Vet inte om det är ett riktigt svar, men jag utgår ifrån att när man skaffar en hund så köper man inte en border collie till stadshund bara för att man tycker den är fin.
Eller stoppar in en malamute i en trea med två barn och ett 2/5-schema.

Självklart tycker jag att man ska utöva det hunden är ämnad för, och om inte riktig vara, någon form av stubstitut.
T.ex. konstgryt eller dylikt.

Jag tror personligen inte att en renodlad, präglad jakthund mår bra av att avstå helt från jakt, eller liknande aktiviteter.

Jag tycker det är okey så länge man aktiverar den på något vis då dessa hundar oftast inte bara passar att sitta hemma utan behöver jobba med huvud och kropp.

Har själv en amerikansk cocker tik  som är avlad för jakt (visste inte det när jag köpte henne hon är omplacering)

Hon aktiveras i mycket aportering spårning agility och favoriten freestyle.

Håller med #1

men vill tillägga att det tyvärr är många som skaffar en draghund för att de är fina å klämmer in dem i lägenheter och sen tycker det att det är konstigt att hunden beter sig illa.

Både ja och nej. Lite hänger det ihop med "tar används" så jag tänker ta upp det också.

Har rasen starka egenskaper åt något håll ska man också använda hunden till det den är avlad för. Kan man inte tillgodose en hunds behov ska man inte heller ha just den. Varför försöka dämpa delar av hunden när det finns andra raser?

Man kan använda den till något likvärdigt - men det är också något som kan gå helt fel trots att t.ex. bordern får valla bollar istället för får. Har man en riktig tokvallare kommer det slå fel nånstans och det är inte alltid ersättningen hjälper.

Det är skillnad på valp och vuxen hund - vet man att en renodlad jakthund inte finner något som helst intresse för jakten ser jag inga problem med att använda den till något annat. Är det däremot en valp vet man inte vad man får, en exemplarisk rashund eller en icke rastypisk? Det är bara dumt att chansa.

Det är skillnad på linjer och linjer - Vissa raser är sen länge grovt uppdelade, oftast i en arbetande typ och en utställningstyp. En enligt mig onödig uppdelning som trots allt existerar. Där anser jag att man bör göra det linjerna är formade efter - i många raser är det ju faktiskt bara namnet och historien som delas. Se på labben, där skulle inte jag tvinga någon att apportera då det inte är många som har det kvar även om det ibland kan slå ut, medan jaktlabben istort kräver det då det är åt andra hållet där. Dual purpose är rena gissningslekar som inte garanterar både ock. Det är för uppdelat för att försöka få ihop det. Där tror jag att rasen skulle må bäst med varsin standard.

Vissa raser ska inte ändras - det finns t.ex. användning för "extrema vakthundar" och jag ser ingen anledning till att försöka göra om dem och massproducera dem som något sött och gulligt. Deras instinkter är fortfarande för starka, det krävs bra mycket längre linjer för att få bort/dämpa något.

Vissa raser behöver ändras - t.ex. dalmatinern som med åren fått ändra syfte. Där har den blivit mer sällskapshund, vilket faller sig ganska naturligt. När syftet försvinner (draghundar lär vi se mindre av när snön försvinner mer och mer) till något liknande eller något de också har i sig (draghundar på barmark).

Vissa raser behöver delas helt - det finns många raser som har flera användningsområden, vilket gör det ganska naturligt att det blir starkare egenskaper här och andra där. Blandar man vilt sen blir det även där en gissningslek - är denna valp mer näsa eller mer huvud? Det är inte alla som har användning av en multi-hund, dessutom ändras våra levnadsvanor vilket gör vissa behov mindre.

Summan är att det är så olika från ras till ras att det är svårt att säga ja eller nej. Främst ser jag att man låter bli valpar bland "extrema raser" om man inte tänker använda dem rätt. Men är det en äldre hund som inte visar några av sina rätta instinker, pga avel eller slump eller delning eller är det rätt. En valp ur en delad ras, ras i förändring eller outsider-linjer kräver koll på aveln men i övrigt, okej.

Nej men man får vara beredd på vad det är du köper för hund. Tex någon köper en tysk jaktterrier men använder den inte i jakt, den personen måste vara beredd på vilka behov den rasen behöver, eller en cattle dog och använder den inte till vallning…

Det finns så många hundar som idag INTE används till deras ursprungliga funktion och jag ser inget problem i det men du bör veta vad du köper, det är också en motivation till att köpa renrasigt… jag skulle inte vilja köpa en hund som är ex. en korsning mellan stövare och bordercollie frågan är vad har hunden ärft för instinkter.

Absolut ser jag inga hinder att trycka in en pensionerad vall eller en draghund i en lägenhet, när den är vuxen och inte har samma behov. Men frågan var ju anskaffandet av hund och då räknade jag med att man skulle välja en ras med tanken att den skulle ha sina rasegenskaper.

Jag tycker nog att man inte ska köpa en utpräglad jakt eller draghund om man inte har tänkt att ge hunden möjlighet till att få göra det den är avlad till.
Tanken är väl att hunden ska må bra i sitt hem och då tror jag att den behöver få utlopp för sina gener.

I princip så tycker jag att de ska få syssla med det de är ämnade för om de har stark vilja att göra det. Annars går det väl bra med annan passande aktivering. Men…olika idivider är ju olika. Vissa taxar är perfekta stadshundar medans andra aldrig skulle funka om de inte fick jaga och vara i skogen. Jag skulle väl dock inte klämma in en stor best i en liten lägenhet oavsätt ras.

Tycker att man i största möjliga mån ska syssla med det hunden är "ämnad för"  Dock angående att "klämma in" hund i liten lägenhet håller jag inte alls med, vår malamute trivs bra i vår 2a! Aktivering får man väl se till att hunden får ändå.. Ute

Ja varför inte, många raser är fågelhundar, jakt,vallare, drag, vakthundar alla blir inte som rasen är tänkt :) Jag ser väl rätt många som skaffar sig en BC både renrasiga och blandraser som nu inte blir stimulerade och skapar problem pga det anser jag itne det är rasen utan ägaren som gör fel, så är det med andra raser med. Draghundar vet jag inget om känner ingen som har heller.  Jag dok säger NEJ till BC som min man tjatar om i snart 9 år jag anser att det är en hund jag hade fått aktervera för mycket hoppas ni förstår rätt :)

#9 Det jag menade alltså med det var att man behandlar den som vilken sällskapshund som helst (Därav två barn och ett 2/5-schema), en koppelpromenad här, en koppelpromenad där.. Sen att man kan ha vilken ras som helst i en lägenhet säger jag inget om
Vet en kille som driver en GDkennel i en tvåa så..

#9 - tillägg (kunde inte ändra) - Min sambos malamute skulle dock inte trivts i en lägenhet, eller inne heller för den delen.
Han mådde som bäst när han fick vara ute i hundgården, och sen gå sina mil om dagen, samt dra och spåra m.m.

Så visst, alla raser kan man ha i lägenhet, eller hus eller vad man nu bor i, men trivs inte hunden (vilket jag finner vanligt bland polarhundarna) så ska man väl inte "klämma in" den i en tvåa..?

Tar polarens f.d. grönlandhund - Hon vantrivdes oerhört inomhus, och de bor med 7 r.o.k.

Men jättebra att din malamute trivs i lägenhet!
Vet många som inte gör det

#12 menade inte att hoppa på just dig, utan reagerade bara allmänt då flera skrivit liknande Jo det klart vissa inte trivs men tror inte alls att det beror på storleken, samt klart att det spelar in vad hunden är van vid. Är nog svårt för i princip vilken hund som helst som växt upp på gård/ hundgård att flytta in i lägenhet. Värmen är väll det negativa med lägenhet men vår sover på balkongen så det är löst

jag kanske är dum men vad menar du med ett 2/5 schema

#13 Det jag menade var att JAG inte skulle trycka in en "best" i en liten lägenhet. Med "best" menade ja inte "stor hund" utan "hund som är för stor för lägenheten" om du förstår vad jag menar. I meningarna före det skrev jag att jag ansåg att det alltid finns exemplar som saknar de rastypiska dragen och kan således hållas därefter. Jag har träffat ett litet gäng draghunda som med all säkerhet inte skulle passa i lägenhet, men att din gör det med rätt stimulans är ju bara bra.

Jag tror att det mera är ett utryck "att klämma in en sådan hund i en liten lägenhet"

En hund ska ju inte aktiveras där den bor, oavsett om man bor i hus eller lägenhet.

Men bor man i hus, har man för det mesta bättre möjlighet till inhängnad tomt, och då kan de hundraser som trivs ute få vara ute mycket mera, även då de inte aktiveras.

oki Då vet jag vad ni menar! Inte meningen att kritisera eller så :)

#13 Nej precis! Sen är det ju lite tycke och smak också. Sambons malamute var ju inte uppvuxen i hundgård, men de lärde sig ganska snabbt när de fick hem honom 8 veckor gammal att utelivet, då var han lycklig. Så de fick ju anpassa gården efter honom eftersom han växte och tillslut inte ville vara inne alls nästan..

2/5-schema man jobbar fem dagar ledig två..
Sen om det är "helg" onsdag, torsdag eller lördag, söndag spelar ingen roll, man jobbar en full arbetsvecka alltså 5 dagar, men helgen kanske inte allt faller på just helgen..

Nej, jag tycker det är helt onödigt, då det finns såå många raser att välja bland att man inte behöver ta en som helst ska ha en viss aktivering för att må bra. Då tycker jag man hellre kan leta efter en liknande ras utan just den jakt/vall/dragegenskapen etc. :)

Bostaden är orelevant till hur pass aktiva hundarna är, har en bekant som har flera jakthundar och bor mitt i stan, dessa hundar aktiveras ju oavsett om dom bor där dom bor eller i en hundgård på ett fjäll.

Jag kan tycka att ska man prompt ha en hund av en utpräglad ras bör man veta vad hunden är gjord för och hur den funkar, det är stor skillnad på en hund som brukats för uppgiften ursprungligen men inte avlats för det på över 100år och en ras som uteslutande avlats för uppgiften fram till idag.

Jag tycker inte det är fel att skaffa jakt/vall/drag/bruksraser för att använda till annat än ursprungsuppgiften, huvudsaken är att det blir ersatt med något/några jämlika saker (inte nödvändigtvis liknande), men man kan kanske inte räkna med att vara den valpköpare som prioriteras.

#19 håller med helt :) 

En fråga hur många raser räknas in i jakt/vall/drag är ju en massa fågelhundar o de tillhör även som jakthundar.

Vimsar på lite med mina tankar:

Visst kan en retriever jobba med annat än jakt, om den inte är extremt jaktavlad. Dock kan man aldrig få dem att sluta bära saker. Den retriever som inte får bära mår inte bra. Det ultimata är väl att få jobba vid praktisk jakt. Annars kan ju apportering med dummy duga, eller bara att få apportera lite på skoj hemma. Att jobba med en människa, vara tillsammans, samt att få bära saker, kan nog räcka.

Jakthundar som är mer avlade på jakt bör få jaga. Kan tänka mig att man kanske kan ersätta jakt med blodspår dock. Man kan lägga drevspår för att ge lite mer berikning åt drivande raser. Fast de bör nog ändå få jaga, för att må bra. Jag lekte med tanken på jämthund innan vin skaffade husky, för att de är friska, trevliga och vackra. Hade tänkt jaktträna så gott det gick för mig, och sen samarbeta med jägare, så att han hade fått jobba på riktigt. Men jag känner att det ändå inte hade varit det ultimata…

Många av vallhundsraserna kan nog vara nöjda om de får jobba hårt och tillsammans med en människa. Fast de mer extremt avlade måste få valla. Tror inte att ex en BC är nöjd med att bara träna massor av agility och lydnad. Bollvallning möjligen, kan ersätta riktig vallning.

När ett beteende är så djupt rotat som det är på arbetande raser, bör hunden få jobba med det. En vallhund som aldrig sett ett får, vallar annat, allt från barn och bilar till krusningar på en vattenpöl. En husky som aldrig fått dra i ett spann (eller ens haft en dragsele på sig) har ändå en längtan efter att få springa tillsammans. Glädjen för en sällskapshusky som sätts in i spannet och får dra släde en vinterdag är helt otrolig. Den fattar på en gång att det är detta den är gjord till.

En husky som inte får dra i ett spann, kan man kanske låta dra cykel, skidåkare, skrinda och bära klövja. Fast det är bara substitut för det rätta. At pyssla med agility pch lydnad kan de gilla, men det är draget som är det viktigaste.

Sen finns det hundar som inte rikigt blev standardmässiga. En jakthund som inte vill jaga, eller skräms i början så att den inte gillar det. En vallhund som inte vill valla, husky som blir farträdd och inte vill dra. De hundarna bör få en chans som aktiv sällskapshund.

Jag anser fullt och fast, att om man skaffar en hund, ska man tänka på vad den är avlad till, och göra sitt allra bästa för att den ska få jobba med det.
Våra huskyvalpar kommer endast att säljas till hem där de dels får jobba med drag, men även har huskykompis, får möjlighet att bo ute om de vill och dessutom till folk som förstår sig på rasen och både deras fördelar och nackdelar.

"extrema raser"..vissa raser har blivit bättre bevarade ja, men många glömmer alla de uppfödare som bevarar sådana raser som inte sägs vara bevarade.

Tex Jrt finns ju i bevarad form av uppfödare som står utanför SKK i JRTC där man arbetar för att bevara rasen och dess jaktegenskaper.

Jag tycker behoven är lika viktiga även om hundras inte visar samma missnöje som tex en husky som inte får dra gör.

…en husky som inte får dra tex river sönder hela bostaden osv säger vi…en jakthund..tex en grythund med jaktlinjer då som jag själv har lider minst lika mkt av att inte få utlopp för sina instinkter men visar de på andra sätt som en del folk enbart vill tro är en uppfostringsfråga.

"små jobbiga skälliga agressiva osv osv"..hur ofta hör man inte de om grythundar.

Jag tycker alla raser förtjänar och ska ha sina behov tillfredställda om inte på samma sätt då andra sätt som tillfredställer hunden på liknande vis. Och borde man inte nånstanns vilja bevara rasers instinkter som går att bevara.