktiken var en omöjlighet. Jämthundens helt dominerande användningsområde är älgjakt, även om den - särskilt förr - också användes vid jakt på björn och lo, liksom skogsfågel. Detta ställer stora krav på styrka och uthållighet. En jämthund skall vara modig och energisk men samtidigt lugn.

Ur Standard för Jämthund

-------------------------------------------------------------------------------

Kai

Foto: Kai Dog av Trisha Shears (CC BY-SA)

Kai

FCI-nummer 317

Ursprungsland/hemland: Japan

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 53 centimeter, för tikar 48 centimeter. En tolerant på +3 centimeter accepteras.

Färg: Svart brindle, röd brindle och brindle.

Kort om rasen: Kai härstammar från de mellanstora hundar som funnits i Japan sedan urminnes tider. Rasen etablerades i det bergstrakterna vid Kai-området. Ett annat namn på rasen är "Kai tora-ken". Ett utmärkande drag för rasen är brindle-färgen. Kai används främst för jakt på vildsvin och hjort. Rasens starka flockkänsla anses som en bidragande orsak till renheten inom rasen. Kai blev utsedd som nationalsymbol i Japan år 1934. Till temperamentet är rasen lyhörd och väldigt alert.

Fritt översatt från FCI-standard på engelska, rasstandard på svenska saknas.

-------------------------------------------------------------------------------


Karelsk björnhund

FCI-nummer 48

Ursprungsland/hemland: Finland

Storlek/vikt: Idealmankhöjd hos hanhundar är 57 centimeter och hos tikar 52 centimeter. Tillåten avvikelse är + 3 centimeter. Idealvikten hos hanhundar är 25-28 kilo och hos tikar 17-20 kilo.

Färg: Svart, som kan vara matt eller något brunskiftande, oftast med skarpt avgränsade vita tecken på huvudet, halsen, bröstet, buken och benen.

Kort om rasen: Rasens ursprung anses vara Komihunden, som också är kallad för syrjänernas hund. Stamhundarna härstammar dock från Ladoga, Karelen, Olonets och Dvina, där de användes för jakt på allt vilt. Rasaveln påbörjades år 1936. Ändamålet var att avla fram en robust hund som skäller på storvilt. Då kom man överens om att rasens namn skall vara Karelsk björnhund. Den första rasstandarden fastställdes år 1945 och de första hundarna registrerades år 1946. Karelsk björnhund är en ställande hund avsedd för jakt främst på älg och björn. En hund med jaktlust. Den arbetar mycket självständigt, men dock samarbetsvilligt och markerar viltet med skall. Sinnena, i synnerhet luktsinnet, är skarpa ,varför rasen lämpar sig för storviltjakt. Rasen har mycket bra orienteringssinne. Karelsk björnhund har ett jämnt temperament, är något inbunden och modig med sisu. Mycket självsäker, kan uppföra sig aggressivt mot andra hundar, men aldrig mot människor. Stark kamplust.

Ur Standard för Karelsk björnhund

-------------------------------------------------------------------------------

Keeshond

Keeshond

FCI-nummer 97

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd är 49 centimeter, med en tolerans på +/- 6 centimeter. Vikten ska som motsvara storleken.

Färg: Gråschatterad, det vill säga silvergrå med svarta hårspetsar. Nosparti och öron skall ha mörk färg; runt ögonen skall väl definierade "glasögon" finnas, en fin svart pennlinje skall gå snett uppåt från yttre ögonvrån till nedre öronfästet; distinkta markeringar och schatteringar bildar uttrycksfulla men korta ögonbryn. Manen liksom pälsen på skuldrorna skall vara ljus; fram- och bakbenen skall inte ha svarta markeringar nedanför armbågarna eller knälederna, utom svaga penselstreck på tårna. Svansspetsen skall vara svart. Undersidan av svansen och byxorna skall vara ljust silvergrå.

Kort om rasen: Keeshond tillhör de tyska spetsarna som finns i fem olika varianter - grosspitz, mittelspitz, kleinspitz, pomeranian och keeshond. Tysk spets härstammar från stenålderns torvhundar "Canis familiaris palustris Rüthimeyer" och senare boplatskulturers spetsar och är Mellaneuropas äldsta hundtyp. Många andra raser har sitt ursprung från den. I tysktalande länder är keeshond känd som wolfspitz. Tysk spets skall alltid vara uppmärksam, livlig och mycket tillgiven sin ägare. Den skall vara mycket läraktig och lätt att fostra. Dess misstro mot främlingar och brist på jaktlust gör den till en idealisk vakthund. Rasen är varken ängslig eller aggressiv. Typiskt för rasen är en päls som står emot väder och vind, robust kroppsbyggnad och lång livslängd.

Ur Standard för Keeshond

-------------------------------------------------------------------------------

Kishu

Foto: Adult male (front) and adolescent female (back) Kishu Inu av Motdakasha (CC BY)

Kishu

FCI-nummer 318

Ursprungsland/hemland: Japan

Storlek/vikt:

Färg:

Kort om rasen: Kishu härstammar från de medelstora hundar som funnits I Japan sedan urminnes tider. Rasen etablerades i bergstrakterna kring Kishu. Till en början innehöll hundarnas färger ofta tecken i iögonfallande färger som röd, sesam eller brindle. Från år 1934 fastställdes dock att endast solida färger accepterades för rasen. Tecknade hundar försvann runt år 1945 och sågs inte mer, men vit pälsfärg finns inom rasen. Kishu används för jakt, numer främst på vildsvin men också på hjort. Rasen fick sitt namn från området där den uppstod och blev nationalsymbol i Japan år 1934.

-------------------------------------------------------------------------------


Korea jindo dog

FCI-nummer 334

Ursprungsland/hemland: Korea

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 50-55 centimeter, idealhöjd är 53-54 centimeter. Mankhöjd för tikar är 45-50 centimeter, idealhöjd är 48-49 centimeter. Vikt för hanhundar är 18-23 kilo, för tikar 15-19 kilo.

Färg: Röd fawn, vit, svart, svart med tanteckning, varggrå eller tigrerad.

Kort om rasen: Det existerar inga skriftliga källor beträffande ursprunget till Korea jindo dog, men många auktoriteter är överens om att rasen funnits i flera tusen år på ön Jindo som är belägen sydväst om Koreahalvön. Bland olika teorier beträffande rasens äldsta ursprung är den mest accepterade att rasen har utvecklats i Korea och att den har bevarats på Jindo-halvön på grund av de transportsvårigheter som existerat genom historien. I Korea kallas Korea jindo dog för Jindo-kae eller Jindo-kyon; kae och kyon är koreanska ord för hund. Korea jindo dog har en stark jaktinstinkt, den är djärv och modig, alert och vaksam, inte lättfrestad eller förhastad. Framförallt är rasen mycket trogen sin ägare. På det hela taget är den inte förtjust i andra djur, framförallt inte i andra hanhundar. Som så kallad enmanshund accepterar den en ny ägare men glömmer aldrig den person som uppfostrat den från valpåldern. Korea jindo dog är renlig och äter måttfullt. Rasen har ett gott lokalsinne.

Ur Standard för Korea jindo dog

-------------------------------------------------------------------------------

Lapsk vallhund

Foto: Lapsk vallhund 3 år, Örnsköldsvik av Patrik Fors (CC BY-SA)

Lapsk vallhund

FCI-nummer 284

Ursprungsland/hemland: Finland

Storlek/vikt: Idealmankhöjd hos hanhundar är 51 centimeter. Idealmankhöjd hos tikar är 46 centimeter. Tillåten avvikelse är + 3 centimeter.

Färg: Svart i olika nyanser, till och med gråaktig eller barkbrun.
Färg som är ljusare än grundfärgen, gråaktig eller brunaktig
förekommer ofta på huvudet, på kroppens undersida och på benen. Vita tecken på halsen, bröstet och benen är tillåtna. Underullen skall vara svart, grå eller brunaktig.

Kort om rasen: Samerna har under flera århundraden använt hundar liknande Lapsk vallhund som renvallare. Upptagningen av renvallande hundar till rasen påbörjades redan under 1950-talet. Då ansågs ännu Finsk lapphund och Lapsk vallhund vara samma ras. Lapsk vallhund blev en egen ras år 1966 eftersom man hade konstaterat att det fanns två olika typer av renvallande hundar. Lapsk vallhund skall vara läraktig, lugn, vänlig, energisk och arbetsvillig. Den skall ha stor fallenhet för att valla under skallgivning.

Ur Standard för Lapsk vallhund

-------------------------------------------------------------------------------

Mexikansk nakenhund

Mexican Hairless av Vanzetti (CC BY-SA)

Mexikansk nakenhund, liten

FCI-nummer 234

Ursprungsland/hemland: Mexiko

Storlek/vikt: Från 25 centimeter till 35 centimeter. Hundar som understiger 25 centimeter diskvalificeras.

Färg: Enfärgad och mörk fördras. Färgskalan varierar från svart, gråsvart, skiffergrå, mörkt grå, rödaktig, leverfärgad, brons eller gyllengul; det förekommer även fläckiga exemplar i ovan nämnda nyanser inklusive med vita fläckar.

Kort om rasen: Rasen anses ha mycket gammalt ursprung. Sägnerna berättar att infödingarna en gång i tiden livnärde sig på hundkött. De nakna hundarna ansågs representera guden Xolotl, från vilken de uppenbarligen fått sitt namn. Deras uppgift var att följa de dödas själar till den sista vilan. Rasen är därför känd som Xoloiztcuintle. Mexikansk nakenhund skall vara tystlåten, lugn, glad, uppmärksam och alert. Den är en utmärkt sällskapshund, men kan vara reserverad mot främlingar och är en bra vakthund.

Ur Standard för Mexikansk nakenhund

-------------------------------------------------------------------------------

Mexikansk nakenhund

Mexican Hairless av Vanzetti (CC BY-SA)

Mexikansk nakenhund, mellan

FCI-nummer 234

Ursprungsland/hemland: Mexiko

Storlek/vikt: Från 35 centimeter till 45 centimeter.

Färg: Enfärgad och mörk fördras. Färgskalan varierar från svart, gråsvart, skiffergrå, mörkt grå, rödaktig, leverfärgad, brons eller gyllengul; det förekommer även fläckiga exemplar i ovan nämnda nyanser inklusive med vita fläckar.

Kort om rasen: Rasen anses ha mycket gammalt ursprung. Sägnerna berättar att infödingarna en gång i tiden livnärde sig på hundkött. De nakna hundarna ansågs representera guden Xolotl, från vilken de uppenbarligen fått sitt namn. Deras uppgift var att följa de dödas själar till den sista vilan. Rasen är därför känd som Xoloiztcuintle. Mexikansk nakenhund skall vara tystlåten, lugn, glad, uppmärksam och alert. Den är en utmärkt sällskapshund, men kan vara reserverad mot främlingar och är en bra vakthund.

Ur Standard för Mexikansk nakenhund

-------------------------------------------------------------------------------

Mexikansk nakenhund

Mexican Hairless av Vanzetti (CC BY-SA)

Mexikansk nakenhund, stor

FCI-nummer 234

Ursprungsland/hemland: Mexiko

Storlek/vikt: Från 45 centimeter till 55 centimeter; man accepterar upp till 60 centimeter för utmärkta exemplar. Hundar som överstiger 60 centimeter diskvalificeras.

Färg: Enfärgad och mörk fördras. Färgskalan varierar från svart, gråsvart, skiffergrå, mörkt grå, rödaktig, leverfärgad, brons eller gyllengul; det förekommer även fläckiga exemplar i ovan nämnda nyanser inklusive med vita fläckar.

Kort om rasen: Rasen anses ha mycket gammalt ursprung. Sägnerna berättar att infödingarna en gång i tiden livnärde sig på hundkött. De nakna hundarna ansågs representera guden Xolotl, från vilken de uppenbarligen fått sitt namn. Deras uppgift var att följa de dödas själar till den sista vilan. Rasen är därför känd som Xoloiztcuintle. Mexikansk nakenhund skall vara tystlåten, lugn, glad, uppmärksam och alert. Den är en utmärkt sällskapshund, men kan vara reserverad mot främlingar och är en bra vakthund.

Ur Standard för Mexikansk nakenhund

-------------------------------------------------------------------------------

Norrbottenspets

Foto: Taxelina

Norrbottenspets

FCI-nummer 276

Ursprungsland/hemland: Sverige

Storlek/vikt: Idealmankhöjd för hanhund är 45 centimeter. Idealmankhöjd för tik är 42 centimeter. En variation från idealhöjden tolereras med +/- 2 centimeter.

Färg: Grundfärgen skall vara rent vit, alltid med distinkta, väl fördelade fläckar. Fläckarnas idealfärg kan vara i alla nyanser av rött och gult. Fläckarna på bålen skall vara tämligen stora och väl uppbrutna. Färgen skall också finnas på huvudets båda sidor samt på öronen. Fläckar i svart, någon nyans av viltfärg eller fawn kan tolereras men idealfärger skall alltid eftersträvas.

Kort om rasen: Norrbottenspets härstammar troligen från små lajkor som redan under förhistorisk tid fanns hos jägarfolk inom Nordkalottområdet. Den lilla jaktspetsen har funnits under årtusenden och överlevt under naturligt urval där endast de starkaste och effektivaste hade en chans till fortlevnad. När skinnpriserna rasade efter andra världskriget försvann även intresset för Norrbottenspetsen. Det ledde till att den avregistrerades hos Svenska kennelklubben som utdöd ras. Men det skulle visa sig att rasen hade överlevt, dock mest som vakt- och sällskapshund på avlägsna gårdar i Norrbottens inland. Ett fåtal jägares hängivna arbete med att finna typiska hundar, under framförallt senare delen av 1960 talet, säkerställde rasens fortlevnad som jakthund. År 1967 återinförde SKK rasen i sina register och en ny standard upprättades. Numera används rasen främst till skogsfågeljakt men den är fortfarande effektiv på hårvilt och den ställer även älg. I sin egenskap av jakthund skall norrbottenspetsen till sin karaktär vara uppmärksam och oförvägen. Den skall vara alert, livlig, vänlig och självsäker.

Ur Standard för Norrbottenspets

-------------------------------------------------------------------------------

Norsk buhund

Norsk buhund

FCI-nummer 237

Ursprungsland/hemland: Norge

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 43-47 centimeter, för tik 41-45 centimeter.

Färg: Fawn och svart. Fawn; från helt ljus till mera rödgult, med eller utan svarta hårspetsar, men inte med så mycket svärta att det påverkar grundfärgen. Mask är tillåten. En ren och klar färg är önskvärd. Så lite vitt som möjligt. Svart; helst enfärgat svart (utan för mycket brunton). Så lite vitt som möjligt.

Kort om rasen: Norsk buhund (bu=gård) har anor långt tillbaka i tiden. Fynd i norska vikingagravar visar att spetshundar varit vanliga på gårdarna. Dessa hundar har varit vakt- och gårdshundar och då fårskötseln började etablera sig som en del av jordbruket, kom buhunden att användas även som fårvallare. Den var mycket lämplig till det eftersom den är aktiv, alert och tålig. Rasen har haft sin största utbredning i Norge, men efterhand har de övriga nordiska grannländerna kommit att intressera sig för rasen, liksom England, där den rönt ett stort intresse. Norsk buhund används fortfarande som gårds- och vallhund. Rasen skall vara djärv och energisk med vänligt sinnelag.

Ur Standard för Norsk buhund

-------------------------------------------------------------------------------

Norsk lundehund

Norsk lundehund

FCI-nummer 265

Ursprungsland/hemland: Norge

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 35-38 centimeter, för tikar 32-35 centimeter. Vikt för hanhundar är cirka 7 kilo, för tikar cirka 6 kilo. En hund som når angivet maximimått bör inte föredras före en mindre men eljest jämngod hund.

Färg: Rödbrun till gulbrun med mer eller mindre svarta hårspetsar; svart; grå; alla med vita tecken eller vit med mörka tecken. Den vuxna hunden har vanligtvis mer markerat svart i täckhåren än unghunden.

Kort om rasen: Norsk lundehund kommer från de, utanför Lofoten belägna öarna Vaeroy och Rost, men den har periodvis förekommit även på andra nordnorska öar. Rasen är en zoologisk raritet genom att den, som enda kända hundras, har sex tår på alla tassarna. Den kan därtill sluta till hörselgången helt, genom att vika samman sina öron. Den är till ytterlighet rörlig, vig och säker på foten. Lundehunden har levt helt isolerad på de nordnorska öarna under flera hundra år och där använts till fångst på lunnefågel. Efter andra världskriget fanns endast en liten spillra kvar av rasen, men genom ett vetenskapligt upplagt avelsprogram kunde man rädda rasen till eftervärlden. Norsk lundehund skall vara vaksam, energisk och livlig.

Ur Standard för Norsk lundehund

-------------------------------------------------------------------------------

Norsk älghund, grå (gråhund)

Norsk älghund, grå (gråhund)

FCI-nummer 242

Ursprungsland/hemland: Norge

Storlek/vikt: Idealmankhöjd för hanhundar är 52 centimeter, för tikar 49 centimeter.

Färg: Mörkare eller ljusare grå. Den gråa färgen kommer av täckhårens svarta spetsar. Färgen skall vara ljusare på bröst, buk och ben, på svansens undersida, under svansroten och i selteckningen. Selteckning är en cirka 5 centimeter bred lodrät strimma från manke till armbågsspetsen där täckhåret inte har svarta spetsar. Öronen och främre delen av nospartiet skall vara mörk (mörk mask). Strecken från ögonen till öronansättningen räknas till masken. Underullen skall ha en ren, ljust grå färg.

Kort om rasen: Norsk älghund, grå, eller gråhund som den kallas i Sverige, är en mycket gammal spetshundras med utpräglat jaktintresse. Rasen har sitt ursprung på den skandinaviska halvön. Ursprungligen nyttjades gråhunden inte bara till jakt på älg utan även på exempelvis fågel och ekorre. Med älgstammens snabba utveckling är rasen numera en specialiserad älghund för i första hand löshundsjakt. Rasen är Nordens numerärt största älghundsras. Norsk älghund, grå skall vara modig, djärv och energisk.

Ur Standard för Norsk älghund, grå

-------------------------------------------------------------------------------

Norsk älghund, svart

Foto: Black Norwegian Elkhound av Eirik Newth (CC BY)

Norsk älghund, svart

FCI-nummer 268

Ursprungsland/hemland: Norge

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 46-49 centimeter, idealhöjd är 47 centimeter. Mankhöjd för tikar är 43-46 centimeter, idealhöjd är 44 centimeter.

Färg: Rent svart och glänsande. Lite vitt på bröst och tår är tillåtet.

Kort om rasen: Norsk älghund, svart är en gammal ras som utvecklats ur de lokala spetshundraserna i gränstrakterna mellan Norge och Sverige. Som renodlad ras är den solid sedan 1800-talets mitt. Den är tämligen sällsynt i sitt hemland liksom i Sverige. Rasen används vid jakt på älg. Norsk älghund, svart skall vara modig, energisk och djärv.

Ur Standard för Norsk älghund, svart

-------------------------------------------------------------------------------

Perro sin pelo del perú, grande

Foto: Perro sin pelo del Perú av Vanzetti (CC BY-SA)

Perro sin pelo del perú, grande

FCI-nummer 310

Ursprungsland/hemland: Peru

Storlek/vikt: Mankhöjden är 50-65 centimeter. Vikten är 12-25 kilo, ska stå i relation till storlek.

Färg: Kan variera från svart via skiffergrått, elefantgrått, blåsvart, samtliga nyanser av grått, mörkt kastanjebrunt mot ljusblont. Alla dessa färger kan vara antingen solida eller förekomma med rosa-aktiga fläckar på alla delar av kroppen.

Kort om rasen: Det finns flera olika teorier om hur denna ras kom till Peru. En är att rasen kom med kineserna, en annan att den kom med nomader från Afrika och en tredje att hundarna kom med asiatiska folk som kom vandrande över Berings sund. Det finns dock säkra bevis i form av bilder på keramik från de olika civilisationerna före Inka. De nakna hundarna ersatte i bilderna puman, ormen eller falken, främst under Chancay-kulturen. Av dessa bevis kan man sluta sig till att den nakna hunden förekom under de arkeologiska tidsperioderna före inka, det vill säga mellan 300 före Kristus och 1400 efter Kristus. Perro sin pelo del perú skall vara vänlig och tillgiven gentemot sina närmaste, men reserverad mot främlingar. Den skall vara livlig och uppmärksam och en god vakthund.

Ur Standard för Perro sin pelo del perú

-------------------------------------------------------------------------------

Perro sin pelo del perú, médio

Foto: Peruvian Hairless Dog (medium - size) during dogs show in Katowice, Poland av Pleple2000 (CC BY-SA)

Perro sin pelo del perú, médio

FCI-nummer 310

Ursprungsland/hemland: Peru

Storlek/vikt: Mankhöjden är 40-50 centimeter. Vikten är 8-12 kilo, ska stå i relation till storlek.

Färg: Kan variera från svart via skiffergrått, elefantgrått, blåsvart, samtliga nyanser av grått, mörkt kastanjebrunt mot ljusblont. Alla dessa färger kan vara antingen solida eller förekomma med rosa-aktiga fläckar på alla delar av kroppen.

Kort om rasen: Det finns flera olika teorier om hur denna ras kom till Peru. En är att rasen kom med kineserna, en annan att den kom med nomader från Afrika och en tredje att hundarna kom med asiatiska folk som kom vandrande över Berings sund. Det finns dock säkra bevis i form av bilder på keramik från de olika civilisationerna före Inka. De nakna hundarna ersatte i bilderna puman, ormen eller falken, främst under Chancay-kulturen. Av dessa bevis kan man sluta sig till att den nakna hunden förekom under de arkeologiska tidsperioderna före inka, det vill säga mellan 300 före Kristus och 1400 efter Kristus. Perro sin pelo del perú skall vara vänlig och tillgiven gentemot sina närmaste, men reserverad mot främlingar. Den skall vara livlig och uppmärksam och en god vakthund.

Ur Standard för Perro sin pelo del perú

-------------------------------------------------------------------------------

Perro sin pelo del perú, pequeno

Foto: Perro Pila Argentino. Pilichy Caniza, altura, 37cm a la cruz. (height, 37cm at the withers) av Eduardo Caniza (CC BY)

Perro sin pelo del perú, pequeno

FCI-nummer 310

Ursprungsland/hemland: Peru

Storlek/vikt: Mankhöjden är 25-40 centimeter. Vikten är 4-8 kilo, ska stå i relation till storlek.

Färg: Kan variera från svart via skiffergrått, elefantgrått, blåsvart, samtliga nyanser av grått, mörkt kastanjebrunt mot ljusblont. Alla dessa färger kan vara antingen solida eller förekomma med rosa-aktiga fläckar på alla delar av kroppen.

Kort om rasen: Det finns flera olika teorier om hur denna ras kom till Peru. En är att rasen kom med kineserna, en annan att den kom med nomader från Afrika och en tredje att hundarna kom med asiatiska folk som kom vandrande över Berings sund. Det finns dock säkra bevis i form av bilder på keramik från de olika civilisationerna före Inka. De nakna hundarna ersatte i bilderna puman, ormen eller falken, främst under Chancay-kulturen. Av dessa bevis kan man sluta sig till att den nakna hunden förekom under de arkeologiska tidsperioderna före inka, det vill säga mellan 300 före Kristus och 1400 efter Kristus. Perro sin pelo del perú skall vara vänlig och tillgiven gentemot sina närmaste, men reserverad mot främlingar. Den skall vara livlig och uppmärksam och en god vakthund.

Ur Standard för Perro sin pelo del perú

-------------------------------------------------------------------------------

Podenco canario

Foto: Female Podenco Canario abandoned in the countryside (now happily adopted in Germany) av Marianne Perdomo (CC BY-SA)

Podenco canario

FCI-nummer 329

Ursprungsland/hemland: Spanien

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 55-64 centimeter, för tik 53-60 centimeter. Hos hundar av korrekt rastyp accepteras en avvikelse på +/- 2 centimeter.

Färg: Företrädesvis röd och vit. Den röda färgen skall vara mer eller mindre intensiv och variera från orange till mörkt rött (mahogny). Alla kombinationer av rött och vitt förekommer.

Kort om rasen: Podenco canario härstammar från Kanarieöarna men har sitt ursprung i Egypten och fördes troligen till öarna av fenicier, greker, kartager eller egyptier. Rasen är en av de äldsta nu existerande vilket bekräftas av ett stort antal historiska fynd. Rastypen kan dateras tillbaka omkring sju tusen år. Podenco canario används till kaninjakt och är därför utmärkt anpassad att klara mycket ojämn terräng och att använda sitt påfallande väderkorn liksom syn och hörsel. Rasen klarar med lätthet höga temperaturer och förmår att jaga outtröttligt från soluppgång till skymning. Tack vare väderkorn och hörsel kan den upptäcka närvaron av kaniner inne i klyftor, i stenrösen, i vulkaniska gångar och taggiga buskage. Rasens extraordinära överlevnad beror utan tvivel på jaktegenskaper som har gjort den oersättlig genom sekler. Podenco canario är främst en sökhund, vilken varken ger skall eller tar bytet under jakten. Rasen skall vara energisk och alert. Den skall vara nobel och aldrig aggressiv. Podenco canario skall vara självuppoffrande trogen sin ägare och kunna jaga ihärdigt utan minsta tecken till trötthet.

Ur Standard för Podenco canario

-------------------------------------------------------------------------------

Podenco ibicenco, korthårig

Podenco ibicenco, korthårig

FCI-nummer 89

Ursprungsland/hemland: Spanien

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 66-72 centimeter, för tik 60-67 centimeter. Hundar som över- eller underskrider men ligger nära de angivna storleksgränserna kan accepteras, förutsatt att de är välproportionerliga och estetiskt tilltalande.

Färg: Mest önskvärt är vitt och rött, eller enfärgat vitt respektive rött. Fawnfärg tillåts ej hos korthår, men kan tillåtas hos övriga hårlagsvarianter, under förutsättning att det i övrigt rör sig om en exceptionellt bra individ.

Kort om rasen: Podenco ibicenco härstammar från de spanska öarna Mallorca, Ibiza, Menorca och Formentera. Rasen fördes troligtvis till de baleariska öarna av fenicier och kartager, kanske också av romare. Podenco ibicenco är en primitiv och härdig representant för en av de allra äldsta, fortfarande existerande, hundtyperna. Avbildningar av hundtypen finns i faraonernas gravar och på museiföremål från cirka 3 400 före Kristus och framåt. Podenco ibicenco används i sitt hemland huvudsakligen för jakt på kanin, utan skjutvapen, såväl under dagtid som på natten. Den används också för jakt på hare och större villebråd och är en god apportör. Rasen har ett enastående bra väderkorn och god hörsel, egenskaper som den under jakt använder sig mer av än av synen. Den spårar och driver därför sitt byte med lätthet även i tät vegetation. Podenco ibicenco är livlig och intelligent och fångar snabbt sitt byte, i synnerhet när flera hundar jagar tillsammans. Podenco ibicenco ger skall endast när den ser eller hör bytet, och när det har omringats. Både när bytet markeras och när det fångas viftar alla hundarna snabbt på svansen.

Ur Standard för Podenco ibicenco

-------------------------------------------------------------------------------

Podenco ibicenco, strävhårig

Foto: Ibizan Hound - female at long coat av Tux-Man (CC BY-SA)

Podenco ibicenco, strävhårig

FCI-nummer 89

Ursprungsland/hemland: Spanien

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 66-72 centimeter, för tik 60-67 centimeter. Hundar som över- eller underskrider men ligger nära de angivna storleksgränserna kan accepteras, förutsatt att de är välproportionerliga och estetiskt tilltalande.

Färg: Mest önskvärt är vitt och rött, eller enfärgat vitt respektive rött. Fawnfärg tillåts ej hos korthår, men kan tillåtas hos övriga hårlagsvarianter, under förutsättning att det i övrigt rör sig om en exceptionellt bra individ.

Kort om rasen: Podenco ibicenco härstammar från de spanska öarna Mallorca, Ibiza, Menorca och Formentera. Rasen fördes troligtvis till de baleariska öarna av fenicier och kartager, kanske också av romare. Podenco ibicenco är en primitiv och härdig representant för en av de allra äldsta, fortfarande existerande, hundtyperna. Avbildningar av hundtypen finns i faraonernas gravar och på museiföremål från cirka 3 400 före Kristus och framåt. Podenco ibicenco används i sitt hemland huvudsakligen för jakt på kanin, utan skjutvapen, såväl under dagtid som på natten. Den används också för jakt på hare och större villebråd och är en god apportör. Rasen har ett enastående bra väderkorn och god hörsel, egenskaper som den under jakt använder sig mer av än av synen. Den spårar och driver därför sitt byte med lätthet även i tät vegetation. Podenco ibicenco är livlig och intelligent och fångar snabbt sitt byte, i synnerhet när flera hundar jagar tillsammans. Podenco ibicenco ger skall endast när den ser eller hör bytet, och när det har omringats. Både när bytet markeras och när det fångas viftar alla hundarna snabbt på svansen.

Ur Standard för Podenco ibicenco

-------------------------------------------------------------------------------

Podengo portugues, cerdoso/grande

Podengo portugues, cerdoso/grande

FCI-nummer 94

Ursprungsland/hemland: Portugal

Storlek/vikt: Mankhöjden är 55-70 centimeter.

Färg: Dominerande färger är gul, fawn (i alla nyanser från ljust till mycket mörkt) och svart (urblekt). Rasen kan vara enfärgad med eller utan vita tecken eller ha vit grundfärg med tecken i ovan beskrivna färgerna.

Kort om rasen: Denna ras påträffas huvudsakligen i de norra delarna av Portugal. Som en följd av sin naturliga fallenhet används rasen för jakt på kanin, ensam eller i grupp (så kallad pack). Den uppskattas också som en god vakthund. Podengo portugues skall vara mycket livlig och klok, anspråkslös och robust. Podengo portugues, grande är en stor hund med mycket substans, huvudsakligen lämpad för jakt på hjort.

Ur Standard för Podengo portugues

-------------------------------------------------------------------------------

Podengo portugues, cerdoso/médio

Foto: Wirehaired Portuguese Podengo Medio at Vermilion Cliffs- Lake Powell, Arizona av APPMGC (CC BY-SA)

Podengo portugues, cerdoso/médio

FCI-nummer 94

Ursprungsland/hemland: Portugal

Storlek/vikt: Mankhöjden är 40-55 centimeter. Vikten är 16-20 kilo.

Färg: Dominerande färger är gul, fawn (i alla nyanser från ljust till mycket mörkt) och svart (urblekt). Rasen kan vara enfärgad med eller utan vita tecken eller ha vit grundfärg med tecken i ovan beskrivna färgerna.

Kort om rasen: Denna ras påträffas huvudsakligen i de norra delarna av Portugal. Som en följd av sin naturliga fallenhet används rasen för jakt på kanin, ensam eller i grupp (så kallad pack). Den uppskattas också som en god vakthund. Podengo portugues skall vara mycket livlig och klok, anspråkslös och robust. Podengo portugues, médio skall vara medelstor och medelkraftig med välbalanserade proportioner. Den skall vara välmusklad med stark benstomme.

Ur Standard för Podengo portugues

-------------------------------------------------------------------------------

Podengo portugues, cerdoso/pequeno

Foto: Podengo_portugalski_miniaturowy na Swiatowej Wystawie Psów Rasowych w Poznaniu av Pleple2000 (CC BY-SA)

Podengo portugues, cerdoso/pequeno

FCI-nummer 94

Ursprungsland/hemland: Portugal

Storlek/vikt: Mankhöjden är 20-30 centimeter. Vikten är 4-5 kilo.

Färg: Dominerande färger är gul, fawn (i alla nyanser från ljust till mycket mörkt) och svart (urblekt). Rasen kan vara enfärgad med eller utan vita tecken eller ha vit grundfärg med tecken i ovan beskrivna färgerna.

Kort om rasen: Denna ras påträffas huvudsakligen i de norra delarna av Portugal. Som en följd av sin naturliga fallenhet används rasen för jakt på kanin, ensam eller i grupp (så kallad pack). Den uppskattas också som en god vakthund. Podengo portugues skall vara mycket livlig och klok, anspråkslös och robust. Podengo portugues, pequeno är en liten hund med något långsträckt kroppsbyggnad. Denna variant används också till jakt på kanin såväl som att driva ut dessa ur bohålor och bergsskrevor.

Ur Standard för Podengo portugues

-------------------------------------------------------------------------------

Podengo portugues, liso/grande

FCI-nummer 94

Ursprungsland/hemland: Portugal

Storlek/vikt: Mankhöjden är 55-70 centimeter.

Färg: Dominerande färger är gul, fawn (i alla nyanser från ljust till mycket mörkt) och svart (urblekt). Rasen kan vara enfärgad med eller utan vita tecken eller ha vit grundfärg med tecken i ovan beskrivna färgerna.

Kort om rasen: Denna ras påträffas huvudsakligen i de norra delarna av Portugal. Som en följd av sin naturliga fallenhet används rasen för jakt på kanin, ensam eller i grupp (så kallad pack). Den uppskattas också som en god vakthund. Podengo portugues skall vara mycket livlig och klok, anspråkslös och robust. Podengo portugues, grande är en stor hund med mycket substans, huvudsakligen lämpad för jakt på hjort.

Ur Standard för Podengo portugues

-------------------------------------------------------------------------------

Podengo portugues, liso/médio

Foto: Die Hunderasse Podengo Português Medio av Vwpolonia75 (Jens K. Müller) (CC BY)

Podengo portugues, liso/médio

FCI-nummer 94

Ursprungsland/hemland: Portugal

Storlek/vikt: Mankhöjden är 40-55 centimeter. Vikten är 16-20 kilo.

Färg: Dominerande färger är gul, fawn (i alla nyanser från ljust till mycket mörkt) och svart (urblekt). Rasen kan vara enfärgad med eller utan vita tecken eller ha vit grundfärg med tecken i ovan beskrivna färgerna.

Kort om rasen: Denna ras påträffas huvudsakligen i de norra delarna av Portugal. Som en följd av sin naturliga fallenhet används rasen för jakt på kanin, ensam eller i grupp (så kallad pack). Den uppskattas också som en god vakthund. Podengo portugues skall vara mycket livlig och klok, anspråkslös och robust. Podengo portugues, médio skall vara medelstor och medelkraftig med välbalanserade proportioner. Den skall vara välmusklad med stark benstomme.

Ur Standard för Podengo portugues

-------------------------------------------------------------------------------

Podengo portugues, liso/pequeno

Foto: Podengo Português av Rooge (CC BY-SA)

Podengo portugues, liso/pequeno

FCI-nummer 94

Ursprungsland/hemland: Portugal

Storlek/vikt: Mankhöjden är 20-30 centimeter. Vikten är 4-5 kilo.

Färg: Dominerande färger är gul, fawn (i alla nyanser från ljust till mycket mörkt) och svart (urblekt). Rasen kan vara enfärgad med eller utan vita tecken eller ha vit grundfärg med tecken i ovan beskrivna färgerna.

Kort om rasen: Denna ras påträffas huvudsakligen i de norra delarna av Portugal. Som en följd av sin naturliga fallenhet används rasen för jakt på kanin, ensam eller i grupp (så kallad pack). Den uppskattas också som en god vakthund. Podengo portugues skall vara mycket livlig och klok, anspråkslös och robust. Podengo portugues, pequeno är en liten hund med något långsträckt kroppsbyggnad. Denna variant används också till jakt på kanin såväl som att driva ut dessa ur bohålor och bergsskrevor.

Ur Standard för Podengo portugues

-------------------------------------------------------------------------------

Pomeranian

Pomeranian

FCI-nummer 97

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd är 20 centimeter, med en tolerans på +/- 2 centimeter. Mankhöjd under 18 centimeter är inte önskvärt. Vikten ska motsvara storleken.

Färg: Svart, brun, vit, orange, gråschatterad, och "andra färger". Termen "annan färg" omfattar alla färgnyanser som; creme, creme-sobel, orange-sobel, svart med tan-tecken och fläckig (alltid med vitt som grundfärg). De svarta, bruna, grå eller orange fläckarna skall vara fördelade över hela kroppen.

Kort om rasen: Pomeranian tillhör de tyska spetsarna som finns i fem olika varianter - grosspitz, mittelspitz, kleinspitz, pomeranian och keeshond. Tysk spets härstammar från stenålderns torvhundar "Canis familiaris palustris Rüthimeyer" och senare boplatskulturers spetsar och är Mellaneuropas äldsta hundtyp. Många andra raser har sitt ursprung från den. I tysktalande länder är pomeranian känd som zwergspitz. Tysk spets skall alltid vara uppmärksam, livlig och mycket tillgiven sin ägare. Den skall vara mycket läraktig och lätt att fostra. Dess misstro mot främlingar och brist på jaktlust gör den till en idealisk vakthund. Rasen är varken ängslig eller aggressiv. Typiskt för rasen är en päls som står emot väder och vind, robust kroppsbyggnad och lång livslängd.

Ur Standard för Pomeranian

-------------------------------------------------------------------------------


Rysk-europeisk lajka

FCI-nummer 304

Ursprungsland/hemland: Ryssland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 52-58 centimeter, för tikar 50-56 centimeter.

Färg: Svart, grå, vit, peppar och salt, mörk färg med vita fläckar eller vit med mörka fläckar. Kraftig färg med färgprickar på benen samt röd pälsfärg är inte önskvärt.

Kort om rasen: Rysk-europeisk lajka har uppstått ur jaktspetsar (lajka) från den norra delen av det europeiska Ryssland. Förutom rasens huvudsakliga utbredningsområde är den vida spridd i mellersta och centrala Ryssland. Sedan många år föds den upp i stora kennlar. Det är en mångsidig jakthund, samt släd- och draghund. Rysk-europeisk lajka har ett livligt temperament.

Ur Standard för Rysk-europeisk lajka

-------------------------------------------------------------------------------

Samojedhund

Samojedhund

FCI-nummer 212

Ursprungsland/hemland: Nord-Ryssland och Sibirien/Norden (NKU)

Storlek/vikt: Idealmankhöjd hos hanhund är 57 centimeter, tillåten tolerans + 3 centimeter. Idealmankhöjd hos tik är 53 centimeter, tillåten tolerans + 3 centimeter.

Färg: Rent vit eller gräddvit, eller vit och bisquit (bottenfärgen måste vara vit med några bisquitfärgade områden). Får aldrig ge intryck av att vara ljust brun.

Kort om rasen: Samojedhunden har fått sitt namn efter samojedstammar i Nord-Ryssland och Sibirien. I områdets södra delar användes vita, svart-och brunbrokiga hundar för att valla renar. I de nordliga delarna var hundarna rent vita och milda till temperamentet och användes som jakt- och slädhundar. Samojedhundarna levde nära sina ägare, de till och med sov i kåtorna och användes då som värmekälla. Den brittiska zoologen Ernest Kilburn Scott tillbringade tre månader bland samojedstammar år 1889. Vid återkomsten till England
medförde han en hanvalp och senare importerade han en tik från områden väster om Ural och en hane som kom från Sibirien. Dessa få hundar, och de som forskningsexpeditionerna hämtade med sig, utgör grunden för samojedhunden i västvärlden. Den första rasstandarden fastställdes i England år 1909. Samojedhund skall vara en medelstor, elegant, vit arktisk spetshund. Dess väsen skall uttrycka styrka, uthållighet, charm, smidighet, värdighet och självförtroende.

Ur Standard för Samojedhund

-------------------------------------------------------------------------------

Shiba

Shiba

FCI-nummer 257

Ursprungsland/hemland: Japan

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 40 centimeter, + 1,5 centimeter. Mankhöjd för tik är 37 centimeter, + 1,5 centimeter.

Färg: Röd, black and tan, sesam, svart sesam, röd sesam. Sesam; Jämn blandning av vita och svarta pälshår. Svart sesam; Fler svarta än vita pälshår Röd sesam; Röd grundfärg med inblandning av svarta pälshår. Alla nämnda färger skall ha "urajiro". Urajiro: Vitaktig päls på nospartiets sidor, på kinderna, på halsens och underkäkens undersida, på bröst och mage, på svansens undersida och på benens insidor.

Kort om rasen: Shiba är en ursprunglig, inhemsk, japansk ras. Ordet "shiba" antyder ursprungligen någonting litet/en liten hund. Shiban kommer ursprungligen från bergstrakterna vid Japanska havet, där den användes till jakt på småvilt och fågel. Smärre variationer kunde noteras inom rasen beroende på ursprungstrakt. När engelska settrar och pointrar importerades från England under perioden 1868-1912 blev jakt en sport i Japan. Korsning mellan shiba och engelska hundar blev vanlig och den renrasiga shiban blev under perioden 1912-1926 ytterst sällsynt i ursprungsområdena. Jägare och yrkesfolk engagerade sig från år 1928 i uppgiften att bevara den renrasiga shiban och enades om utformningen av rasstandarden år 1934. År 1937 utnämndes shiba till officiell japansk ras. Till sitt sätt skall Shiba vara trofast, livlig och mycket alert.

Ur Standard för Shiba

-------------------------------------------------------------------------------

Shikoku

Shikoku

FCI-nummer 319

Ursprungsland/hemland: Japan

Användningsområde: Jakt- och sällskapshund

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 52 cm, för tik 46 cm. En avvikelse på + 3 cm tolereras

Färg: Sesam, svart sesam och röd sesam.

-------------------------------------------------------------------------------

Siberian husky

Siberian husky

FCI-nummer 270

Ursprungsland/hemland: USA

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 53-60 centimeter, för tik 51-56 centimeter. Vikt för hanhund är 20-27 kilo, för tik 16-23 kilo. Vikten skall stå i proportion till mankhöjden. Måtten ovan betecknar yttre gränsvärden utan att någotdera förordas. All förekomst av överdriven benstomme eller vikt skall dömas ned.

Färg: Alla färger från svart till rent vitt är tillåtna. På huvudet förekommer en mångfald olika teckningar, vilka bildar iögonfallande mönster som sällan ses hos andra raser.

Kort om rasen: Siberian husky är en slädhund vars ursprungliga funktion är att spänd för släde förflytta lätt last i måttlig hastighet över stora avstånd. Det karakteristiska temperamentet för rasen skall vara vänligt och mjukt, men också alert och utåtriktat. En Siberian husky skall inte visa något vakthundsbeteende och inte heller vara överdrivet misstänksam mot främlingar eller aggressiv mot andra hundar. Ett visst mått av reserverat beteende och värdighet kan förväntas hos den vuxna hunden. Rasen är intelligent, lätthanterlig och entusiastisk, vilket gör den till en trevlig och arbetsvillig hund.

Ur Standard för Siberian husky

-------------------------------------------------------------------------------

Svensk lapphund

Foto: IdaT

Svensk lapphund

FCI-nummer 135

Ursprungsland/hemland: Sverige

Storlek/vikt: Idealmankhöjd för hanhund är 48 centimeter. Idealmankhöjd för tik är 43 centimeter. En avvikelse med +/- 3 centimeter är tillåten för såväl hanhund som tik.

Färg: Vanligen enfärgat svart, bruna skiftningar, "solbränt", är typiskt. Förr förekom även brun färg. Som enfärgad räknas även hund med vitt i bringan, på tassarna och svansspetsen. Ytterligare vita tecken är mindre önskvärda.

Kort om rasen: Lapphunden är en gammal nordisk ras. Den är en utomordentligt tillgänglig och arbetsvillig hund. Dess egenskaper som vakt- och vallhund har tidigare gjort den mycket användbar inom renskötseln. Numera är rasen främst en allsidig sällskapshund som bland annat lämpar sig för lydnadsträning, agility och vissa bruksgrenar. Lapphunden är läraktig, uthållig och tålig och den har en päls som ger gott skydd mot väder och vind. Rasen skall vara livlig, vaksam, vänlig och tillgiven.

Ur Standard för Svensk lapphund

-------------------------------------------------------------------------------

Svensk vit älghund

Ej erkänd av FCI

Ursprungsland/hemland: Sverige

Storlek/vikt: Idealmankhöjd för hanhund är 56 centimeter, för tik 53 centimeter.

Färg: Rent vit. Inslag av svagt gulaktig ton kan tolereras.

Kort om rasen: Rasen utgör en avgrening från älghundsraserna norsk älghund, grå, " gråhund" och jämthund. Typmässigt har den mer av jämthund än gråhund. Den skall vara större än gråhunden och som jämthunden mer rektangulär än kvadratiskt byggd. Vit älghund är en utpräglad jakthund med huvudintresset riktat mot vilt som låter sig ställas: älg, björn, lo och grävling.

Ur Standard för Svensk vit älghund

-------------------------------------------------------------------------------

Taiwan dog

Foto: Took the photo (Formosan Dog, a.k.a. Taiwan Dog) av Aechris (CC BY-SA)

Taiwan dog

FCI-nummer 348

Ursprungsland/hemland:

Storlek/vikt:

Färg:

Kort om rasen:

-------------------------------------------------------------------------------


Thai ridgeback dog

FCI-nummer 338

Ursprungsland/hemland: Thailand

Storlek/vikt: Idealmankhöjd för hanhund är 56-61 centimeter, för tik 51-56 centimeter. En avvikelse på +/- 2,5 centimeter tolereras.

Färg: Enfärgat röd, svart, blå eller mycket ljus fawn (isabella). Svart mask är önskvärd hos röda individer.

Kort om rasen: Thai ridgeback dog är en gammal ras som kan ses avbildad i arkeologiska skrifter från Thailand, vilka skrevs för ungefär 350 år sedan. Rasen användes huvudsakligen i de östra delarna av Thailand som jakthund. Den användes också som eskorthund vid vagnstransporter och som vakthund. Anledningen till att den ursprungliga typen bevarats under många år är det dåligt utbyggda transportnätet i östra Thailand. Rasen hade därför färre möjligheter att bli uppblandad med andra raser. Thai ridgeback dog skall vara härdig och aktiv med en utmärkt förmåga att hoppa. Den är en trogen familjehund.

Ur Standard för Thai ridgeback dog

-------------------------------------------------------------------------------

Grosspitz

Foto: Spitz (chien) av Teuteul (CC BY-SA)

Tysk spets/ grosspitz

FCI-nummer 97

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd är 46 centimeter, +/- 4 centimeter. Vikten ska motsvara storleken.

Färg: Svart, brun, vit. Svart; på svarta hundar skall underull liksom hud vara mörk . Färgen på ytterpälsen skall vara blanksvart utan något vitt eller andra tecken. Brun; På bruna hundar skall färgen vara enhetligt mörkbrun. Vit; På vita hundar skall färgen vara rent vit utan några skiftningar i synnerhet inte gulaktiga, vilka är de vanligast förekommande, särskilt vid öronen.

Kort om rasen: Grosspitz tillhör de tyska spetsarna som finns i fem olika varianter - grosspitz, mittelspitz, kleinspitz, pomeranian och keeshond. Tysk spets härstammar från stenålderns torvhundar "Canis familiaris palustris Rüthimeyer" och senare boplatskulturers spetsar och är Mellaneuropas äldsta hundtyp. Många andra raser har sitt ursprung från den. Tysk spets skall alltid vara uppmärksam, livlig och mycket tillgiven sin ägare. Den skall vara mycket läraktig och lätt att fostra. Dess misstro mot främlingar och brist på jaktlust gör den till en idealisk vakthund. Rasen är varken ängslig eller aggressiv. Typiskt för rasen är en päls som står emot väder och vind, robust kroppsbyggnad och lång livslängd.

Ur Standard för Tysk spets

-------------------------------------------------------------------------------

Kleinspitz

Tysk spets/ kleinspitz

FCI-nummer 97

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd är 26 centimeter, +/- 3 centimeter. Vikten ska motsvara storleken.

Färg: Svart, brun, vit, orange, gråschatterad och "andra färger". Termen "annan färg" omfattar alla färgnyanser som; creme, creme-sobel, orange-sobel, svart med tan-tecken och fläckig (alltid med vitt som grundfärg). De svarta, bruna, grå eller orange fläckarna skall vara fördelade över hela kroppen.

Kort om rasen: Kleinspitz tillhör de tyska spetsarna som finns i fem olika varianter - grosspitz, mittelspitz, kleinspitz, pomeranian och keeshond. Tysk spets härstammar från stenålderns torvhundar "Canis familiaris palustris Rüthimeyer" och senare boplatskulturers spetsar och är Mellaneuropas äldsta hundtyp. Många andra raser har sitt ursprung från den. Tysk spets skall alltid vara uppmärksam, livlig och mycket tillgiven sin ägare. Den skall vara mycket läraktig och lätt att fostra. Dess misstro mot främlingar och brist på jaktlust gör den till en idealisk vakthund. Rasen är varken ängslig eller aggressiv. Typiskt för rasen är en päls som står emot väder och vind, robust kroppsbyggnad och lång livslängd.

Ur Standard för Tysk spets

-------------------------------------------------------------------------------

Mittelspitz

Tysk spets/ mittelspitz

FCI-nummer 97

Ursprungsland/hemland: Tyskland

Storlek/vikt: Mankhöjd är 34 centimeter, +/- 4 centimeter. Vikten ska motsvara storleken.

Färg: Svart, brun, vit, orange, gråschatterad och "andra färger". Termen "annan färg" omfattar alla färgnyanser som; creme, creme-sobel, orange-sobel, svart med tan-tecken och fläckig (alltid med vitt som grundfärg). De svarta, bruna, grå eller orange fläckarna skall vara fördelade över hela kroppen.

Kort om rasen: Mittelspitz tillhör de tyska spetsarna som finns i fem olika varianter - grosspitz, mittelspitz, kleinspitz, pomeranian och keeshond. Tysk spets härstammar från stenålderns torvhundar "Canis familiaris palustris Rüthimeyer" och senare boplatskulturers spetsar och är Mellaneuropas äldsta hundtyp. Många andra raser har sitt ursprung från den. Tysk spets skall alltid vara uppmärksam, livlig och mycket tillgiven sin ägare. Den skall vara mycket läraktig och lätt att fostra. Dess misstro mot främlingar och brist på jaktlust gör den till en idealisk vakthund. Rasen är varken ängslig eller aggressiv. Typiskt för rasen är en päls som står emot väder och vind, robust kroppsbyggnad och lång livslängd.

Ur Standard för Tysk spets

-------------------------------------------------------------------------------

Volpino italiano

Foto: Volpino Miedzynarodowa Wystawa Psów Rasowych w Katowicach 28 - 30. 03.2008 av Lilly M (Malgorzata Milaszewska) (CC BY-SA)

Volpino italiano

FCI-nummer 195

Ursprungsland/hemland: Italien

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhund är 27-30 centimeter, för tik 25-28 centimeter.

Färg: Enfärgat vit eller röd. Champagnefärg accepteras men är inte önskvärt. Blekt orange nyanser på öronen tolereras men utgör dock avsteg från det önskvärda.

Kort om rasen: Volpino italiano är en av ättlingarna till den europeiska spets som förekom redan under bronstiden i de centrala delarna av Europa, bland annat bevisat av skelett och fossilfynd från gravhögar och pålbyggningar. Volpino italiano har med andra ord samma ursprung som de tyska spetsarna, vilka den inte är en ättling till, men släkt med. Rasen har fötts upp i Italien sedan urminnes tider. Den har varit en gunstling hos adeln vid hoven liksom hos "vanligt folk". Volpino italiano uppskattades speciellt för sin instinktiva vaktegenskap och vaksamhet. Michelangelo hade Volpino och under 1800-talet var rasen känd som outtröttligt sällskap till körsvenner i regionerna Toscana och Latium. Hundarna var alltid redo att högljutt skällande annonsera alla främlingar vagnarna mötte efter vägarna. Volpino italiano skall vara trogen sitt hem och sin ägare. Det karakteristiska temperamentet skall vara livligt, glatt och lekfullt.

Ur Standard för Volpino italiano

-------------------------------------------------------------------------------


Västgötaspets

FCI-nummer 14

Ursprungsland/hemland: Sverige

Storlek/vikt: Idealmankhöjd för hanhund är 33 centimeter, för tik 31 centimeter. En variation på 2 centimeter över eller 1 centimeter under idealmåttet är tillåten.

Färg: Grå, gråbrun, grågul, rödgul eller rödbrun med ljusare nyanser av ovannämnda färger på nos, kinder, strupe, bringa, buk, kring anus samt på tassarna och benens nedre del. Mörka täckhår skall finnas på ryggen, halsens översida och bålens sidor. Ljusare markering över skuldrorna är högst önskvärt liksom ljusa kindmarkeringar. Vita tecken får förekomma på fram- och bakben samt på bröstet. De vita strumporna får inte sträcka sig över halva benen. Därutöver får vitt finnas i begränsad omfattning och får inte överstiga 30 % av grundfärgen.

Kort om rasen: Västgötaspetsen är ursprungligen en vallhund och anses var en av de genuint svenska raserna, även om viss oklarhet fortfarande föreligger beträffande släktskapen med den delvis typlika Welsh corgin. Huruvida vikingarna hemförde hundar av denna spetstyp till Sverige eller tvärtom torde vara svårt att klarlägga, men nutida kynologisk forskning anser att denna ras verkligen har uppkommit i Sverige. Oavsett rasens ursprung tillkommer äran av att ha fått Västgötaspets erkänd och registrerad som svensk ras greve Björn von Rosen. I början av 1940-talet fästes von Rosens uppmärksamhet på förekomsten av denna spetshundstyp och genom en inventering av det kvarvarande beståndet i Västergötland och framför allt på Vara-slätten fick han fram ett ringa men i typ tämligen enhetligt material för ett planmässigt avelsarbete. Det praktiska avelsarbetet kom dock att främst ligga i händerna på rektor K G Zetterstén. Konsolideringen av typen kunde ske helt utan att rasens goda vallhundsinstinkter gick förlorade. Det karaktärsmässigt typiska för rasen är vaksamhet, energi och frimodig livlighet.

Ur Standard för Västgötaspets

-------------------------------------------------------------------------------

Västsibirisk lajka

Västsibirisk lajka

FCI-nummer 306

Ursprungsland/hemland: Ryssland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 54-60 centimeter, för tikar 52-58 centimeter.

Färg: Vit, peppar och salt eller röd och grå i alla nyanser. Svart färg är tillåten likaså brokig päls samt päls med fläckar i samma färger.

Kort om rasen: Västsibirisk lajka har formats genom korsningar mellan de närbesläktade lajkorna hos folkslagen chanter och manser samt hundar tillhörande de ryska jägarna i norra Ural och Västsibirien. Förutom den lokala stammen i områden där jakt förekommer, är denna ras vida spridd i mellersta Ryssland där det finns stora kennlar för rasen. I flera jaktområden finns kennlar som bara föder upp Västsibirisk lajka. Västsibirisk lajka är en mångsidig jakthund med ett jämnt och livligt temperament.

Ur Standard för Västsibirisk lajka

-------------------------------------------------------------------------------

Östsibirisk lajka.jpg

Östsibirisk lajka

FCI-nummer 305

Ursprungsland/hemland: Ryssland

Storlek/vikt: Mankhöjd för hanhundar är 55-63 centimeter, för tikar 53-61 centimeter.

Färg: Peppar och salt, vit, grå, svart, röd och brun i alla nyanser, fläckig eller spräcklig. Små prickar (spräckligt) i den förekommande grundfärgen är tillåtet på benen.

Kort om rasen: Östsibirisk lajka härstammar från olika typer av lajka samt hundar hos folkslagen even, lamut och amur. Utbredningsområdet är trädgränsen i östra och bortre Sibirien. Rasen är en mångsidig jakthund samt släd- och draghund. Östsibirisk lajka har ett jämnt och livligt temperament.

Ur Standard för Östsibirisk lajka